Att inte vara styrd av marknaden

I lördags var det som sagt marknad i Degeberga igen. Som vanligt begynner nämnda arrangemang i arla morgonstund och som vanligt vaknade jag alldeles försent för att det skulle vara mödan värt att köra dit. Särskilt med tanke på att jag i princip aldrig köper något där.

Istället avnjöt vi en fin frukost i lugn och ro i förmiddagssolen här hemma. Frugan tog sedan hunden och stack ut i svampskogen och jag rullade ut Dominatorn för att dra iväg mot okända mål.

Efter att ha kört österut ett tag vek jag norrut, korsade åsen och hamnade i Halland. Jag korsade sedan åsen ytterligare några gånger i både sydlig och nordlig riktning på de kurviga och backiga vägarna.

Med risk för att vara tjatig; Featherbeden är verkligen rolig att slänga runt i kurvorna! Lätt och stabil som ett motoriserat strykjärn på räls. En väl injusterad Commando kan vara väldigt bra på kurvig väg men Featherbeden... Wow! Whoohooo!!!

Vad som är mindre bra på min hoj är frambromsen. Jag monterade framhjulet rätt så raskt (och inte särskilt omsorgsfullt, medges) efter att ha satt ihop gaffeln igen. Trumbromsen är väldigt känslig för justering. Jag skall plocka av hjulet, göra rent med aceton och se om jag kan fila till beläggen något. Nu fick jag hjälpa till med fotbromsen i inbromsningarna. Den använder jag normalt sett nästan aldrig. Jag misstänker att jag behöver svarva trumman för att det skall bli någotsånär bra. Nu skall jag bara hitta någon som utför denna operation. Jag vet att det går att få fason på den dubbelnockade Commando-trumman!

Nåja, det blev i alla fall en suverän 20-mila-tur i perfekt väder. Jag kom på mig själv med att sitta och göra en mental lista över saker jag vill förbättra/förändra under vintern. Jag återkommer om detta.

Storshopparen

Försommarvärme och en möjlighet att testa Dunstall-kåpan på en lite längre sväng. Marknad i Degeberga betyder cirka 25 mil tur och retur.

I år kom jag faktiskt iväg i hyfsad tid och anlände till Österlen före lunch. Detta trots att pågående konstrunda på sina ställen gjorde vägarna igenkorkade av irrande bilister.

Väl framme vid marknadsplatsen såg jag inte en enda intressant motorcykel på besöksparkeringen; tyvärr nästan bara moderna glidare.

Det var ganska mycket folk på marknaden och jag beslöt mig för att bryta min vana att aldrig köpa något. Jag tömde fickorna och slog till på en gammal nyckelring för ett par tior.

Jag kikade lite på ett Triumph framhjul med koniskt framnav. Säljaren ville ha 1500:- men det  verkade förhandlingsbart. De där frambromsarna är ju lite Manx-liknande men jag lät det ändå bero. Dels för att det skulle bli svårt att få ner det i ryggsäcken och dels för att jag har mina dubier om hur effektiva de där bromsarna är. (Comical hub...)

Det funkar bra med toppkåpan. Det enda kruxet är väl att man tenderar att köra lite för fort. Hade min hastighetsmätare fungerat hade jag vetat exakt hur mycket för fort. Jag tror för övrigt att jag skall testa att gå upp en kugg till. Ett nytt drev ligger på hyllan och väntar.

Vårmarknad

Hojarna rullar på i vårvädret. Dock inga längre turer, det blir mest hemma kring Berget.

Nästa helg är det veteranmarknad i Degeberga. Väderleksprognosen ser lovande ut så det blir garanterat en sväng ner till Österlen. Jag brukar alltid komma försent till nämnda marknad. I år höll det på att bli extra sent då jag av någon anledning fått för mig att marknaden avhålls den 20:e april. Av en ren tillfällighet snubblade jag över nedanstående annons.

