Transmission

 Transmissionskåpan passade perfekt! Ibland blir man förvånad trots att man försöker jobba efter den gamla devisen "mät två gånger, kapa en gång".

Tiotusenkronorsfrågan är då vilken finish som skall väljas. Polerad alu? Matt alu? Lackad svart? I så fall matt, halvblank eller helblank?

Poleringen gick bort eftersom det är ett helsike att hålla efter på ett så utsatt ställe. Till slut valde jag att lacka kåpan. Det blev svart högblank färg, mest eftersom det var vad jag hade hemma. Enda problemet med det valet är att det får resten av hojen att se skabbig ut. Jaha, bara att plocka ner den då och måla ramen...

Hemslöjd

 

Med hjälp av sticksåg, fil och slippapper försöker jag skapa något tredimensionellt av en bit platt aluminiumplåt. Verkar väl kunna bli ok. Väger i alla fall bara en bråkdel av Dominatorns plåt-trans. 

Dominator Mk IV (typ)

I vinter tänkte jag plocka ner Dominatorn. Främst för att lacka om ramen. Den gamla lacken från 1995 är rätt sliten på sina ställen, dessutom skall den bli svart.

Eldragningen är en annan detalj jag skall ägna lite omsorg. Mitt hempulade elsystem har fungerat klanderfritt men när jag fick på Dunstallkåpan uppstod ett irritationsmoment. Det gamla lamphuset var något av en knutpunkt för sladdarna men med den mindre strålkastaren i kåpan fanns inte längre det utrymmet tillgängligt. Resultatet blev en extremt irriterande härva av kablar i kåpan istället. Jag är inte pedant men åsynen av det där råttboet har retat mig varenda gång jag är ute och kör med Dominan.

Jag tänkte faktiskt sätta på mina gamla Amaler igen. Jag köpte ju ett Mikuni-kit i ett svagt ögonblick. Mikunin har förvisso fungerat utan problem; hojen startar i princip alltid på första och tomgången är jämn och fin. Men...det känns ändå inte rätt på något sätt. Det skall ju vara dubbla förknasare på en sportig twin och det där krokiga insuget till Mikunin ser allt annat än sportigt ut. Nya nålar och munstycken till Concentricarna är beställda.

Jag vill ju ha en ny aluminiumtank på bygget, helst en Lyta kortbanetank. Tyvärr råder köpstopp för dylika utsvävningar men den står på önskelistan. Samma gäller för en Manx-oljetank. Möjligen skulle man kunna tillverka en oljetank i glasfiber? Det är ju inte så komplicerade former.

Frambromsen... Visserligen är det en 60 år gammal veteranhoj vi talar om men frambromsen måste bara vara tillfredsställande. Norton-trumman är inte riktigt där just nu. Hade jag varit stadd i kassa hade jag bara klickat hem en fet trumma, kanske en sådan här:  https://www.jl-exhausts.com/ceriani-230mm-4ls-front-brake-alu-1998-p.asp  eller kanske en sådan här när byxorna ändå är nere:  https://www.jl-exhausts.com/yamaha-tdtrtz-4ls-260mm-front-brake-polished-1829-p.asp   Skivor vill jag inte ha på en gammal 50-60tals café. Det skall inte behövas heller.

Ja, det var väl ungefär så planerna ser ut. Jag kanske tillverkar en innertranskåpa av något slag och en del annat smått och gott dyker säkert upp. Jag skall dreva upp ytterligare en kugg på växellådan. Ett nytt drev ligger redan på hyllan och väntar. Ett nytt bakdäck skall såklart på, de något provisoriska kåpfästena skall svetsas och så vidare. Man blir säkert inte sysslolös denna vinter heller...

Att inte vara styrd av marknaden

I lördags var det som sagt marknad i Degeberga igen. Som vanligt begynner nämnda arrangemang i arla morgonstund och som vanligt vaknade jag alldeles försent för att det skulle vara mödan värt att köra dit. Särskilt med tanke på att jag i princip aldrig köper något där.

