Höst och aluminium

 Nu är denna märkliga sommar definitivt över och hösten har anlänt. Det är fortfarande 14 grader varmt så hojarna rullar än.

Jag har skaffat en begagnad aluminiumtank till Dominatorn. Hemklickad på e-bay. Den var definitivt inte lika snygg i verkligheten som på säljarens suddiga bilder. På sina ställen ser man rester av gammal grön färg som säljaren, eller någon annan tidigare ägare, försökt avlägsna på mekanisk väg så den är lite småbucklig på sina ställen. Nåja, jag polerade den raskt och slängde på några dekaler köpta på RGM i England. 

Jag har också drevat upp hojen så nu tuffar den på rätt så bra på landsvägen. Nytt bakdäck har hon fått liksom en ny Manx-kåpa, också den från RGM. Dunstall-kåpan har jag lite andra planer för.

Den skarpögde noterar att jag satt på originalstötdämparna och dessutom lackat dem svarta. Nästa steg är att plocka ner hojen och ge också ramen lite svart färg. Jag skall också snygga till kablaget. Jag håller på att försöka tillverka en transmissionskåpa av aluminium. Flitens lampa lyser.

Jag har också definitivt (HA!) eliminerat hastighetsmätaren. Jag är så trött på saker med intermittent funktion. Ja, egentligen är det väl själva drivningen som spökar, misstänker jag. Då plockar vi väl bort den också så sparar vi några gram till.

Ändringar, igen...

Ett utdraget släktbesök gjorde att undertecknad nödsakades att fly ut till verkstaden för att få lite lugn och egentid. Blickarna föll återigen på Dominatorn. Jag var tvungen att erkänna för mig själv att jag faktiskt tycker det är allra snyggast med två instrument, symmetrisk placerade ovanför styrkronan. Egentligen behövs ju inga instrument överhuvudtaget: man känner ju hur fort man kör och man hör ju när motorn vill att man skall växla. Men det var ju det här med estetiken...

Sagt och gjort. Jag tog fram en bit alu-plåt och satte igång att fila till en ny instrumentpanel med plats för mätarna, tändningslås och ljusomkopplare.

Med tvenne instrument på plats behövde jag placera panelen lite längre bak för att kunna få lite lutning på Manx-fly-screenen. Jag ville inte borra för fästen i aluminium-kronan så efter en stunds övervägande letade jag upp den kromade original-kronan och använde dess styrinfästning som fäste för instrumentpanelen.

Innan några belackare vädrar morgonluft; sprickorna i hastighetsmätarglaset är inte frukten av vibrationer. Det skylls helt på undertecknad som vid ett tillfälle råkade tappa mätaren. Förutom ren klantighet kan jag bara skylla på att händerna var ganska oljiga vid tillfället. Får väl beställa ett nytt glas så småningom. Faktum är att 650:an inte skakar särskilt mycket. Jag vill nog påstå att den faktiskt vibrerar mindre än Hickley-Bonnevillen trots att den senare är utrustad med balansaxlar.

Jag funderade ett tag på att göra någon slags nummerskylt fram och ha en nästan helt dold belysning med hjälp av projektorljus. Efter att ha funderat ett tag, och bild-googlat en massa hojar kom jag fram till att det skulle kännas alldeles för high-tech för min gamla artefakt till hoj. Jag provade med en liten Bates-replica men det kändes inte heller rätt. Nu satte jag istället dit en svart 5 3/4 " lykta.

Mer då? Ja, som jag skrev i ett inlägg för ett tag sedan; jag skulle vilja ha dit ett par svarta plåtgaffelhylsor med Roadholder-märken, svart ram, en effektivare frambroms vore också trevligt. Manx-oljetank kanske? Jag skulle också kunna tänka mig att testa en toppkåpa om jag skulle trilla över en billigt. Typ Dunstall eller liknade den som satt på Commando produktions-racern.

Packad

Hur packar man för utfärd på en minimalistisk och avskalad kafferäser? Vad skall med? Tält, sovsäck och liggunderlag. En kudde vore skönt för min gamla knakande nacke men det får nog vara. Några bier och tandborste och tandkräm. Fast krasst sett behöver man ju bara ha Visa-kortet med sig.

Triton

Triton? Nja, inte riktigt. Testade bara att hänga på produktionsracer-tanken och en Manx-dyna på Bonnien. Tänk därefter dit en kortad bakram, bakåtsvepta pipor, rear sets, clip-on, andra dämpare, rensat under sadeln och möjligen en toppkåpa. Norton-tanken passade riktigt bra över Trajjans rambalk. Ett par fästen behöver svetsas dit i framkant bara.

Ibland blir man ju sugen på att bygga sig en specialare baserad på en Featherbed och någon trevlig och pålitlig rova. En Hinckley Bonneville-motor kan kanske kännas som ett logiskt val. Det går att klämma in den i en Featherbed men det låter sig dock tydligen inte göras helt utan vissa besvär. Om man exempelvis vill kunna komma åt kammarna utan att behöva plocka ur hela motorn måste man kapa de övre ramrören på Featherbeden och göra dem avtagbara med någon form av bultarrangemang.

Kanske bättre då att bygga på en nyare Bonneville? Eller kanske rent av en Thruxton som ju redan har bakåtflyttat, clip-on, hyfsade fälgar och ytterligare några kusar.

Vem vet, endera dagen står man där med vinkelkapen och svetsen...

I Hillbillyland.

Jag har aktivt valt att lämna staden för att bo och leva på landet. Fördelarna är många; gott om plats, billigt, inga grannar att reta sig på, inga grannar som i sin tur retar sig på mig och mina hojar.

