Britanniarally 2017

I år var Britanniarallyt förlagt till Falkenberg. Vädret var tämligen brittiskt denna lördag så jag lämnade tält och packning hemma och beslöt mig för en dagsutflykt istället. Det där med att ligga full i ett tält i en skog någonstans samtidigt som ett coverband exekverar gamla låtar är ju ändå inte riktig min kopp te. Knappt 25 mil tur och retur kändes som en lagom dagsutflykt.

På väg att lämna ett regnigt Europa och bege mig in i samojedernas rike. Jag är med andra ord på väg uppför Hallandsåsen...

Någon timme senare rullade jag småfuktig in på träffplatsen och parkerade bakom en annan Norton. En Atlas i wideline-ram.

Jag hälsades välkommen av bekanta och så vidtog en okulär besiktning av platsens hojbestånd. Nuförtiden är det väl mest nya Hinckley-Trajjor på Britannia men en hel del Nortons hade hittat till träffplatsen.

Strippad Commando med produktions-racertank och Guzzi-broms.

En Atlas från västkusten lämnade precis när jag kom.

Sidventilare från 1928.

HPD-Norton.

Commandos galore.

Mats-Otto inspekterar.

Långmilare.

Norvin.

Det engelska vädret höll i sig med skurar mest hela tiden.

En hoj som väckte berättigat uppseende var denna dubbelmotoriserade Trajja. Man måste bara beundra hantverket och den kreativa galenskapen.

Efter att ha tjatat lite med bekanta och obekanta beslöt jag mig för att bege mig hemåt igen. Skurarna fortsatte och det var ingen idé att invänta bättre väder.

Det var hyfsat väder ner till Hallandsåsen men från Båstad och söderut spöregnade det. Det forsade vatten ur kängor och skinnbyxor när jag rullade in på gården himmavid. Dominatorn såg för jävlig ut och jag var kall, våt och hungrig. Desto skönare att frugan tog emot med nylagad lasagne och kall bier. Efter en varm dusch och en delikat måltid mådde man som en prins. Hojen skötte sig exemplariskt hela resan och verktygen stannade i väskan denna gång också. Nu skall vi snart få ordning på Commandon också!