Istället avnjöt vi en fin frukost i lugn och ro i förmiddagssolen här hemma. Frugan tog sedan hunden och stack ut i svampskogen och jag rullade ut Dominatorn för att dra iväg mot okända mål.

Efter att ha kört österut ett tag vek jag norrut, korsade åsen och hamnade i Halland. Jag korsade sedan åsen ytterligare några gånger i både sydlig och nordlig riktning på de kurviga och backiga vägarna.

Med risk för att vara tjatig; Featherbeden är verkligen rolig att slänga runt i kurvorna! Lätt och stabil som ett motoriserat strykjärn på räls. En väl injusterad Commando kan vara väldigt bra på kurvig väg men Featherbeden... Wow! Whoohooo!!!

Vad som är mindre bra på min hoj är frambromsen. Jag monterade framhjulet rätt så raskt (och inte särskilt omsorgsfullt, medges) efter att ha satt ihop gaffeln igen. Trumbromsen är väldigt känslig för justering. Jag skall plocka av hjulet, göra rent med aceton och se om jag kan fila till beläggen något. Nu fick jag hjälpa till med fotbromsen i inbromsningarna. Den använder jag normalt sett nästan aldrig. Jag misstänker att jag behöver svarva trumman för att det skall bli någotsånär bra. Nu skall jag bara hitta någon som utför denna operation. Jag vet att det går att få fason på den dubbelnockade Commando-trumman!

Nåja, det blev i alla fall en suverän 20-mila-tur i perfekt väder. Jag kom på mig själv med att sitta och göra en mental lista över saker jag vill förbättra/förändra under vintern. Jag återkommer om detta.

En gaffel kort

Så länge jag haft min Dominator har det suttit bälgar på gaffeln. Effektivt och tidstypiskt. När jag fick på Dunstallkåpan tyckte jag plötsligt att det såg lite klunsigt ut med gummit på gaffeln. Lite överlastat på något sätt.

Jag tänkte således sätta på ett par avskrapare av Commandotyp. Samtidigt kunde jag ju passa på att byta gaffelolja. Det vet jag inte när det blev gjort senast. Antagligen någon gång under förra årtusendet.

Jag pallade upp hojen och demonterade gaffeln. Jag fick en gång för länge sedan svetsat klämfästet under det vänstra gaffelbenet. Detta efter en liten kollision med en bildörr som öppnades hastigt framför mig. Nu såg jag att det blivit en liten, liten brottanvisning kring svetsen. Själv är jag dålig på att svetsa och aluminium kan jag inte alls svetsa i. Jag anlitar gärna proffs men icke desto mindre gav jag mig på att försöka svetsa fanskapet själv. Med väntat resultat...

Nu känns det ju olustigt med en lagning just på gaffeln. Som om man inte hade nog med orosmoment när man kör antika hojar. Jag beslöt mig för att lägga det där underbenet på hyllan och skaffa ett nytt. Ett nytillverkat kostar över 2000:- men en annons på Nortonklubbens forum gav napp! Det är ju på något sätt mycket roligare att skruva dit en artefakt från mitten av förra århundradet än en helt ny detalj och dessutom fick jag anledning att ge mig ut på en 20-mila tur i det varma vädret.

En regnig eftermiddag senare satt grejorna ihop igen och den nya gaffeloljan gjorde underverk.

På lördag är det förresten marknad i Degeberga igen. (Va, redan?) Då blir det nog en sväng ner till Österlen såvida det inte vräker ner.

Trubbe Mollberg är en gaffel kort:

Andra tankar

På väg hem från turen ner till Degeberga för någon månad sedan började min Manx-tank svettas bensin i fogarna igen. Jag köpte ju den riktigt billigt, väl medveten om att den var behäftad med en viss inkontinens, så det är inte läge att skåda given häst i munnen så att säga. Jag försökte mig på en liten fuskis med kemisk tanktätare som utföll med dubiöst resultat, kan man konstatera. Det håller ett tag men det verkar nästan omöjligt att få det helt tätt. I alla fall på en aluminiumtank som är slät som nylackad parkett på insidan. Tanktätningmedel verkar vara en sådan där produkt som i längden mest gör en fattig och småförbannad.

