Regn, regn, dimma och mer regn

Det känns som om det har regnat konstant i två månader nu. Och regnar det inte så är det dis eller dimma. Idag kunde man dock se en liten flik blå himmel då en mycket svag sol skymtade där bakom molnslöjorna. Det är förvisso inte särskilt kallt, en sju, åtta grader men det korta ögonblicket av svagt ljus var inte tillräckligt lockbete för att plocka ut någon av hojarna. Faktum är att jag knappt ägnat dem en tanke den senaste tiden. Vi får väl se om lusten återkommer.

Rat bike!

Jag är djurvän men gnagare som förpestar tillvaron har jag svårt att visa fördragsamhet med. På vår gård har vi två duktiga katter som håller nere musbeståndet. Det ligger muskadaver framför ytterdörren nästan varje morgon så de gör sitt jobb. Råttor har de däremot svårt att rå på.

När det nu blev fågelmatnings-säsong dök det naturligtvis upp en råtta. De är listiga rackare och det är svårt att locka dem i någon av de gillrade fällorna. Jag kopplade en slang till Trajjan och ledde ner avgaserna i råtthålet i hopp om att odjuren skulle somna in.

Vi har också en Skåneterrier vid namn Norton som inte bara vaktar hojarna.

"Råttehund" kallade man rasen helt prosaiskt förr då man hade dem på gårdarna. Norton lever också upp till detta epitet och har lyckats klippa ett par av gnagarna. Norton går en inspektionsrunda runt gården med husse varje kväll. Särskilt ivrig är han vid bilarna som haft ovälkommet besök av skadedjuren. Bland annat har de festat loss på kablar i frugans bil vilket fick till följd att fordonets datamodul blev utan kontakt med omvärlden. Felsökningen på verkstaden tog en stund...

Kriget fortsätter!

Murphys lag

Tillvaron består ju inte bara av att stå i sin trivsamma mancave och skruva på motorcyklar. Tillvaron är också bruksbilar. Och bruksbilar går sönder.

Nu var det ett bromsrör på pickupen som rostat sönder. Helt enligt Murphys lag behagade det att gå av på sämsta tänkbara ställe inklämt mellan långbalken och bränsletanken. Helt oåtkomligt. Jag fick åla in under fordonet och skruva loss tanken för att komma åt fanskapet och kunna fibbla dit nya bromsrör. Egentligen är man alldeles för gammal för att ligga och kravla under bilar...

Hösten...

...levererar fortfarande!

Höstplöjning

"Resan är målet". En devis väl så uttjatad som någon men i mitt fall verkar den ha bäring.

I lördags var det dags för den årliga höstplöjningen i Farstorp en fem mil inåt land från min horisont sett. Höstplöjningen består alltså i att ett gäng gubbar på gamla cross-hojar sprätter runt på en åker. Ser ganska kul ut och ljudet från de gamla engelska stånkorna är svåröverträffat.

I år valde jag Bonnien för att köra till nämnda evenemang då jag inte kört den så mycket i år. Av någon oklar anledning vek jag dock av mot Söderåsen innan jag kommit fram till min destination.

Jag kom såklart aldrig fram till Farstorp. Istället blev det ett par timmar på, runt och över Söderåsen och dess kurviga vägar.

Dominator Mk IV (typ)

I vinter tänkte jag plocka ner Dominatorn. Främst för att lacka om ramen. Den gamla lacken från 1995 är rätt sliten på sina ställen, dessutom skall den bli svart.

Eldragningen är en annan detalj jag skall ägna lite omsorg. Mitt hempulade elsystem har fungerat klanderfritt men när jag fick på Dunstallkåpan uppstod ett irritationsmoment. Det gamla lamphuset var något av en knutpunkt för sladdarna men med den mindre strålkastaren i kåpan fanns inte längre det utrymmet tillgängligt. Resultatet blev en extremt irriterande härva av kablar i kåpan istället. Jag är inte pedant men åsynen av det där råttboet har retat mig varenda gång jag är ute och kör med Dominan.

Jag tänkte faktiskt sätta på mina gamla Amaler igen. Jag köpte ju ett Mikuni-kit i ett svagt ögonblick. Mikunin har förvisso fungerat utan problem; hojen startar i princip alltid på första och tomgången är jämn och fin. Men...det känns ändå inte rätt på något sätt. Det skall ju vara dubbla förknasare på en sportig twin och det där krokiga insuget till Mikunin ser allt annat än sportigt ut. Nya nålar och munstycken till Concentricarna är beställda.

Jag vill ju ha en ny aluminiumtank på bygget, helst en Lyta kortbanetank. Tyvärr råder köpstopp för dylika utsvävningar men den står på önskelistan. Samma gäller för en Manx-oljetank. Möjligen skulle man kunna tillverka en oljetank i glasfiber? Det är ju inte så komplicerade former.