(Är det förresten verkligen rimligt att man skall behöva gå upp klockan fyra på natten för att komma i tid? Gentlemen don't motor about in the dark...)

Degeberga Veteranmarknad

Tiden är en platt cirkel och man är dömd att ständigt upprepa vad man gjort tidigare. Således körde jag i lördags de 13 milen ner till Degeberga och dess marknad, precis som jag brukat göra de senaste tjugo åren. Detta trots att jag ytterst sällan köpt något där.

Commandon gick som en klocka under de nästan 30 milen men jag tyckte att det uppstod en del irriterande vibrationer vid nästan alla varvtal förutom när jag drog på ordentligt. Jag funderade på om det var Isolasticsen som spökade. Vid hemkomst upptäckte jag att min indiska bränsletank låg mot ramen vid vänster bakkant. Tanken verkar inte vara helt symmetrisk men problemet löstes enkelt med lite mer vibrationshämmande gummi. Nu skakar hojen bara på tomgång och är i övrigt len, ungefär som en Commando skall vara.

Marknaden, då? Tja, jag köpte inget denna gång heller. (Om man nu inte räknar den tämligen smaklösa korv jag åt till lunch.)

Veteranerna på besöksparkeringen blir allt färre för varje år. I alla fall om man med detta avser gamla hojar. Förarna tillhör definitivt det äldre gardet men nästan alla kommer tyvärr på moderna hojar. Ett par hojar från förra århundradet kunde i alla fall upptäckas bland allt nytt bling-bling.

Solen strålade från en molnfri himmel och värmde gott så det gick inte att undvika lite omvägar på Österlens kurviga och backiga vägar.

Väl hemma efter en hemfärd i en småjobbig och byig motvind kunde jag konstatera att motorn är tät och att den inte dragit mycket olja trots tidvis ganska hård körning. Jag kunde också konstatera att jag fått en rejäl hjälmbränna efter en hel dag i det intensiva solskenet. Näsan tog mest stryk och lyser nu som ett stoppljus.

Från Glumslövs backar till Brösarps backar

Från Glumslövs backar i nordvästra Skåne, med Ven och Danmark i fonden ner till Brösarps backar i sydöstra Skåne. Lördagen bjöd på en härlig 25-mila tur på Dominatorn i skönt sensommarväder. Målet var, som brukligt första lördagen i september, veteranmarknaden i Degeberga. Brukligt är också att jag alltid kommer fram alldeles för sent till nämnda evenemang. Så också denna gång.

När jag väl kom fram, efter en lång och underbar vilsekörning på Österlens backiga och kurviga småvägar, hade de flesta besökarna redan lämnat marknadsplatsen och nasarna höll på att packa ihop sitt överblivna skrot. Det blev ändå lite trevligt tjat med likasinnade och en lov bland de handlare som fanns kvar.

Efter att ha ätit en bit och tankat drog jag åter mot nordväst. Hemma på ranchen kunde jag konstatera att Dominan skött sig hela färden. Lite svettningar från toppsmörjningen gav hon dock ifrån sig. Får se om det räcker med en smekning med ringnyckeln.

Hon är väldigt rapp och rolig att köra på kurviga småvägar. På större transportsträckor upplever jag henne dock som lite surrig och aningens klen med bottenvridet. Tur att Commandon är på gång!

Och nej, jag köpte inget på marknaden denna gång heller!

Degeberga veteranmarknad

Förra lördagen var det dags för veteranmarknad i Degeberga. Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag kör dit. De senaste tjugo åren har jag tagit svängen ner till Österlen, inte varje år , men kanske vart tredje år.  Det enda jag någonsin köpt på marknaden är några klistermärken och en sats bakåtflyttade pinnar till min Commando. Jag upplever mest att det är gamla Volvo-, folka- och moppedelar på marknaden. Artefakter jag har mycket begränsat intresse av. Kanske är det för att jag gillar landskapet där nere ända sedan jag gjorde lumpen i Kristianstad 1989?