Till Norton-träffen i Hörby härförleden fick jag resignera och hänga på min gamla glasfibertank igen. Det är såklart ingen långsiktig lösning. Tanken är nu över 20 år gammal och lär inte hålla hur länge som helst. Inte ens om man är noga med att tanka 98 oktan.

Det fungerar ok med den gamla tanken men jag är ändå lite småmissnöjd med formen på den. Jag skulle vilja ha en tank som är någon tum kortare och lite lägre i bakkant.

Det finns en gubbe här i trakten som tydligen skall vara en jäkel på att svetsa aluminium. Jag har kapat ur botten på Manx-tanken och tänkte kanske bege mig till denne artist för att kolla om det är görligt att svetsa i en ny botten på tanken. Det kanske blir dyrare än att skaffa en ny tank, vad vet jag? Hade jag varit stadd i kassa hade jag helt enkelt beställt en ny tank. Jag är väldigt förtjust i Lyta kortbanetankarna med sina svepande former.

För tillfället är det dock skralt med medel på botten av skattkistan då jag levt som en bohem alldeles för länge och verkligheten nu knackar på dörren. Knackar? Den håller på att slå in dörren, om jag skall vara ärlig. Synd att man inte har en mecenat. Då skulle man kört klotet runt på gamla hojar, fotat, filmat och skrivit resereportage. Nu råder det köpstopp av leksaker.

Tills vidare får den gamla plasttanken göra tjänst på Dominatorn. Förhoppningsvis kan den stå emot etanolens fördärvliga verkningar ett tag till.

Vyerna från italienska vägen vid Mölle vederlägger det gamla påståendet att Skåne skulle vara platt som en pannkaka. Det får duga som substitut för drömresan till Amalfikusten. Nere på krukmakeriet i Mölle serveras förresten alldeles utmärkta vedugnsbakade pizzor som gör illusionen komplett.

Ändringar, igen...

Ett utdraget släktbesök gjorde att undertecknad nödsakades att fly ut till verkstaden för att få lite lugn och egentid. Blickarna föll återigen på Dominatorn. Jag var tvungen att erkänna för mig själv att jag faktiskt tycker det är allra snyggast med två instrument, symmetrisk placerade ovanför styrkronan. Egentligen behövs ju inga instrument överhuvudtaget: man känner ju hur fort man kör och man hör ju när motorn vill att man skall växla. Men det var ju det här med estetiken...

Sagt och gjort. Jag tog fram en bit alu-plåt och satte igång att fila till en ny instrumentpanel med plats för mätarna, tändningslås och ljusomkopplare.

Med tvenne instrument på plats behövde jag placera panelen lite längre bak för att kunna få lite lutning på Manx-fly-screenen. Jag ville inte borra för fästen i aluminium-kronan så efter en stunds övervägande letade jag upp den kromade original-kronan och använde dess styrinfästning som fäste för instrumentpanelen.

Innan några belackare vädrar morgonluft; sprickorna i hastighetsmätarglaset är inte frukten av vibrationer. Det skylls helt på undertecknad som vid ett tillfälle råkade tappa mätaren. Förutom ren klantighet kan jag bara skylla på att händerna var ganska oljiga vid tillfället. Får väl beställa ett nytt glas så småningom. Faktum är att 650:an inte skakar särskilt mycket. Jag vill nog påstå att den faktiskt vibrerar mindre än Hickley-Bonnevillen trots att den senare är utrustad med balansaxlar.

Jag funderade ett tag på att göra någon slags nummerskylt fram och ha en nästan helt dold belysning med hjälp av projektorljus. Efter att ha funderat ett tag, och bild-googlat en massa hojar kom jag fram till att det skulle kännas alldeles för high-tech för min gamla artefakt till hoj. Jag provade med en liten Bates-replica men det kändes inte heller rätt. Nu satte jag istället dit en svart 5 3/4 " lykta.

