Skåne Rundt

I år hade man förlagt det klassiska Skåne Rundt-rallyt till nordvästra Skåne. Förkrigsveteranerna skulle sättas på prov i backarna på Bjäre- och Kullahalvöarna. Således hemmaplan för undertecknad och en fin möjlighet att se och höra ett större antal veteranhojar.

Jag körde upp till Mölle på söndagen strax innan lunch då jag visste att man skulle ha ett litet stopp där. På vägen dit mötte jag hoj efter hoj och jag insåg att jag var försent ute, vanan trogen. Inte mycket, men dock. Vädret var underbart med mer än 25 grader så jag tog en sväng upp om berget.

Med min falkblick kunde jag se att de sista hojarna lämnade hamnplan i fiskeläget långt där nere. Jag beslöt mig för att köra in till Höganäs där lunchstoppet var förlagt.

Vid kajkanten stod hojarna uppradade och skinnkädda hojåkare blandades med badjävlar och nyfikna söndagsflanörer. Jag knallade runt ett tag, kollade på hojarna och hälsade på Nortonlegendaren Acke. Det var en imponerande line-up och allmänt trevligt.

Efter ett tag blev jag varm, svettig och lite frustrerad. Det ryckte i gashanden och jag längtade efter en svalkande fartvind. Jag körde upp till macken och fyllde den lilla Roadster-tanken med 98 oktan och begav mig upp mot Hallandsåsen.

Fartvinden svalkade bara måttligt och kändes mer som en fönvind. Jag avverkade Bjäres kurvigaste vägar, körde in i Halland, söderut över åsen igen och ner mot Rössjön. Det här är ganska populära hojvägar och det var mycket hojåkare ute denna varma söndag.

Det blev en magnifik söndag att bära med sig i minnet när vinterregnen så småningom drar in.

Nortonmusik, typ...

Det finns ju en hel del musik som relaterar till hojåkning i allmänhet men hyllningslåtar till just Norton verkar det av någon anledning vara skralt av. Till andra engelska märken kommer jag spontant att tänka på Steve Gibbons Band och deras BSA-låt. Rätt hygglig engelsk pubrock med kul text. Detta måste förresten ha varit förlagan till Eddie Meduzas "Volvo".

Vincent har ju sin "1952 Vincent Black Lightning" av Richard Thompson. Här är en bluegrassversion med Del McCoury Band. En textrad som "Red hair and black leather, my favourite colour scheme" är ju ren lyrik.

Norton, då? Tja, jag vet inte... För en sisådär 20 år sedan såg jag att en figur vid namn Art Sirota släppte en cd med Norton-låtar. Jag misstänkte redan då att nivån skulle vara tämligen låg så av ren självbevarelsedrift lät jag bli att lyssna på skivan. Men så här om dagen tog jag mod till mig och lyssnade på ett par av låtarna. Herrejösses! Det var ännu värre än man kunde befara! Ibland blir ju dålig musik så dålig att den blir bra på ett komiskt sätt. Men detta är inte ens roligt. Värst är kanske "Norton Rap". Jag höjer ett varningen finger. Lyssna inte på detta! Du kommer att ångra dig. Klickar du på videon förlorar du två minuter och 55 sekunder av ditt liv som du kan ägna åt något roligare. Som till exempel en åderlåtning, en tarmsköljning eller att bara sitta tyst och glo rakt ut i luften.

Ökenracing 1967

Cool film om ökenracing i Californien 1967.

Tur att vi inte har någon öken i närheten. (Och tur att jag inte har någon grussprättare) Man skulle bara bryta nyckelbenen stup i kvarten. Det närmaste jag kommer är väl att köra fast med Commandon i sanddynerna vid stranden hemmavid. Grus i dojan, grus i munnen. Bäst att hålla sig på asfalten...

Höstplöjning

Idag var det dags för den årliga höstplöjningen i Farstorp ett antal mil inåt land. Gamla hojar som sprätter runt på fälten är ju aldrig fel. Frugan ville också åka hoj så det blev Bonnevillen som fick ta oss från kustbandet till de djupa skogarna.

Efter en härlig tur på mindre vägar kom vi så fram till gläntan i skogen där nämnda evenemang avhålles. Ett antal gamla engelska hojar hade glädjande nog också hittat hit.

Jag kunde som vanligt inte avhålla mig från att filma lite. Dogmafilmen ses här nedan.

Efter att ha avnjutit välljudet från fyrtakts-stånkor med öppna pipor och insupit doften av varm r-olja äntrade vi Trajjan och begav oss västerut igen. Langos på en uteservering i Ljungbyhed fick utgöra färdkost. På hemvägen funderade jag på, som jag gör varje år, om inte en gammal stånka med knottriga däck, upplagd pipa och lite längre fjädringsväg skulle göra sig i garaget.

