Sensommartouring

 Sedan en tio, femton år tillbaka är ju september en renodlad sommarmånad. 28 grader idag och en likaledes solig dag igår gör att det rycker i gashanden. 

Jag sålde min Commando i våras. Dels för att få loss lite likvida medel att lägga på Dominatorn och dels för att göra livet lite enklare. Det får min själ räcka med en oljespridare i garaget! Således är det Bonnevillen som får vara touringoj. Jag har drevat upp den en kugg. Väldigt skönt! Femman känns nästan som en ren överväxel. Jag har också satt tillbaka de urborrade originaldämparna. Det blev inte snyggare men hojen går bättre och ljudet är perfekt tillsammans med insugsljudet från de luftfilter jag satte dit istället för den horribla luftburken.

Jag kör kors och tvärs i Skåne så fort tillfälle ges. En blåsig, mulen kväll på Bjärehalvön kan följas av en solig dag på Österlen.

Det är lätt att falla i egna tankar när man kör hoj men ibland stöter man på andra tankar. Som dessa:

Artefakterna innehöll lut från 1920-30-talen fram till 60-talet. Man använde indunstad sulfitlut, en restprodukt från pappersbruken i Klippan och Broby, som dammbindningsmedel på grusvägarna. Luten blandades med vatten från en närliggande å och spreds företrädesvis på våren när man hyvlade vägbanan. Det räckte tydligen inte med oljedimmorna från alla engelska fordon på vägarna...

Skön känsla

 Nya däck, nya belägg, ny olja, nytt filter och så solsken på det. Rätt skön känsla faktiskt!

Höstplöjning

"Resan är målet". En devis väl så uttjatad som någon men i mitt fall verkar den ha bäring.

I lördags var det dags för den årliga höstplöjningen i Farstorp en fem mil inåt land från min horisont sett. Höstplöjningen består alltså i att ett gäng gubbar på gamla cross-hojar sprätter runt på en åker. Ser ganska kul ut och ljudet från de gamla engelska stånkorna är svåröverträffat.

I år valde jag Bonnien för att köra till nämnda evenemang då jag inte kört den så mycket i år. Av någon oklar anledning vek jag dock av mot Söderåsen innan jag kommit fram till min destination.

Jag kom såklart aldrig fram till Farstorp. Istället blev det ett par timmar på, runt och över Söderåsen och dess kurviga vägar.

Skåne Rundt

I år hade man förlagt det klassiska Skåne Rundt-rallyt till nordvästra Skåne. Förkrigsveteranerna skulle sättas på prov i backarna på Bjäre- och Kullahalvöarna. Således hemmaplan för undertecknad och en fin möjlighet att se och höra ett större antal veteranhojar.

Jag körde upp till Mölle på söndagen strax innan lunch då jag visste att man skulle ha ett litet stopp där. På vägen dit mötte jag hoj efter hoj och jag insåg att jag var försent ute, vanan trogen. Inte mycket, men dock. Vädret var underbart med mer än 25 grader så jag tog en sväng upp om berget.

Med min falkblick kunde jag se att de sista hojarna lämnade hamnplan i fiskeläget långt där nere. Jag beslöt mig för att köra in till Höganäs där lunchstoppet var förlagt.

Vid kajkanten stod hojarna uppradade och skinnkädda hojåkare blandades med badjävlar och nyfikna söndagsflanörer. Jag knallade runt ett tag, kollade på hojarna och hälsade på Nortonlegendaren Acke. Det var en imponerande line-up och allmänt trevligt.

Efter ett tag blev jag varm, svettig och lite frustrerad. Det ryckte i gashanden och jag längtade efter en svalkande fartvind. Jag körde upp till macken och fyllde den lilla Roadster-tanken med 98 oktan och begav mig upp mot Hallandsåsen.

Fartvinden svalkade bara måttligt och kändes mer som en fönvind. Jag avverkade Bjäres kurvigaste vägar, körde in i Halland, söderut över åsen igen och ner mot Rössjön. Det här är ganska populära hojvägar och det var mycket hojåkare ute denna varma söndag.

Det blev en magnifik söndag att bära med sig i minnet när vinterregnen så småningom drar in.

Britanniarally 2019

Så var det dags för Britanniarally i Lenhovda igen. Förra gången var 2014, då var jag där med Dominatorn. Det känns som igår trots att det gått fem år. Tiden är en platt cirkel och man är dömd att ständigt upprepa sina handlingar, så varför kämpa emot?

Jag beslöt mig för att köra upp först på lördagen. Fredagen tillbringades i medelhavsklimatet hemma på den skånska innergården bland vindruvor och fikon. En entrecote och en tjeckisk pilsner och sedan ett glas rött under kvällshimlen höll mig hemma.