Mer då? Ja, som jag skrev i ett inlägg för ett tag sedan; jag skulle vilja ha dit ett par svarta plåtgaffelhylsor med Roadholder-märken, svart ram, en effektivare frambroms vore också trevligt. Manx-oljetank kanske? Jag skulle också kunna tänka mig att testa en toppkåpa om jag skulle trilla över en billigt. Typ Dunstall eller liknade den som satt på Commando produktions-racern.

Engelskt väder

Efter den hetaste och torraste sommaren i mannaminne har det nu övergått till att bli mer traditionellt sommarväder. Lite mer engelskt skulle man kunna säga.

Idag hade jag tänkt mig att köra ner till veteranmarknaden i Degeberga men av någon anledning, oklart vilken, ändrade jag mig och vek norrut vid Perstorp istället för att fortsätta österut. Ett ganska dåligt val skulle det visa sig.

Uppe i trakterna kring Hallandsåsen härjade ett lågintensivt regnväder. Den där typen av regn där man inte tycker att det regnar särskilt mycket men likväl blir man både blöt och kall. På den halländska sidan av åsen var det inte bättre väder så längtan efter torra kläder och en stor kopp kaffe blev överväldigande. Med solvisir blev sikten dålig i vätan och medvetandet om att bakdäcket sjunger på sista versen bidrog också till att nöjet av utflykten begränsades något.

Jag hamnade sedan mitt i något slags rally för gamla lastbilar så diesel-avgaserna låg tätt i luften. Vägarna kantades av åskådare med fikakorg och kameror. Förhoppningsvis blev det bra bilder när en flygande Dominator med hemlängtan drog på uppför Hallandsåsen.

Efter ombyte, mat och kaffe vidtog vård av utrustning. Skönt att ha en hobby...

Små ändringar

Det är ganska kul att hålla på med lite småjusteringar när andan faller på. På Dominatorn gjorde jag nya sadelfästen som höjde bakändan några centimeter. Ingen stor grej men jag fick ändå en betydligt skönare vinkel för mina ganska långa ben. Dessutom blev ju hojen som bonus en liiiten aning mer lik en Manx.

Jag har inte varit helt nöjd med den framskjutna placeringen av fly screenen så jag pillade dit en liten Bates-strålkastare istället för 7-tums-lyktan. Detta gjorde att kåpan kunde placeras betydligt närmare styret. Jag beslöt mig också för att ta bort hastighetsmätaren. Är det en kaffe-räser eller touring-hoj, eller vad?

Vad behöver jag mer göra för att hojen skall bli mer Manx-lik? Tja, kanske ta bort gaffelbälgarna och sätta dit svarta hylsor med Roadholder-skyltar istället? Och en ny oljetank? Jag funderar på om jag skall lacka om ramen i svart som den ju skall vara? Den är dessutom lite sliten i lacken på sina ställen så det kunde ju vara skönt att snygga till efter mer än 20 år i min ägo.

En bättre frambroms hade varit roligt; det finns ju nytillverkade repliker på feta  Grimeca-, Fontana- och Manx-trummor ett par klick bort. Problemet är bara att de kostar mer än hela övriga hojen...

Ja, och så skall det ju egentligen vara en Wideline-ram, förstås.

Drevat

Sedan jag satte ihop Dominatorn för några år sedan (med belt drive och 18" hjul) har jag upplevt den som lite surrig. Således hög tid att få ner varvtalet lite. Bike Parts i Mönsterås hade bra pris på Norton-drev så jag skickade efter ett 20 kuggars växellådsdrev som ersättning för det 19 kuggars som sitter på.

Jämfört med moderna hojar är det ju inte så smidigt att ändra utväxling på de här gamla järnhästarna.

Bort med avgasrör, transmission och koppling innan man kommer åt drevet. Sedan tillbaka med klabbet igen, justera kopplingen och kedjan innan provkörning kan vidtas. 

Skillnaden blev väl inte så dramatisk men lite mindre surrig i landsvägsfart blev den ju. Jag kanske får testa med ett 21 kuggars drev. Senare. Inte. just. nu. Vaaarmt...