Old School

Old School.

Vid en inventering i garagegömmorna häromkvällen dök det upp några gamla bilder. Man kan lugnt konstatera att tiden flyr med rasande fart!

På bilden ovan ses undertecknad efter en tidsresa till 1950-talet. Eller? Nej, bilden är faktiskt tagen i Lund 1992 eller möjligen 1993, då jag var där med bandet jag spelade ståbas i. Det var något slags 50-talstema på tillställningen i akademikertillhållet och man hade dragit dit några gamla bilar och hojar som en extra attraktion. Bland annat denna Ariel Square Four som jag poserar vid.

Siw Malmkvist var också där och då hon uppträdde före oss kan jag ju stoltsera med att ha haft Siwan som förband...

Här har vi just lämnat Helsingborg på väg till Österlen. Vi kom bara till Råå, strax söder om staden, innan kompisen fick punktering på sin nyrenoverade Ariel 43:a. Skulle kanske inte monterat de där gamla torra Trelleborgsdäcken...

Bilden är tagen 1995 och min tämligen nyinförskaffade Dominator står och glänser i bakgrunden.

Jag och dåvarande flickvännen fortsatte färden som gick bra ända till Tågarp ytterligare några mil åt sydost då min kopplings-wire gick av. Med hjälp av en spik och en bit ståltråd som jag fann i vägkanten kunde vi dock fortsätta och vi kom faktiskt både till Österlen och åter till Helsingborg.

Huvudmålet för resan var Veteran-MC i Lövestad som höll öppet hus i det gamla mejeriet. Något av ett Mekka för en anglofil. Undrar om Bertil fortfarande håller på?

Jag gillar A65:orna och jag hade ju också ett tag en dylik vibrator. Fränast av dem alla är enligt mitt förmenande Lightning Clubman. En riktigt lyckad kaffe-räser direkt från fabriken i Small Heath. Jag minns inte riktigt var bilden ovan är tagen men den bör i alla fall vara från perioden 1995- '97. Jag pratade med ägaren men kommer inte ihåg om det var en "äkta" Clubman eller en replik. Nåja, det spelar ju ingen roll egentligen.

På en av mina irrfärder stötte jag också på de här tre galanta töserna som bröstar upp sig inför kameran. Det var, som synes, en väldigt varm dag.

Vägens djävlar

Ibland blir man erbarmligt trött på det gungfly som utgör internet. 99 procent träck av ettor och nollor. Kanske mest nollor. Men så stöter man på den där sista procenten som ändå gör det värt att vada genom smörjan. Som denna skönt avslappnade film till exempel:

Folkets Park

Det är en alldeles speciell känsla i gamla hederliga folkparker. Det doftar folkhem, kokt korv, fickplunta och lövade dansrotundor med kulörta lyktor. Kommer man riktigt i stämning luktar det kanske också fylleslagsmål och en snabbis med kvällens ragg i ett buskage.

Folkets park i Billesholm, två och en halv mil öster om Helsingborg, har allt det där inetsat i sina panelade väggar. Jag har inte varit där på tjugo år; då som basist i ett rockband. Jag minns att vi övernattade i rotundan och inledde nästföljande dag med kaffe och kokt korv. Senapen var slut.

Nåväl, en gång i månaden har man entusiastfordonsträff i parken. Av någon outgrundlig anledning har det inte blivit av att jag begivit mig dit trots att det är en ganska trevlig tur. Dessutom finns Söderåsen alldeles runt hörnet med fina hojvägar. I torsdag blev det dock av. Det var perfekt hojväder och Dominatorn kickades igång. Först blev det en sväng in till Höganäs för att fylla på några liter 98 oktan. På macken stod en E-type. (Inte techno-vikingen) Och jodå; oljefläcken finns där på asfalten under den långa framändan. Brittiska gener förnekar sig inte.

Framme i Billesholm var det fullt med bilar och hojar. Betydligt fler fordon och människor än jag förväntade mig. Såpass att det faktiskt stod en del bilar uppställda utanför själva parken.

Området kring Billesholm/Bjuv är känt som något av ett raggartillhåll med mycket USA-bilar så jag blev positivt överraskad av att se flera intressanta hojar i parken.

A65:a.



Trident.

B33:a med Steib.

Aaah, en Panther.

Commando Interstate.

ES2:a.

B33:a med avundsvärd patina.

Matchless Comp.

Inter...

...med lite svettningar.

Trajja som väcker habegär.

Okej, en hoj från kolonierna, men det var ett underbart skick på den här indianen.

Efter att ha knallat runt några varv i kvällssolen och tjatat lite med bekanta och obekanta drog jag nöjd hemåt mot Kullabygden i den ljumma kvällen.