Frambromsen... Visserligen är det en 60 år gammal veteranhoj vi talar om men frambromsen måste bara vara tillfredsställande. Norton-trumman är inte riktigt där just nu. Hade jag varit stadd i kassa hade jag bara klickat hem en fet trumma, kanske en sådan här:  https://www.jl-exhausts.com/ceriani-230mm-4ls-front-brake-alu-1998-p.asp  eller kanske en sådan här när byxorna ändå är nere:  https://www.jl-exhausts.com/yamaha-tdtrtz-4ls-260mm-front-brake-polished-1829-p.asp   Skivor vill jag inte ha på en gammal 50-60tals café. Det skall inte behövas heller.

Ja, det var väl ungefär så planerna ser ut. Jag kanske tillverkar en innertranskåpa av något slag och en del annat smått och gott dyker säkert upp. Jag skall dreva upp ytterligare en kugg på växellådan. Ett nytt drev ligger redan på hyllan och väntar. Ett nytt bakdäck skall såklart på, de något provisoriska kåpfästena skall svetsas och så vidare. Man blir säkert inte sysslolös denna vinter heller...

Att inte vara styrd av marknaden

I lördags var det som sagt marknad i Degeberga igen. Som vanligt begynner nämnda arrangemang i arla morgonstund och som vanligt vaknade jag alldeles försent för att det skulle vara mödan värt att köra dit. Särskilt med tanke på att jag i princip aldrig köper något där.

Istället avnjöt vi en fin frukost i lugn och ro i förmiddagssolen här hemma. Frugan tog sedan hunden och stack ut i svampskogen och jag rullade ut Dominatorn för att dra iväg mot okända mål.

Efter att ha kört österut ett tag vek jag norrut, korsade åsen och hamnade i Halland. Jag korsade sedan åsen ytterligare några gånger i både sydlig och nordlig riktning på de kurviga och backiga vägarna.

Med risk för att vara tjatig; Featherbeden är verkligen rolig att slänga runt i kurvorna! Lätt och stabil som ett motoriserat strykjärn på räls. En väl injusterad Commando kan vara väldigt bra på kurvig väg men Featherbeden... Wow! Whoohooo!!!

Vad som är mindre bra på min hoj är frambromsen. Jag monterade framhjulet rätt så raskt (och inte särskilt omsorgsfullt, medges) efter att ha satt ihop gaffeln igen. Trumbromsen är väldigt känslig för justering. Jag skall plocka av hjulet, göra rent med aceton och se om jag kan fila till beläggen något. Nu fick jag hjälpa till med fotbromsen i inbromsningarna. Den använder jag normalt sett nästan aldrig. Jag misstänker att jag behöver svarva trumman för att det skall bli någotsånär bra. Nu skall jag bara hitta någon som utför denna operation. Jag vet att det går att få fason på den dubbelnockade Commando-trumman!

Nåja, det blev i alla fall en suverän 20-mila-tur i perfekt väder. Jag kom på mig själv med att sitta och göra en mental lista över saker jag vill förbättra/förändra under vintern. Jag återkommer om detta.

En gaffel kort

Så länge jag haft min Dominator har det suttit bälgar på gaffeln. Effektivt och tidstypiskt. När jag fick på Dunstallkåpan tyckte jag plötsligt att det såg lite klunsigt ut med gummit på gaffeln. Lite överlastat på något sätt.

Jag tänkte således sätta på ett par avskrapare av Commandotyp. Samtidigt kunde jag ju passa på att byta gaffelolja. Det vet jag inte när det blev gjort senast. Antagligen någon gång under förra årtusendet.

Jag pallade upp hojen och demonterade gaffeln. Jag fick en gång för länge sedan svetsat klämfästet under det vänstra gaffelbenet. Detta efter en liten kollision med en bildörr som öppnades hastigt framför mig. Nu såg jag att det blivit en liten, liten brottanvisning kring svetsen. Själv är jag dålig på att svetsa och aluminium kan jag inte alls svetsa i. Jag anlitar gärna proffs men icke desto mindre gav jag mig på att försöka svetsa fanskapet själv. Med väntat resultat...

Nu känns det ju olustigt med en lagning just på gaffeln. Som om man inte hade nog med orosmoment när man kör antika hojar. Jag beslöt mig för att lägga det där underbenet på hyllan och skaffa ett nytt. Ett nytillverkat kostar över 2000:- men en annons på Nortonklubbens forum gav napp! Det är ju på något sätt mycket roligare att skruva dit en artefakt från mitten av förra århundradet än en helt ny detalj och dessutom fick jag anledning att ge mig ut på en 20-mila tur i det varma vädret.

En regnig eftermiddag senare satt grejorna ihop igen och den nya gaffeloljan gjorde underverk.

På lördag är det förresten marknad i Degeberga igen. (Va, redan?) Då blir det nog en sväng ner till Österlen såvida det inte vräker ner.

Trubbe Mollberg är en gaffel kort:

Skåne Rundt

I år hade man förlagt det klassiska Skåne Rundt-rallyt till nordvästra Skåne. Förkrigsveteranerna skulle sättas på prov i backarna på Bjäre- och Kullahalvöarna. Således hemmaplan för undertecknad och en fin möjlighet att se och höra ett större antal veteranhojar.