Småpyssel

En av förtjänsterna med att ha gamla hojar är att det alltid finns något att pyssla med. Så länge man slipper oplanerade driftsstopp ute på vägarna tycker jag att det är ganska trevligt med underhåll och små förbättringar.

Jag tog fram den gamla aluminium-Manxtanken till Dominatorn och körde en tanktätning lite på vinst och förlust. Jag har ingen större förhoppning om att den skall hålla tätt i tid och evighet men jag låter mig gärna överbevisas om kembehandlingens förträfflighet. Klarar tanken sig utan inkontinens tills jag får råd att skaffa en ny är jag nöjd.

Jag gjorde en ny vindruta till fly-screenen. 500:- spänn för en transparent plastbit kändes som ett rån så jag köpte en bit plast på Feltema som jag kapade till med Dremeln, värmde i ugnen och böjde till rätt form.

Zenern fick en ny, luftigare position.

Banjonippeln till toppsmörjningen hade börjat svettas lite. Parallelltwin-vibrationer och lödningar ingår sällan ett friktionsfritt äktenskap så jag fick plocka fram gaslågan och lödtennet.

Dominatorn går som ett skott, det känns som om den är väl så snabb som Commandon faktiskt, men den är lite surrig så jag tror att jag behöver dreva upp den.

Ett nytt batteri har jag kostat på mig och ljuddämparna har fått nya upphängningar.

Soppan har blivit dyr...

Norton på Blocket

Det ligger en del Nortons på Blocket för tillfället. Ovanligt många får man nog lov att säga. Somliga har legat ute ett tag vilket får en att stillsamt undra om prissättningen ibland inte är lite åt det optimistiska hållet, om man uttrycker sig lite försiktigt. Jodå, jag vet allt det där om att "en vara är värd det pris någon vill betala" och liknande. Visst är det så. Jag är inte missunnsam av mig och skall kanske bara vara glad åt eventuella prishöjningar. För egen del spelar det ju ingen roll då jag varken har tänkt sälja några hojar eller skaffa ytterligare några. (Om man nu inte skulle trilla över något riktigt fynd, såklart. Då är jag inte omöjlig. Inte alls. Principer är till för att ruckas på.)

Undertecknad förtidsstofil kanske bara inte alls har hängt med i racet och borde utbrista i ett "Oj, har det blivit såå dyrt? Det hade jag ingen aaaning om!" Kikar man på e-bay begär ju säljarna dessutom ofta ännu mer för sina objekt. Inte undra på att man höjer lite på ett ögonbryn när man betänker att det inte är mer än 14 år sedan jag själv gav modesta 30 000:- för en hyfsat fin Commando.

Nåja, även om man inte är ute efter fler cyklar är det alltid kul att titta på vad som erbjuds. Dominator 99:an just ovan ser ju faktiskt extremt fin ut.

Jag gillar bilden på Commandon nedan. De härliga oljefläckarna under hojen ser exakt ut som om de skulle härröra från 5 imperial pints motorolja, respektive 0,75 imperial pints växellådsolja! Rule Britannia!

Höst

Jepp, nu är det definitivt höst, inget att be för! Detta hindrar ju dock inte att man kör hoj. Dominatorn startade på första trots att hon stått overksam några veckor. Jag är faktiskt jäkligt nöjd med Mikunin och med den elektroniska tändningen. (Trots att vissa fnyser föraktfullt åt den billiga Wassell-tändningen.)

Jag såg inte många hojar ute idag men en modern Triumph mötte jag i alla fall. Färden gick bland annat ut till Mölle.

Det fanns inga andra hojar på hamnplan. Det är märkligt det där; hade det varit en lördag i april med samma väder (10 grader och sol) hade det varit fullt med hojar på parkeringen. Förvisso nästan uteslutande glidare med tillhörande pilot i pensionsåldern, men ändå. Jag antar att glidarfolket packat in sig för gott inför den annalkande vintern.

Det var en frisk nordvästan och ett gäng surfare roade sig på vågorna. Mölle är tydligen känt bland surfare för sina gynnsamma vågor och de kommer långväga ifrån för att rida på dem. Det såg härligt ut även om pågarna tycktes tillbringa mer tid under vatten än uppe på sina brädor.

