Små ändringar

Det är ganska kul att hålla på med lite småjusteringar när andan faller på. På Dominatorn gjorde jag nya sadelfästen som höjde bakändan några centimeter. Ingen stor grej men jag fick ändå en betydligt skönare vinkel för mina ganska långa ben. Dessutom blev ju hojen som bonus en liiiten aning mer lik en Manx.

Jag har inte varit helt nöjd med den framskjutna placeringen av fly screenen så jag pillade dit en liten Bates-strålkastare istället för 7-tums-lyktan. Detta gjorde att kåpan kunde placeras betydligt närmare styret. Jag beslöt mig också för att ta bort hastighetsmätaren. Är det en kaffe-räser eller touring-hoj, eller vad?

Vad behöver jag mer göra för att hojen skall bli mer Manx-lik? Tja, kanske ta bort gaffelbälgarna och sätta dit svarta hylsor med Roadholder-skyltar istället? Och en ny oljetank? Jag funderar på om jag skall lacka om ramen i svart som den ju skall vara? Den är dessutom lite sliten i lacken på sina ställen så det kunde ju vara skönt att snygga till efter mer än 20 år i min ägo.

En bättre frambroms hade varit roligt; det finns ju nytillverkade repliker på feta  Grimeca-, Fontana- och Manx-trummor ett par klick bort. Problemet är bara att de kostar mer än hela övriga hojen...

Ja, och så skall det ju egentligen vara en Wideline-ram, förstås.

Sidovagnscirkus

Provade att göra några ändringar på sidovagnsinställningarna men förändringarna av de mediokra vägegenskaperna blev högst marginella. Jag tog i alla fall ekipaget till ett gig häromkvällen. Kul att kunna få med ståfelan trots att man kör hoj. Att cirkusfaktorn är hög och att man blir något av kvällens clou får man bjuda på...

Sidovagnsbrottning

Solen sjunker ner i Öresund efter ännu en dag med temperaturer på över 30 grader. Nu har det gått nästan tre månader då termometern visat mellan 25 och 34 grader och jag tror det har regnat en gång under perioden. Landskapet går i brunt och gult men hojarna rullar på.

Häromdagen skulle jag ner en bit (8 mil) i Skåne för att jobba på ett gammalt hus. Jag tänkte att jag skulle hänga på sidovagnen på Trajjan för att få med mig erforderliga verktyg då det slog mig att jag faktiskt inte kört Bonnevillen en enda gång i år trots att mer än halva året gått. Vådan av att ha två körklara Norton i skjulet är uppenbar.

Sagt och gjort: holken häktades på och verktygen lastades ner i sittbrunnen. Jackan åkte ner i bagageutrymmet då det var 25 grader varmt redan på morgonen då jag begav mig av. Jag hade nästan förträngt hur jobbigt det är att framföra det här ekipaget. Herrejösses vilken fribrottning! Man får ta i för kung och fosterland för att överhuvudtaget kunna svänga och högersvängar är ett rent helsicke! Kommer man in för fort i en högersväng på en normal hoj är det bara att luta mer men med en stor plåttunna hängande på högersidan faller ju det alternativet bort. Instinkten säger istället åt en att bromsa men då drar hela ekipaget kraftfullt åt vänster. Puh! Skall den här combon gå att framföra utan att det känns som ett hälsovådligt gympass krävs nog bättre bakfjädring, bredare styre och ändrat gaffelförsprång.

Min lösning blev att köra fortare. Runt 120 går det hyfsat att svänga men då fick jag välja rakare, tråkigare vägar. Efter 16 mils fribrottning i sadeln med en bångstyrig sidovagn under en stekande sol kändes som om man gått 100 matcher mot Alexandr Karelin. Svettig och mör kändes det skönt vid hemkomst att grensla den smidiga och rappa Dominatorn för en tur till stranden och ett svalkande dopp. Bara att peka framhjulet dit du vill och den stabila Featherbeden tar dig dit utan dramatik.

Sidovagn är nog inte min grej.

Drevat

Sedan jag satte ihop Dominatorn för några år sedan (med belt drive och 18" hjul) har jag upplevt den som lite surrig. Således hög tid att få ner varvtalet lite. Bike Parts i Mönsterås hade bra pris på Norton-drev så jag skickade efter ett 20 kuggars växellådsdrev som ersättning för det 19 kuggars som sitter på.

Jämfört med moderna hojar är det ju inte så smidigt att ändra utväxling på de här gamla järnhästarna.

Bort med avgasrör, transmission och koppling innan man kommer åt drevet. Sedan tillbaka med klabbet igen, justera kopplingen och kedjan innan provkörning kan vidtas. 

