Förmiddagstur med driftsstopp

En ledig dag kan tillbringas på många sätt. Ett av de mer angenäma är att slänga runt en gammal hoj på kurviga vägar. Sagt och gjort; efter en stadig frukost rullade jag ut Dominatorn och tog sikte på Bjärehalvön.

Efter att man passerat Ängelholm har man den vackra halvön framför sig. Kurviga, backiga småvägar i härlig natur och ett hav som är närvarande i alla väderstreck. (Nja, inte i öster då, men vem blickar österut?)

Nedan utsikten söderut mot Skälderviken och Kullahalvön.

Rakt västerut ligger Kattegatt.

Efter någon timmes körning på de kurviga vägarna hörde jag ett metalliskt, klonkande ljud. Jag körde vidare en bit men tänkte att det kanske var bäst att stanna och kolla läget. Dessutom behövde jag en liten bensträckare.

Det var tändspolen som hade rymt från sitt fäste. Eller, om man skall vara petig var det egentligen det punktade fästet som spolen satt i när jag köpte den som delat sig i två beståndsdelar. Ingen bra kvalitet på den svetsen. Spolen hängde turligt nog kvar i alla kablarna. Det metalliska ljudet jag hört uppstod när spolen slog i topplocket.

Med hjälp av en slangklämma och en bit ståltråd kunde jag hänga upp spolen hjälpligt igen. Man kan ju meka i sämre miljö än vid Laholmsbuktens kust.

Snart nog var jag ute och njöt på vägarna igen.

Det rådde perfekt sensommarväder hela turen ända tills jag var en halvmil hemifrån. Då lyckades jag köra rakt in i Skånes enda regnskur denna dag. Den var av den intensiva men korta naturen så jag väntade ut den i skydd av en busskur.

Jag var hemma i Kullabygden igen till lunch efter knappt 15 mil avverkade i sadeln. Efter mat och påföljande kaffe i trädgården vidtog rengöring samt tillverkning av ett nytt fäste till tändspolen. En härlig dag med kvalitetsfylld egentid!

Britanniarally 2015

"Jag är väl ingen utpräglad träffmänniska" skrev jag för ett år sedan i en post om Britanniarally 2014 i Lenhovda. Detta faktum har väl inte ändrat sig, men när årets Britanniarally avhölls hemma i Skåne kunde jag inte motstå att bege mig de fem milen ner till Hanksville Farm utanför Svalöv för att kolla in lite hojar.

På fredagen tog jag en sväng ner på Dominatorn i strålande sommarväder. Efter att ha hälsat på några bekanta och knallat runt bland de parkerade hojarna begav jag mig hemåt i kvällssolen. Vissa kvällar blir nästan magiska. Detta var en sådan kväll. Solen sjönk sakta därborta i nordväst, luften var fortfarande varm och hojen gick som ett skott.

På lördagen beslöt sig frugan och hunden Norton för att de också ville ut och åka hoj. Framåt eftermiddagen var alla bestyr hemmavid avklarade. Trajjan och sidovagnen lastades med tält, sovsäckar, liggunderlag, hundmat, en box rödvin och lite tilltugg.

När vi kom ner till träffplatsen som ekipage nummer 230 hade vi tyvärr missat den gemensamma turen till Knutstorp där någon form av racing tydligen pågick. Nåja, vi reste istället snabbt vårt alldeles för diminutiva tält och sköljde ner vägdammet med varsin kall öl.

Även om de moderna Hinckley-trajjorna tycks bli fler för varje år fanns det som vanligt ändå massor av intressanta järn att kika på.

Triton med Tridentmotor i tidig Wideline-ram.

Nästan alla varianter av Commando fanns på plats. (Tack och lov ingen Hi- Rider, dock) Roadster ovan.

Interstate.

Fastback.

 
Cleant sidovagnsekipage med Bonneville och Steib.

Spektakulär Commandomotor i Featherbed. Den här hojen får som synes mycket luft. Ägaren hade tydligen kört från Finland till Skåne. Tyvärr hörde jag den aldrig igång.

Den gröna lacken i kombination med polerad aluminium triggade mitt undermedvetna och gjorde mig sugen på bier.

 
Schysst hejdare!

Jepp, så är det!

Gold Star.



Mer Commando.

Träffgeneralens Domi-racer hade också hittat fram.

20-års bröllop.

Jo, så är det faktiskt! I år har jag och Dominatorn hållit ihop i 20 år. När jag jämför den gamla bilden ovan med den dagsfärska bilden nedan inser jag att det mesta på hojen faktiskt är utbytt mot andra komponenter. Hur mycket kan man byta ut innan hojen tappar sin identitet och blir en annan cykel?

Ramen är samma men den gamla, ganska trötta 600-motorn är bytt mot en 650ss. Vad finns mer kvar? Växellåda, gaffel, kronor, lykthus, oljetank, hjulnaven, svingen, broms- och kopplingsreglagen, bakbromsen, motorplåtarna. Mer är det nog inte.

Jo, det är faktiskt samma potthjälm på de båda bilderna också.

Om inte himlen trillat ner över våra huvuden blir det förhoppningsvis en jämförelsebild om ytterligare 20 år.

Mer Manx!

Analogt med förra inlägget måste jag ju helt enkelt transformera Dommien till något råare och mer Manx-likt. En gammal Manx fly-screen skruvades på hojen. Transkåpan, kedjeskyddet, oljetanken och framskärmen lackade jag svarta. Genast blev hon lite mindre flashig. Jag skulle så klart inte ha något emot en central oljetank men att lägga över 5000 riksdaler på en slik tingest i alu är definitivt ett belopp som ligger långt över mitt habegär. Kanske jag skulle prova att slöjda till en tank i glasfiber? Det är ju trots allt ganska enkla former.

Bakskärmen bör väl också lackas svart, antar jag? Något jag definitivt skall göra är att gå upp en kugg eller två på växellådsdrevet för att få ner varvet lite. Hojen är ganska surrig. I övrigt går hon fint och har glädjande nog också börjat dra lite mindre olja.

Swinging London.

Jag satt och slösurfade häromkvällen och kom då att kika på en film om The Swinging Sixties i London. Det var då den stod där!

En äkta skitig, engelsk café racer i sitt rätta habitat. Det är inte så ofta man ser de här järnen fångade på gamla bilder och i filmer som egentligen handlar om något annat. Men här stod det alltså en! Tyvärr har filmfotografen av någon oklar anledning sitt intresse riktat mot de förbipasserande så jag fick inte till någon bild på hela hojen. Ramen är i alla fall en Wideline vilket ju daterar den till före 1960. Den verkar ha kvar Nortons lite trista grå lack. Bakhjulet ser också ut som Norton. Det är svårare att se vad det är för motor. Dominator eller kanske en Triumph? Manx-tank, clip-on och de båda instrumenten fullbordar det råa stuket.

Det är ju så här man vill se hojarna: ute i sin rätta miljö och till synes hårt använda. Inte stående bakom ett rep på ett museum eller ännu värre; blänkande i en fotostudio med en poserande skäggig hipster vid styret...