Man behöver dock inte bege sig så långt inåt land förrän landsbygden inte alltid är sådär välvårdad och pittoresk som vissa kanske önskar sig.

Jag tog en ledig förmiddag idag. Det var nästan 30 grader varmt och ett annalkande åskoväder stod på lut när jag grenslade Dominatorn. Dagens intryck samlade jag i denna film:

De stora frågorna i livet.

Vilken färg skall tanken på Dominatorn ha? Silver?

Eller röd som den är nu?

Jag har alltså fått tag i en Manxtank i aluminium som en bekant avyttrat till ett mycket facilt pris. Tanken har tyvärr en läcka i en svetsskarv på undersidan, därav det förmånliga priset. Lacken har släppt vid luftningen också.

Jag får strippa färgen och försöka hitta någon som är bra på att svetsa alu. Man bör kanske kapa upp botten och förstärka den?

Att min röda glasfibertank kommer att hamna på finhyllan är nog ställt utom varje tvivel med tanke på vad dagens etanolbemängda bränsle gör med plasten. Alutanken är egentligen till en Widelineram men bensinkranarna verkar turligt nog precis gå fria för det tvärställda ramröret på Slimlinen.

Så skall det se ut!

Häromdagen fick jag besök av Mats från Helsingborg. Han kom på sin utsökta Dominator 500:a café-racer. En välanvänd och sedan länge utsorterad hoj med alla rätta delar på rätt plats: Wideline-ram, Tickle-kronor, alu Manx-tank, äkta Manx oljetank et cetera, et cetera. Just så här skall en Manx- alike se ut! Det är i alla fall intrycket man får när man kommer nära cykeln. Maskinen både ser och känns rätt ut. Den är så mycket mer än bara en hög hopplockade delar. Dessutom är det en hoj som använts flitigt under många år.

Jag såg den här hojen stå parkerad i Helsingborg en gång i början av 1990-talet. Redan då gjorde den avtryck på mig, minns jag. Såhär i efterhand kan jag nog konstatera att de synintrycken hade stark påverkan på vilken riktning mitt mc-intresse sedan skulle komma att ta.

Metamorfoser.

Min gamla Dominator har gått igenom ett antal metamorfoser. När jag köpte den 1995 var den nästan i originalskick. Det vill säga, säljaren hade renoverat den med de originaldelar som fanns på den när han i sin tur köpte den, men han var inte fullt så samvetsgrann när det gällde att sätta på nya delar. Mig gjorde detta ingenting då jag redan från dag ett varit svag för café-stuket.

Här är en bild från 1996 då jag haft hojen i ett år. Originaltank, dyna med knöl från sextiotalet, Dunstall Decibel-dämpare, originalmotorn från Bracebridge Street sitter i. (En 99:a vilket med engelsk logik betyder 600 kubik.)

Noterbart är oljefläcken under hojen. De där transkåporna i plåt är födda inkontinenta. Jag noterar också att jag är cirka 20 kilo lättare än idag. Det är många hästkrafter det. Suck, man är väl tvungen att börja springa. Det kvittar ju hur mycket tung plåt man byter ut mot lättare metaller när tjänstevikten ändå inte går ner.

På bilden nedan har vi rört oss ytterligare ett år fram i tiden. Jag har satt på en ny originaldyna. Eller, ja original är den ju strikt talat inte då den är nytillverkad. Den ser däremot ut som en originaldyna. Ja, ni förstår. Jag kör med Tommaselli clip on-styre. Jag har ännu inte hittat några bakåtflyttade fotpinnar så jag brukade lägga fötterna på passagerarpinnarna. Man behöver ju gudskelov inte växla i tid och otid när man har en Nortons vrid mellan rambenen. Något senare beställde jag en fotpinnsats från Unity Equipe.

Hojen till höger är polarens AJS 18 s, en 500 kubiks stånka från 1954.

Idag är det café-stuk utan kompromisser som gäller. Samtidigt som jag beställde de där fotpinnarna köpte jag också en Manx-tank i glasfiber och en Manx-dyna. Tanken lackade jag i samma kulör som hojen redan var lackad i. Det är en Peugeot-färg med det illustra namnet Rouge-Lucifer. (Må tedrickarna förlåta mig att jag vänt mig till grodätarna.)

Den gamla motorn är såld och ersatt med en 650SS. Hjulen är nedekrade till 18 tums Akront/Morad-fälgar. Amalerna är bytta mot en Mikuni. Den enkelnockade frambromsen är uppdaterad till en dubbelnockad. Magneten är ersatt med elektronisk tändning. Den läckande transen med sin kedja är ersatt av en beltdrive.

Nästa år firar vi 20 år tillsammans och hojen går som ett skott.

Småpyssel.

Bort med högra avgasröret. Bort med registerkåpan. Allt väl i maskinrummet?

Dit med den andra registerkåpan. På med varvräknardrivningen och kabeln. Tillbaka med avgasröret. Hmm, dålig färg på den där drivningen. Trillar ju av bara man tittar lite intensivt på den.

Uppstart. Funkar? Funkar!

Norton Dominator 650 ss

Dominatorn ute i vårsolen. Nyrenoverad motor, nybyggda hjul och nydragen el. Ny transmission med belt och Commandokoppling blev det också när byxorna ändå var nere och man skulle bli pungslagen.

Hon är fortfarande lika högljudd, opraktisk och obekväm. Precis som en riktig caféracer skall vara. Sadeln är bekväm som en genomsnittlig strykbräda och man sitter hopkrupen som en gräshoppa med knäskålarna vid öronen. Så långt från en Guldvinge som det bara är möjligt.