En gaffel kort

Så länge jag haft min Dominator har det suttit bälgar på gaffeln. Effektivt och tidstypiskt. När jag fick på Dunstallkåpan tyckte jag plötsligt att det såg lite klunsigt ut med gummit på gaffeln. Lite överlastat på något sätt.

Jag tänkte således sätta på ett par avskrapare av Commandotyp. Samtidigt kunde jag ju passa på att byta gaffelolja. Det vet jag inte när det blev gjort senast. Antagligen någon gång under förra årtusendet.

Jag pallade upp hojen och demonterade gaffeln. Jag fick en gång för länge sedan svetsat klämfästet under det vänstra gaffelbenet. Detta efter en liten kollision med en bildörr som öppnades hastigt framför mig. Nu såg jag att det blivit en liten, liten brottanvisning kring svetsen. Själv är jag dålig på att svetsa och aluminium kan jag inte alls svetsa i. Jag anlitar gärna proffs men icke desto mindre gav jag mig på att försöka svetsa fanskapet själv. Med väntat resultat...

Nu känns det ju olustigt med en lagning just på gaffeln. Som om man inte hade nog med orosmoment när man kör antika hojar. Jag beslöt mig för att lägga det där underbenet på hyllan och skaffa ett nytt. Ett nytillverkat kostar över 2000:- men en annons på Nortonklubbens forum gav napp! Det är ju på något sätt mycket roligare att skruva dit en artefakt från mitten av förra århundradet än en helt ny detalj och dessutom fick jag anledning att ge mig ut på en 20-mila tur i det varma vädret.

En regnig eftermiddag senare satt grejorna ihop igen och den nya gaffeloljan gjorde underverk.

På lördag är det förresten marknad i Degeberga igen. (Va, redan?) Då blir det nog en sväng ner till Österlen såvida det inte vräker ner.

Trubbe Mollberg är en gaffel kort:

Femte årstiden

Nu är det den femte årstiden i Skåneland; inte vinter men inte heller någon riktig vårkänsla. Visserligen sju plusgrader men både hård blåst och regn på tvären så lusten att kasta sig på en hoj och bege sig ut på vägarna är inte akut. Då är det istället trevligt att stå och småpyssla i garaget. Lite musik i högtalarna och en kopp med varm dryck inom räckhåll gör tillvaron angenämare.

Jag plockade av transkåpan på Dominatorn och beslöt mig för att lägga igen hålen jag tagit upp i den. Dessutom lade jag igen oljepåfyllningshålet och dräneringspluggen. De behövs ju inte när man har gummisnodd istället för kedja i primärdrivningen.

Spackling, slipning (traaadigt!) och lack och sedan dit med klabbet igen. Plötsligt var vi en dag närmare den riktiga våren.

Testing, testing

Så blev det dags för en helt kort testrunda på Dominatorn. Kåpan verkar sitta stabilt. Vissa justeringar behövs, bland annat behöver jag en sådan där snitsig gaswire som är vinklad 90 grader inåt styret för att den inte skall skava i kåpan.

När jag nu med kåpan ditsatt ändå är inne och nosar på något som vagt erinrar om komfort kanske jag skulle ordna lite stoppning i den plankhårda sadeln? Eller i alla fall lägga lite vibrationshämmande gummi under den. Jag tror också jag skall testa att gå upp ytterligare en kugg på växellådsdrevet. Utvecklingsarbetet fortsätter...

Ändringar, igen...

Ett utdraget släktbesök gjorde att undertecknad nödsakades att fly ut till verkstaden för att få lite lugn och egentid. Blickarna föll återigen på Dominatorn. Jag var tvungen att erkänna för mig själv att jag faktiskt tycker det är allra snyggast med två instrument, symmetrisk placerade ovanför styrkronan. Egentligen behövs ju inga instrument överhuvudtaget: man känner ju hur fort man kör och man hör ju när motorn vill att man skall växla. Men det var ju det här med estetiken...

Sagt och gjort. Jag tog fram en bit alu-plåt och satte igång att fila till en ny instrumentpanel med plats för mätarna, tändningslås och ljusomkopplare.

Med tvenne instrument på plats behövde jag placera panelen lite längre bak för att kunna få lite lutning på Manx-fly-screenen. Jag ville inte borra för fästen i aluminium-kronan så efter en stunds övervägande letade jag upp den kromade original-kronan och använde dess styrinfästning som fäste för instrumentpanelen.

Innan några belackare vädrar morgonluft; sprickorna i hastighetsmätarglaset är inte frukten av vibrationer. Det skylls helt på undertecknad som vid ett tillfälle råkade tappa mätaren. Förutom ren klantighet kan jag bara skylla på att händerna var ganska oljiga vid tillfället. Får väl beställa ett nytt glas så småningom. Faktum är att 650:an inte skakar särskilt mycket. Jag vill nog påstå att den faktiskt vibrerar mindre än Hickley-Bonnevillen trots att den senare är utrustad med balansaxlar.

Jag funderade ett tag på att göra någon slags nummerskylt fram och ha en nästan helt dold belysning med hjälp av projektorljus. Efter att ha funderat ett tag, och bild-googlat en massa hojar kom jag fram till att det skulle kännas alldeles för high-tech för min gamla artefakt till hoj. Jag provade med en liten Bates-replica men det kändes inte heller rätt. Nu satte jag istället dit en svart 5 3/4 " lykta.