Nåja, i lördags rullade jag i alla fall ut Trajjan och styrde mot sydost. I trakten kring Ringsjön kryllade det av jänkebilar. Allt från fyrtiotalare till nersupna raggaråk från 70-talet. En koll med farbror Google berättade att det handlade om Twin Lake Run. Tydligen södra Sveriges största träff för amerikanska bilar. I fjor deltog visst mer än 700 ekipage.

Väl framme i Degeberga var marknaden snart avklarad. Jag drog istället ut på de backiga och kurviga vägarna i trakten.

När man är ute så här en heldag hinner man tänka en hel del. Närmar man sig dessutom de 50 kanske man drabbas av lite existentiella tankar. När jag summerar de senaste tio åren (vart tog de vägen?) kan jag konstatera att de till väldigt stor del ägnats åt motorcyklar och gamla hus. Denna dag var inget undantag.

Jag njöt i fulla drag av att öva på snabb kurvtagning och på att stanna effektivt för att fota gamla kåkar och miljöer. Jag tänker att så här skulle man alltid ha det. Bara köra dit näsan pekar. Upptäcka nya spännande vyer. Stanna för att ta några bilder. Upp i sadeln igen och vidare. Underbart!

Vid lunchtid började det suga i tarmen och jag begav mig mot Kivik. Jag passerade Vitaby och eftersom vi rör oss i Piraten-land erinrade jag mig ett citat från Bombi Bitt och jag: "Se på fan, där är ju Vitaby kyrka! Då är vi nästan framme!"

Efter mat och en bensträckare på Kiviks pittoreska gator följde jag kusten norrut och vek sedan in mot Linderödsåsen. Där hamnade jag på en lång underbart kurvig väg med konstant växlande mellan trean och fyran, två fingrar på kopplingen och tåspetsarna på pinnarna. I tjugo minuter befann jag mig i detta mc-Nirvana.

Jag närmade mig de centrala delarna av Skåne igen och plötsligt började skogsvägarna svämmas över av dessa evinnerliga jänke-bilar igen. I varenda ficka stod det ett par bilar med tillhörande mer eller mindre nyktra raggare. Tänk att denna kulturella avart fortfarande lever kvar... Vägen korkades igen då det blev möten mellan stora plåtschabrak med svajiga fjädringar. I många av bilarna verkade det sitta tre generationer av raggare och skråla Eddie Meduza-låtar. Jag antar att de köper egna utsläppsrätter för det kändes som om det var ett gigantiskt hål i ozonskiktet över Ringsjötrakten denna lördag.

35 mil visade trippmätaren när jag kommit hem. Huvuddelen av dessa på små, kurviga landsvägar. Jag köpte inget på marknaden denna gång heller.

Irrfärder.

Idag hade jag egentligen tänkt att bege mig ner till Degeberga och veteranmarknaden därstädes. Trajjan och tillhörande Bender rullades ut i det fina vårvädret och så drog vi iväg mot sydöst.

På något märkligt vis lyckades jag krångla mig ut på en massa krokiga småvägar som jag faktiskt inte kört förut. Resan är ju målet och veteranmarknaden som destination var inte ristad i sten på något vis. Det var dessutom många år sedan man kunde fynda på marknaderna så inga ledsna miner för den sakens skull.

Jag passerade några av Skånes många slott på min irrfärd. Här är Trolleholm.

Jag rundade Ringsjön och vände norrut igen efter att ha stannat för att åtgärda vätskebalansen. (Min egen alltså, Bonnevillen behöver aldrig justeras.)

Triumphen sökte sig ut mot allt mindre vägar som slutligen utmynnade i en mils kurvig grusvägskörning. Fina möjligheter att öva kurvtagning med sidvagnen således. Gruset sprätte och förutom närkontakt med några potthål hade jag jäkligt kul.

Hemma igen smakade det med varmt kaffe. 18 mil stod trippmätaren på.