Jag körde upp till Mölle på söndagen strax innan lunch då jag visste att man skulle ha ett litet stopp där. På vägen dit mötte jag hoj efter hoj och jag insåg att jag var försent ute, vanan trogen. Inte mycket, men dock. Vädret var underbart med mer än 25 grader så jag tog en sväng upp om berget.

Med min falkblick kunde jag se att de sista hojarna lämnade hamnplan i fiskeläget långt där nere. Jag beslöt mig för att köra in till Höganäs där lunchstoppet var förlagt.

Vid kajkanten stod hojarna uppradade och skinnkädda hojåkare blandades med badjävlar och nyfikna söndagsflanörer. Jag knallade runt ett tag, kollade på hojarna och hälsade på Nortonlegendaren Acke. Det var en imponerande line-up och allmänt trevligt.

Efter ett tag blev jag varm, svettig och lite frustrerad. Det ryckte i gashanden och jag längtade efter en svalkande fartvind. Jag körde upp till macken och fyllde den lilla Roadster-tanken med 98 oktan och begav mig upp mot Hallandsåsen.

Fartvinden svalkade bara måttligt och kändes mer som en fönvind. Jag avverkade Bjäres kurvigaste vägar, körde in i Halland, söderut över åsen igen och ner mot Rössjön. Det här är ganska populära hojvägar och det var mycket hojåkare ute denna varma söndag.

Det blev en magnifik söndag att bära med sig i minnet när vinterregnen så småningom drar in.

Kalabaliken i Bender

I fjor sålde jag ju min Bender sidovagn som satt på Bonnevillen då jag aldrig riktigt blev vän med den. Eller rättare sagt; jag blev aldrig vän med de minst sagt oförutsägbara köregenskaperna.

Härförleden fick jag en bild på vagnens nya sällskap. Nu sitter den på en Moto-Guzzi California. Där trivs den säkert bättre.

Britanniarally 2019

Så var det dags för Britanniarally i Lenhovda igen. Förra gången var 2014, då var jag där med Dominatorn. Det känns som igår trots att det gått fem år. Tiden är en platt cirkel och man är dömd att ständigt upprepa sina handlingar, så varför kämpa emot?

Jag beslöt mig för att köra upp först på lördagen. Fredagen tillbringades i medelhavsklimatet hemma på den skånska innergården bland vindruvor och fikon. En entrecote och en tjeckisk pilsner och sedan ett glas rött under kvällshimlen höll mig hemma.

Vid lunchtid på lördagen var Commandon packad, en liten framstänka ditskruvad och jag begav mig upp mot de djupa småländska skogarna. I Osby stannade jag för en Thai-buffé.

Småland är skog, skog, skog, sjö, skog, skog, sjö, skog... och så vidare.

Lämnar man de större huvudvägarna öppnar sig landskapet då och då och man kan ha turen att hamna i något som närmast liknar ett Astrid Lindgren-land. Röda stugor, stenmurar, gärdsgårdar och hagar i bymiljöer av ett slag som man knappt trodde fanns längre.

Mina irrfärder gjorde att jag inte kom fram till Lenhovda förrän en god bit in på lördagskvällen. Jag hann precis få upp tältet innan tomgångstävlingen som avhölls i hällande regn. Själv hade jag kört de 25 milen helt torrskodd och till och med i något solsken. Samtidigt rapporterade frugan att ett fruktansvärt oväder dragit in hemma i Kullabygden. Regn, hagel, åska och stormvindar på en och samma gång. Det var tydligen mängder av översvämningar i Höganäs. Själv hade jag inte ens behövt titta åt de extra kläderna jag packat ner i plastpåsar för säkerhets skull.

Jag köpte ett par öl och knallade runt och kikade på hojar under kvällen. Tjatade med lite gubbar och gummor och kickstartade en trimmad Trident.

De nya Hinckley-Trajjorna var i majoritet på träffen. Jag såg bara en enda Norton förutom min egen Commando. (Som en kille för övrigt ville köpa.) Det var betydligt fler den där gången för fem år sedan.

Jag vaknade i god tid på söndagen, tog för mig rejält av frukostbuffén, rev tältet och lastade hojen. Det var lite blåsigt men uppehåll så jag såg fram emot en fin tur ner mot Skåne. Jag tog några genvägar som blev till senvägar men å andra sidan hamnade jag på platser jag inte besökt tidigare.

Tingsryd, Ryd, Urshult, Lönsboda, Broby... Samhälle efter samhälle passerades i gränslandet mellan Skåne och Småland. Vid lunchtid började det suga i tarmen och någonstans norr om Hässleholm svängde jag, på vinst och förlust, in på en liten grusväg i akt att finna en trevlig plats att avnjuta middag på. Grusvägen tog slut vid en sjö med badplats. Stormköket åkte raskt fram och och en delikat måltid i form av Bullens klassiska pilsnerkorv avnjöts.

Jag kokade lite kaffe och somnade sedan till vindens sus och vågplasket från sjön.

På eftermiddagen var jag åter hemma på gården där frugan och hunden utgjorde välkomstkommitté.

Commandon gick som en klocka hela färden och jag hade som vanligt tur med vädret. Vad mer kan man begära?