Vid lunchtid på lördagen var Commandon packad, en liten framstänka ditskruvad och jag begav mig upp mot de djupa småländska skogarna. I Osby stannade jag för en Thai-buffé.

Småland är skog, skog, skog, sjö, skog, skog, sjö, skog... och så vidare.

Lämnar man de större huvudvägarna öppnar sig landskapet då och då och man kan ha turen att hamna i något som närmast liknar ett Astrid Lindgren-land. Röda stugor, stenmurar, gärdsgårdar och hagar i bymiljöer av ett slag som man knappt trodde fanns längre.

Mina irrfärder gjorde att jag inte kom fram till Lenhovda förrän en god bit in på lördagskvällen. Jag hann precis få upp tältet innan tomgångstävlingen som avhölls i hällande regn. Själv hade jag kört de 25 milen helt torrskodd och till och med i något solsken. Samtidigt rapporterade frugan att ett fruktansvärt oväder dragit in hemma i Kullabygden. Regn, hagel, åska och stormvindar på en och samma gång. Det var tydligen mängder av översvämningar i Höganäs. Själv hade jag inte ens behövt titta åt de extra kläderna jag packat ner i plastpåsar för säkerhets skull.

Jag köpte ett par öl och knallade runt och kikade på hojar under kvällen. Tjatade med lite gubbar och gummor och kickstartade en trimmad Trident.

De nya Hinckley-Trajjorna var i majoritet på träffen. Jag såg bara en enda Norton förutom min egen Commando. (Som en kille för övrigt ville köpa.) Det var betydligt fler den där gången för fem år sedan.

Jag vaknade i god tid på söndagen, tog för mig rejält av frukostbuffén, rev tältet och lastade hojen. Det var lite blåsigt men uppehåll så jag såg fram emot en fin tur ner mot Skåne. Jag tog några genvägar som blev till senvägar men å andra sidan hamnade jag på platser jag inte besökt tidigare.

Tingsryd, Ryd, Urshult, Lönsboda, Broby... Samhälle efter samhälle passerades i gränslandet mellan Skåne och Småland. Vid lunchtid började det suga i tarmen och någonstans norr om Hässleholm svängde jag, på vinst och förlust, in på en liten grusväg i akt att finna en trevlig plats att avnjuta middag på. Grusvägen tog slut vid en sjö med badplats. Stormköket åkte raskt fram och och en delikat måltid i form av Bullens klassiska pilsnerkorv avnjöts.

Jag kokade lite kaffe och somnade sedan till vindens sus och vågplasket från sjön.

På eftermiddagen var jag åter hemma på gården där frugan och hunden utgjorde välkomstkommitté.

Commandon gick som en klocka hela färden och jag hade som vanligt tur med vädret. Vad mer kan man begära?

Lokala aktiviteter, Billesholm, Magnarp, Viken

Så här års är det träffar av olika slag mest varje dag och det går inte att hinna med allt. (ens om man kör kriminellt fort)

En torsdag i månaden är det veteranfordonsträff i folkparken i Billesholm, några mil öster om Helsingborg. En väldigt gemytligt lokation som brukar locka en hel del gamla hojar. Så även denna torsdag då jag grenslade Dominatorn och körde dit. Det dök bland annat upp en mycket nära släkting till min Dominator.

Cykeln är en 60:a precis som min och har samma 600-motor som jag hade innan jag uppgraderade till nuvarande 650ss-rova. Bränsletanken är likadan som min men alu-oljetanken väcker viss avund.

På söndagen valde jag Commandon och körde norrut till det lilla fiskeläget Magnarpsstrand på Bjärehalvön. Den här träffen är inte så stor men det vackra läget med utsikt mot Kullahalvön och Bjäres kurviga vägar inom räckhåll gör det ändå till en trevlig utflykt.

Några Trajjor, bland andra en fin TR5, och en Norton Inter kunde i alla fall skådas vid hamnen.

AC:n på denna Hudson behövde inte gå på högvarv denna måttligt varma sommardag.

En onsdag i månaden är det hamnträff i Viken, alldeles nästgårds från mina bopålar. Senaste onsdagen kunde man bland annat skåda ett par vackra spaghetti-racers. Jag är väldigt svagt för de gamla Duccarna. Tyvärr verkar väldigt många andra också dela min faiblesse med följd att de blivit ohemult dyra.

För att i någon mån tillfredsställa Italien-vurmen avnjöt jag en pizza på en av restaurangerna i hamnen.

Och lådan på Commandon är för övrigt len som mjukglass...