Britanniarally 2017

I år var Britanniarallyt förlagt till Falkenberg. Vädret var tämligen brittiskt denna lördag så jag lämnade tält och packning hemma och beslöt mig för en dagsutflykt istället. Det där med att ligga full i ett tält i en skog någonstans samtidigt som ett coverband exekverar gamla låtar är ju ändå inte riktig min kopp te. Knappt 25 mil tur och retur kändes som en lagom dagsutflykt.

På väg att lämna ett regnigt Europa och bege mig in i samojedernas rike. Jag är med andra ord på väg uppför Hallandsåsen...

Någon timme senare rullade jag småfuktig in på träffplatsen och parkerade bakom en annan Norton. En Atlas i wideline-ram.

Jag hälsades välkommen av bekanta och så vidtog en okulär besiktning av platsens hojbestånd. Nuförtiden är det väl mest nya Hinckley-Trajjor på Britannia men en hel del Nortons hade hittat till träffplatsen.

Strippad Commando med produktions-racertank och Guzzi-broms.

En Atlas från västkusten lämnade precis när jag kom.

Sidventilare från 1928.

HPD-Norton.

Commandos galore.

Mats-Otto inspekterar.

Långmilare.

Norvin.

Det engelska vädret höll i sig med skurar mest hela tiden.

En hoj som väckte berättigat uppseende var denna dubbelmotoriserade Trajja. Man måste bara beundra hantverket och den kreativa galenskapen.

Efter att ha tjatat lite med bekanta och obekanta beslöt jag mig för att bege mig hemåt igen. Skurarna fortsatte och det var ingen idé att invänta bättre väder.

Det var hyfsat väder ner till Hallandsåsen men från Båstad och söderut spöregnade det. Det forsade vatten ur kängor och skinnbyxor när jag rullade in på gården himmavid. Dominatorn såg för jävlig ut och jag var kall, våt och hungrig. Desto skönare att frugan tog emot med nylagad lasagne och kall bier. Efter en varm dusch och en delikat måltid mådde man som en prins. Hojen skötte sig exemplariskt hela resan och verktygen stannade i väskan denna gång också. Nu skall vi snart få ordning på Commandon också!

Packad

Hur packar man för utfärd på en minimalistisk och avskalad kafferäser? Vad skall med? Tält, sovsäck och liggunderlag. En kudde vore skönt för min gamla knakande nacke men det får nog vara. Några bier och tandborste och tandkräm. Fast krasst sett behöver man ju bara ha Visa-kortet med sig.

Läckage och lack

Jaha, nu höll min fusklagade aluminiumtank inte längre. Bensinen letar sig så sakteliga ut genom både svetsfogar och kemisk metall. Det blir till att hitta någon som kan svetsa om botten på tanken. Det behövs kanske lite kraftigare gods och/eller förstärkningar i botten för att stå emot vibbarna.

Vad göra så länge? Jo, jag plockade fram min gamla glasfibertank. Än så länge har den inte lösts upp av dagens räliga bränsle. Det är väl dock bara en tidsfråga innan den äts upp av soppan och så sakteliga rinner ner i förgasaren. Av det skälet tycker jag inte det är värt att lägga för mycket krut på den. Då den röda lacken blivit både skavd och nött, den har ju faktiskt bland annat varit med om en dikesinspektion, beslöt jag mig för att lacka den i traditionellt Norton-silver. Vanliga simpla Biltema-sprayburkar och tape från samma firma höll kostnaderna i schack. Jag tänkte först handmåla loggorna men föll till föga och beställde ett par stickers från BAS-motor. Tyvärr började Biltema-tapen röra på sig under klarlacken. Jag var väl, som vanligt, lite ivrig och lät inte färgen torka tillräckligt. Nåja, på lite avstånd ser det väl ok ut... om det är mörkt ute och man har ett smärre synfel. Bilderna bär syn för sägen.

Nåja, plast-tanken får sitta på tills jag fått lagat aluminiumtanken. Det är ju trots allt ingen jäkla utställningscykel man har!

Summer cruising

Sommaren dröjer sig kvar. En kvällstur längs Öresundskusten på en Norton Dominator som går som ett skott är inte helt fel. Jag är tvungen att stanna en stund och fånga ögonblicket då Oslofärjan passerar och solen sakta sjunker ner i Kattegatt mellan Danmark och Skåneland.

Fusk.

Ivrig som man är att testa sina nyinförskaffade prylar kanske man ibland hemfaller åt att ta en och annan genväg. Denna gång bestod fusket i att jag lagade alutanken med lite kemisk metall. Efter att ha dragit om bränsleslangarna och masserat ett ramrör en aning tog manxtanken plats på ramen. En provtur på några mil ikväll avslöjade i alla fall inget läckage. På söndag planerar jag en längre tur så då får vi se...

Jag beslutade mig för att lämna tanken som den är för tillfället. Oljeburken och batterilådan får behålla sin röda färg. En udda kombo måhända men den fungerar ändå på något vis.