Solen sjunker ner i Öresund efter ännu en dag med temperaturer på över 30 grader. Nu har det gått nästan tre månader då termometern visat mellan 25 och 34 grader och jag tror det har regnat en gång under perioden. Landskapet går i brunt och gult men hojarna rullar på.
Häromdagen skulle jag ner en bit (8 mil) i Skåne för att jobba på ett gammalt hus. Jag tänkte att jag skulle hänga på sidovagnen på Trajjan för att få med mig erforderliga verktyg då det slog mig att jag faktiskt inte kört Bonnevillen en enda gång i år trots att mer än halva året gått. Vådan av att ha två körklara Norton i skjulet är uppenbar.
Sagt och gjort: holken häktades på och verktygen lastades ner i sittbrunnen. Jackan åkte ner i bagageutrymmet då det var 25 grader varmt redan på morgonen då jag begav mig av. Jag hade nästan förträngt hur jobbigt det är att framföra det här ekipaget. Herrejösses vilken fribrottning! Man får ta i för kung och fosterland för att överhuvudtaget kunna svänga och högersvängar är ett rent helsicke! Kommer man in för fort i en högersväng på en normal hoj är det bara att luta mer men med en stor plåttunna hängande på högersidan faller ju det alternativet bort. Instinkten säger istället åt en att bromsa men då drar hela ekipaget kraftfullt åt vänster. Puh! Skall den här combon gå att framföra utan att det känns som ett hälsovådligt gympass krävs nog bättre bakfjädring, bredare styre och ändrat gaffelförsprång.
Min lösning blev att köra fortare. Runt 120 går det hyfsat att svänga men då fick jag välja rakare, tråkigare vägar. Efter 16 mils fribrottning i sadeln med en bångstyrig sidovagn under en stekande sol kändes som om man gått 100 matcher mot Alexandr Karelin. Svettig och mör kändes det skönt vid hemkomst att grensla den smidiga och rappa Dominatorn för en tur till stranden och ett svalkande dopp. Bara att peka framhjulet dit du vill och den stabila Featherbeden tar dig dit utan dramatik.
Sidovagn är nog inte min grej.