Hade jag bott i Kalifornien eller i Australien hade jag nog också surfat. Nu drog jag istället vidare på soldränkta höstvägar där jag passade på att sota ur Dominatorn lite.

Mer sommar!

Sommaren fortsätter, och det är ju skönt! Tråkigt nog vekar det däremot inte finnas några träffar överhuvudtaget att ha som mål på hojexkursionerna.

I Hillbillyland.

Jag har aktivt valt att lämna staden för att bo och leva på landet. Fördelarna är många; gott om plats, billigt, inga grannar att reta sig på, inga grannar som i sin tur retar sig på mig och mina hojar.

Man behöver dock inte bege sig så långt inåt land förrän landsbygden inte alltid är sådär välvårdad och pittoresk som vissa kanske önskar sig.

Jag tog en ledig förmiddag idag. Det var nästan 30 grader varmt och ett annalkande åskoväder stod på lut när jag grenslade Dominatorn. Dagens intryck samlade jag i denna film:

Småpyssel.

Jag slog ihjäl några timmar häromdagen med att fila till ett nytt kedjeskydd av en bit aluminium. Jag gillar sådant här handarbete där man kan sitta och låta tankarna vandra iväg. Rätt som det är har det gått några timmar och man har förhoppningsvis åstadkommit något användbart. Allra helst jobbar jag i trä men nu är ju motorcyklar huvudsakligen gjorda av metall och skall väl så förbli, tycker jag. Det hela började egentligen när jag gick och strosade på ett Bauhaus-varuhus. I en av gångarna fanns det en massa plåtar och profiler i olika metaller. Hur det nu kom sig fick jag med mig en bit alu-plåt och en två meters remsa i samma material. Tankarna gick åt kedjeskyddet på Dominatorn. Det är väl inget direkt fel på det kromade originalskyddet förutom att det är onödigt tungt. Däremot är dess inkapslande design kanske inte riktigt race-mässig, om man säger. Tillsammans med originaldämparna ser bakdelen lite överviktig ut och det vill man ju inte.

Efter en stunds pyssel med sticksåg, bågfil och fil blev det såhär istället:

Den uppmärksamme noterar också att jag hängt dit Hagon-studsarna igen och att jag skruvat på ett par klassiska Mcm-dämpare. Jag har haft dem liggande i skrotsamlingarna i åratal. Jag gillar uppåtvinklingen och ljudet men kan inte komma ifrån att jag tycker att de kanske egentligen passar allra bäst på Traja-bobbers och liknande hojar. Jag tyckte också att jag fick lite mer vibrationer på hojen. Dämparna, och kanske främst fästena är ju längre än de jag hade tidigare och förstärker möjligen vibrationerna. Efter 20 år på samma hoj känner man varandra ganska väl och märker minsta förändring.

Jag fick, som synes, ändra dragstången till bakbromsen till att löpa under hjulaxeln istället för över densamma och av någon märklig anledning blev bromsverkan något bättre. Överhuvudtaget är trumbromsarna känsliga för justeringar; bara att centrera trumman noggrant innan man spänner hjulmuttrarna kan göra stor skillnad. Från helkass till bara halvkass bromsverkan ungefär. Man lär sig att planera sin körning...

Av den där aluminiumremsan från Bauhaus blev det en ny tankspännaranordning, eller vad det nu heter, istället för det byggmontageband i rostfritt som tjänstgjort sedan 1997.

Bara att bege sig ut på sommarvägarna och provköra, alltså. Det gjorde jag och det blev således en liten tiomila-provkörning i det skånska landskapet idag. Jag råkade bland annat helt oförhappandes passera det ställe där jag blåste ut i en åker med mina första hoj; en liten Honda CB350. Det gick ganska bra den där gången trots att man var ung och ivrig. Jag klarade mig undan med några blåmärken och en stukad växelspak. Då gör det mer ont att konstatera att incidenten inträffade för 23 år sedan. Fan vad tiden går!