Skillnaden blev väl inte så dramatisk men lite mindre surrig i landsvägsfart blev den ju. Jag kanske får testa med ett 21 kuggars drev. Senare. Inte. just. nu. Vaaarmt...

Rockers vs Mods

Idag var det Rockers vs Mods i Malmö. Precis som i fjor missade jag återigen eventet men denna gång var det i alla fall nära. Det handlade bara om minuter.

I år hade man förlagt starten till Hep Cat Store i Lund, till skillnad mot tidigare år då man startat på Davidshallstorg i Malmö. Lund är verkligen en speciell stad att köra i. Ringvägar, massor av enkelriktade gator, universitet, massor av bussgator, lösspringande studenter, galna cyklister, ett svåröverskådligt medeltida vägnät och ständiga vägarbeten. Nu bygger man tydligen dessutom någon sorts spårvagn också, allt för att försvåra för bilismen. Efter att ha snurrat runt ett antal varv i staden hittade jag slutligen fram till Hep Cat Store. Platsen var dock oroväckande tom men en kille kom snabbt fram till mig och upplyste mig om att gänget givit sig av mot Malmö bara ett par minuter tidigare. Okej, full gas då! Jag drog iväg med framhjulet lättande från asfalten för att bara en halv minut senare infinna mig i en omotiverad återvändsgränd...

Jag gav upp och beslöt mig nu för att ta det lugnt istället, tog sikte mot Öresundskusten och rullade en stund senare in i Malmö.

Jag körde runt lite planlöst i hettan för att se om jag möjligen skulle stöta på några rockers eller mods, men icke! Då jag inte hade med mig min skottsäkra väst tog jag det säkra före det osäkra, lämnade Lilla Chicago och begav mig istället norrut genom ett knastertorrt Skåne.

Det blev ändå en fin dagsutflykt i flödande solsken, trots planlösa irrfärder och Commandon missade inte en takt. Jag gör antagligen ett nytt försök nästa år igen...

Hamnträff i Viken

En onsdag i månaden är det veteranfordonsträff på hamnplan i Viken mellan Höganäs och Helsingborg. Det är egentligen inte mycket till hojträff om man gillar gamla järn men jag brukar ändå, av någon outgrundlig anledning, köra dit och ta en korv om vädret är fint. I onsdags var det dags igen och de intressanta cyklarna var såklart få. Träffen har mer karaktären av folkfest med bilägare som har picknick intill sina fordon och människor i alla åldrar som går omkring och socialiserar.

Harley-Davidson tillhör ju inte mina främsta preferenser men gamla sidventilare och Knuckleheads kan jag tycka är tämligen fina, både i originalskick och lite rått bobbade.

I onsdags filmade jag lite och jag tycker att jag fångade något av vad hamnträffen är i en lätt bisarr dogmafilm. En gammal H-D kickas igång och ett par kvinnor, upptagna med att titta på folk, sätter kaffet i vrångstrupen. Ett par Trajjor drar igång och föräldrar drar sina ungar åt sidan, gamla tanter sätts i säkerhet och en gubbe håller hårt i sin rollator. Allt medan Höganäs Musikkår exekverar glada trudelutter i sina (ganska effektiva) försök att dränka motorljud och konversationer.

Håll till godo!

Småpyssel

En av förtjänsterna med att ha gamla hojar är att det alltid finns något att pyssla med. Så länge man slipper oplanerade driftsstopp ute på vägarna tycker jag att det är ganska trevligt med underhåll och små förbättringar.

Jag tog fram den gamla aluminium-Manxtanken till Dominatorn och körde en tanktätning lite på vinst och förlust. Jag har ingen större förhoppning om att den skall hålla tätt i tid och evighet men jag låter mig gärna överbevisas om kembehandlingens förträfflighet. Klarar tanken sig utan inkontinens tills jag får råd att skaffa en ny är jag nöjd.

Jag gjorde en ny vindruta till fly-screenen. 500:- spänn för en transparent plastbit kändes som ett rån så jag köpte en bit plast på Feltema som jag kapade till med Dremeln, värmde i ugnen och böjde till rätt form.

Zenern fick en ny, luftigare position.

Banjonippeln till toppsmörjningen hade börjat svettas lite. Parallelltwin-vibrationer och lödningar ingår sällan ett friktionsfritt äktenskap så jag fick plocka fram gaslågan och lödtennet.

Dominatorn går som ett skott, det känns som om den är väl så snabb som Commandon faktiskt, men den är lite surrig så jag tror att jag behöver dreva upp den.

Ett nytt batteri har jag kostat på mig och ljuddämparna har fått nya upphängningar.

Soppan har blivit dyr...