Mer då? Ja, som jag skrev i ett inlägg för ett tag sedan; jag skulle vilja ha dit ett par svarta plåtgaffelhylsor med Roadholder-märken, svart ram, en effektivare frambroms vore också trevligt. Manx-oljetank kanske? Jag skulle också kunna tänka mig att testa en toppkåpa om jag skulle trilla över en billigt. Typ Dunstall eller liknade den som satt på Commando produktions-racern.

Engelskt väder

Efter den hetaste och torraste sommaren i mannaminne har det nu övergått till att bli mer traditionellt sommarväder. Lite mer engelskt skulle man kunna säga.

Idag hade jag tänkt mig att köra ner till veteranmarknaden i Degeberga men av någon anledning, oklart vilken, ändrade jag mig och vek norrut vid Perstorp istället för att fortsätta österut. Ett ganska dåligt val skulle det visa sig.

Uppe i trakterna kring Hallandsåsen härjade ett lågintensivt regnväder. Den där typen av regn där man inte tycker att det regnar särskilt mycket men likväl blir man både blöt och kall. På den halländska sidan av åsen var det inte bättre väder så längtan efter torra kläder och en stor kopp kaffe blev överväldigande. Med solvisir blev sikten dålig i vätan och medvetandet om att bakdäcket sjunger på sista versen bidrog också till att nöjet av utflykten begränsades något.

Jag hamnade sedan mitt i något slags rally för gamla lastbilar så diesel-avgaserna låg tätt i luften. Vägarna kantades av åskådare med fikakorg och kameror. Förhoppningsvis blev det bra bilder när en flygande Dominator med hemlängtan drog på uppför Hallandsåsen.

Efter ombyte, mat och kaffe vidtog vård av utrustning. Skönt att ha en hobby...

Småpyssel

En av förtjänsterna med att ha gamla hojar är att det alltid finns något att pyssla med. Så länge man slipper oplanerade driftsstopp ute på vägarna tycker jag att det är ganska trevligt med underhåll och små förbättringar.

Jag tog fram den gamla aluminium-Manxtanken till Dominatorn och körde en tanktätning lite på vinst och förlust. Jag har ingen större förhoppning om att den skall hålla tätt i tid och evighet men jag låter mig gärna överbevisas om kembehandlingens förträfflighet. Klarar tanken sig utan inkontinens tills jag får råd att skaffa en ny är jag nöjd.

Jag gjorde en ny vindruta till fly-screenen. 500:- spänn för en transparent plastbit kändes som ett rån så jag köpte en bit plast på Feltema som jag kapade till med Dremeln, värmde i ugnen och böjde till rätt form.

Zenern fick en ny, luftigare position.

Banjonippeln till toppsmörjningen hade börjat svettas lite. Parallelltwin-vibrationer och lödningar ingår sällan ett friktionsfritt äktenskap så jag fick plocka fram gaslågan och lödtennet.

Dominatorn går som ett skott, det känns som om den är väl så snabb som Commandon faktiskt, men den är lite surrig så jag tror att jag behöver dreva upp den.

Ett nytt batteri har jag kostat på mig och ljuddämparna har fått nya upphängningar.

Soppan har blivit dyr...

Britanniarally 2017

I år var Britanniarallyt förlagt till Falkenberg. Vädret var tämligen brittiskt denna lördag så jag lämnade tält och packning hemma och beslöt mig för en dagsutflykt istället. Det där med att ligga full i ett tält i en skog någonstans samtidigt som ett coverband exekverar gamla låtar är ju ändå inte riktig min kopp te. Knappt 25 mil tur och retur kändes som en lagom dagsutflykt.

På väg att lämna ett regnigt Europa och bege mig in i samojedernas rike. Jag är med andra ord på väg uppför Hallandsåsen...

Någon timme senare rullade jag småfuktig in på träffplatsen och parkerade bakom en annan Norton. En Atlas i wideline-ram.

Jag hälsades välkommen av bekanta och så vidtog en okulär besiktning av platsens hojbestånd. Nuförtiden är det väl mest nya Hinckley-Trajjor på Britannia men en hel del Nortons hade hittat till träffplatsen.

Strippad Commando med produktions-racertank och Guzzi-broms.

En Atlas från västkusten lämnade precis när jag kom.

Sidventilare från 1928.

HPD-Norton.

Commandos galore.

Mats-Otto inspekterar.

Långmilare.

Norvin.

Det engelska vädret höll i sig med skurar mest hela tiden.

En hoj som väckte berättigat uppseende var denna dubbelmotoriserade Trajja. Man måste bara beundra hantverket och den kreativa galenskapen.

Efter att ha tjatat lite med bekanta och obekanta beslöt jag mig för att bege mig hemåt igen. Skurarna fortsatte och det var ingen idé att invänta bättre väder.

Det var hyfsat väder ner till Hallandsåsen men från Båstad och söderut spöregnade det. Det forsade vatten ur kängor och skinnbyxor när jag rullade in på gården himmavid. Dominatorn såg för jävlig ut och jag var kall, våt och hungrig. Desto skönare att frugan tog emot med nylagad lasagne och kall bier. Efter en varm dusch och en delikat måltid mådde man som en prins. Hojen skötte sig exemplariskt hela resan och verktygen stannade i väskan denna gång också. Nu skall vi snart få ordning på Commandon också!