Rockers vs mods.
I lördags begav jag mig till Malmö för att för andra gången deltaga i ett litet event kallat Rockers vs mods. Själv kallar jag mig väl kanske inte rocker. Man är väl snarare en reinkarnerad svensk femtiotalsknutte född 30 år försent. Varför gå över ån efter vatten när svenska skinnknuttar var mycket hårdare än engelska rockers?
Jag rullade i alla fall ut Dominatorn, i fjor mesade jag och körde Bonnevillen. Hojen är fortfarande under utsortering efter renoveringen så det var inte helt utan en viss oro jag rullade iväg söderut. Jag har ju själv som glad amatör satt ihop bågen. Det medför att jag ännu inte kan tillåta mig lyxen att slappna av helt utan sitter och lyssnar efter eventuella missljud.
Strax utanför Malmö stannade jag till för att lätta på trycket och sträcka ut ryggen efter sju mil bakom ett lågt clip on-styre och en låååång Manxtank. Att sadeln är hård och tunn som en planka har däremot aldrig bekymrat mig.
Jag noterade att baklyset hade slutat fungera. Ja, ja, glödlampor brukar ju vibrera sönder och jag började fundera på någon form av dioder istället. Vid en närmare titt visade sig glödlampan faktiskt vara hel. Istället var det lödningen av kabeln inne i lamphållaren som hade gått på lunch. Armaturen är en sådan där ny Lucas-replik. Antagligen tillverkad i någon asiatisk svett-shop. Sådana här tramsfel hände aldrig på riktiga orginal-Lucas. Jag klippte bort kabeln för att undvika kortslutning, kickade igång hojen och drog in mot Davidshallstorg.
Inne på torget hade det samlats omkring 50 hojar av olika ursprung; en Norton med 920-kubiks Commandomotor i Widelineram, en handfull BSA, några schyssta Guzzis, en hel drös nya Bonnevilles och Thruxtons, någon H-D(!) någon Bumse samt en hel hög med förklädda japsare som försökte se ut som gamla engelska café-racers.
Jag hann knappt stänga av motorn och fälla ut sidostödet innan man välkomnades och sedvanligt hojsnack tog vid.
BSA Road Rocket. En hoj jag helt klart skulle kunna tänka mig i garaget.
Moto-Guzzi café. Guzzis blir riktigt feta café-racrar i rätt händer men jag har inte riktigt förlikat mig med kardandriften. Än.
BSA A65 Thunderbolt.
Birmingham Small Arms. Jo, en gång
skall jag ha en Beeza igen!
Trevlig stämning på torget. Jag gillar det här med en träff mitt i en stad. Traditionellt sett har de träffar man varit på i allmänhet oftast exekverats i en kohage långt ute i skogen någonstans. En annan sak jag gillar är att träffen startar på ett rimligt klockslag. (14:00) Nästan alla veteranträffar och anglofila arrangemang skall av någon outgrundlig anledning alltid starta så tidigt på morgonen att man måste gå upp i svinottan för hinna fram i tid. Varför?
Road Rocket igen.
Efter ett tag var det dags att äntra hojarna och snurra runt i centrala Malmö för att göra upp med mopedfolket i Ben Sherman-skjortor och parkas på Stortorget. (Tror jag det var, har inte helkoll på Malmös geografi.)
Hojen fungerade ganska bra trots allt vad det innebär med kortegekörning med ideliga start, stopp, tokgasningar och inbromsningar. Dessutom med luftkyld motor i en relativt varm innerstad. Solfjäderkopplingen är en dröm och frambromsen är faktiskt helt okej. Däremot blev jag lite orolig över att motorn spikade lite under belastning.
När vi lämnat Malmö för en tur på fem, sex mil på vackra landsvägar mellan Malmö och Lund märkte jag ett irriterande ljud som lät "fvrrrrrr". Ungefär som ett hårt spänt spännband i fartvind. Det visade sig vara bränsletanken som vibrerade högfrekvent. När vi kom fram till Lund visade sig ett bränslerelaterat problem till; soppan rann rakt igenom förgasaren och ut genom dräneringsslangen. Det har man ju inte råd med, med tanke på dagens bränslepriser. Nåja, baksidan av växellådshuset blev ju i alla fall ordentligt rengjort. En del olja hade också kladdat ner vänstersidan av cykeln. Jag blev först lite orolig att motorn tryckte ur sig oljan vid cylinderfoten men det visade sig bara vara något så banalt som returoljeslangen som blivit mjuk i värmen. Enkelt kurerat genom att dra åt slangklämman.
I Lund grillades det viltkorv och det var skönt att skölja ner avgassmaken i munnen med lite kall vätska. Man kunde också passa på att kika lite närmare på hojarna igen.
För de som var hågade vankades det fest i Malmö. Eder legitimerade förtidsstofil och tråkmåns anträdde dock färden hemåt då jag lovat frugan att komma hem innan kvällen blev alltför sen. Hojen gick bra hela vägen med undantag av att soppan fortfarande rann ur förgasaren, tanken vibrerade och motorn spikade lite vid acceleration.
Väl hemma rullade jag trött men nöjd in hojen i garaget för att deala med de petitesserna under morgondagen. Ungefär 25 mil blev testturen med Dominatorn och jag upplevde inga som helst krämpor i vare sig rygg eller handleder trots körställningen.
På söndagen tog jag itu med hojen. Sladden till baklyset löddes fast ordentligt. Tanken fick nya gummikuddar. Jag tog loss förgasaren och blåste rent med tryckluft. Ett bränslefilter satte jag också dit. (Sent skall syndaren vakna.) Jag ändrade tändningen till 34 grader och spikningarna försvann
nästan helt. Jag skall testa med högre värmetal på stiften innan jag justerar tändningen ytterligare. Jag passade också på att efterdra toppen när tanken ändå var av.
På det hela taget är jag riktigt nöjd. Både med träffen och med hojen. Sådana här lite längre turer säger så oerhört mycket mer om statusen på maskinen än att bara köra runt kvarteret.
Om jag finge önska mig något så vore det att tanken var lite kortare så att man kom några cm längre fram och att styret var bara ett par cm högre. Tanken är i glasfiber och dagens skitbensin kan ha förödande effekter på plastmaterialet. Rätt som det är rinner hela tanken ner i förgasaren. Dags att börja spara till en short circuit aluminiumtank. Det är den här hojen värd!
