Jag slog ihjäl några timmar häromdagen med att fila till ett nytt kedjeskydd av en bit aluminium. Jag gillar sådant här handarbete där man kan sitta och låta tankarna vandra iväg. Rätt som det är har det gått några timmar och man har förhoppningsvis åstadkommit något användbart. Allra helst jobbar jag i trä men nu är ju motorcyklar huvudsakligen gjorda av metall och skall väl så förbli, tycker jag. Det hela började egentligen när jag gick och strosade på ett Bauhaus-varuhus. I en av gångarna fanns det en massa plåtar och profiler i olika metaller. Hur det nu kom sig fick jag med mig en bit alu-plåt och en två meters remsa i samma material. Tankarna gick åt kedjeskyddet på Dominatorn. Det är väl inget direkt fel på det kromade originalskyddet förutom att det är onödigt tungt. Däremot är dess inkapslande design kanske inte riktigt race-mässig, om man säger. Tillsammans med originaldämparna ser bakdelen lite överviktig ut och det vill man ju inte.
Efter en stunds pyssel med sticksåg, bågfil och fil blev det såhär istället:
Den uppmärksamme noterar också att jag hängt dit Hagon-studsarna igen och att jag skruvat på ett par klassiska Mcm-dämpare. Jag har haft dem liggande i skrotsamlingarna i åratal. Jag gillar uppåtvinklingen och ljudet men kan inte komma ifrån att jag tycker att de kanske egentligen passar allra bäst på Traja-bobbers och liknande hojar. Jag tyckte också att jag fick lite mer vibrationer på hojen. Dämparna, och kanske främst fästena är ju längre än de jag hade tidigare och förstärker möjligen vibrationerna. Efter 20 år på samma hoj känner man varandra ganska väl och märker minsta förändring.
Jag fick, som synes, ändra dragstången till bakbromsen till att löpa under hjulaxeln istället för över densamma och av någon märklig anledning blev bromsverkan något bättre. Överhuvudtaget är trumbromsarna känsliga för justeringar; bara att centrera trumman noggrant innan man spänner hjulmuttrarna kan göra stor skillnad. Från helkass till bara halvkass bromsverkan ungefär. Man lär sig att planera sin körning...
Av den där aluminiumremsan från Bauhaus blev det en ny tankspännaranordning, eller vad det nu heter, istället för det byggmontageband i rostfritt som tjänstgjort sedan 1997.
Bara att bege sig ut på sommarvägarna och provköra, alltså. Det gjorde jag och det blev således en liten tiomila-provkörning i det skånska landskapet idag. Jag råkade bland annat helt oförhappandes passera det ställe där jag blåste ut i en åker med mina första hoj; en liten Honda CB350. Det gick ganska bra den där gången trots att man var ung och ivrig. Jag klarade mig undan med några blåmärken och en stukad växelspak. Då gör det mer ont att konstatera att incidenten inträffade för 23 år sedan. Fan vad tiden går!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar