Britanniarally 2019

Så var det dags för Britanniarally i Lenhovda igen. Förra gången var 2014, då var jag där med Dominatorn. Det känns som igår trots att det gått fem år. Tiden är en platt cirkel och man är dömd att ständigt upprepa sina handlingar, så varför kämpa emot?

Jag beslöt mig för att köra upp först på lördagen. Fredagen tillbringades i medelhavsklimatet hemma på den skånska innergården bland vindruvor och fikon. En entrecote och en tjeckisk pilsner och sedan ett glas rött under kvällshimlen höll mig hemma.

Vid lunchtid på lördagen var Commandon packad, en liten framstänka ditskruvad och jag begav mig upp mot de djupa småländska skogarna. I Osby stannade jag för en Thai-buffé.

Småland är skog, skog, skog, sjö, skog, skog, sjö, skog... och så vidare.

Lämnar man de större huvudvägarna öppnar sig landskapet då och då och man kan ha turen att hamna i något som närmast liknar ett Astrid Lindgren-land. Röda stugor, stenmurar, gärdsgårdar och hagar i bymiljöer av ett slag som man knappt trodde fanns längre.

Mina irrfärder gjorde att jag inte kom fram till Lenhovda förrän en god bit in på lördagskvällen. Jag hann precis få upp tältet innan tomgångstävlingen som avhölls i hällande regn. Själv hade jag kört de 25 milen helt torrskodd och till och med i något solsken. Samtidigt rapporterade frugan att ett fruktansvärt oväder dragit in hemma i Kullabygden. Regn, hagel, åska och stormvindar på en och samma gång. Det var tydligen mängder av översvämningar i Höganäs. Själv hade jag inte ens behövt titta åt de extra kläderna jag packat ner i plastpåsar för säkerhets skull.

Jag köpte ett par öl och knallade runt och kikade på hojar under kvällen. Tjatade med lite gubbar och gummor och kickstartade en trimmad Trident.

De nya Hinckley-Trajjorna var i majoritet på träffen. Jag såg bara en enda Norton förutom min egen Commando. (Som en kille för övrigt ville köpa.) Det var betydligt fler den där gången för fem år sedan.

Jag vaknade i god tid på söndagen, tog för mig rejält av frukostbuffén, rev tältet och lastade hojen. Det var lite blåsigt men uppehåll så jag såg fram emot en fin tur ner mot Skåne. Jag tog några genvägar som blev till senvägar men å andra sidan hamnade jag på platser jag inte besökt tidigare.

Tingsryd, Ryd, Urshult, Lönsboda, Broby... Samhälle efter samhälle passerades i gränslandet mellan Skåne och Småland. Vid lunchtid började det suga i tarmen och någonstans norr om Hässleholm svängde jag, på vinst och förlust, in på en liten grusväg i akt att finna en trevlig plats att avnjuta middag på. Grusvägen tog slut vid en sjö med badplats. Stormköket åkte raskt fram och och en delikat måltid i form av Bullens klassiska pilsnerkorv avnjöts.

Jag kokade lite kaffe och somnade sedan till vindens sus och vågplasket från sjön.

På eftermiddagen var jag åter hemma på gården där frugan och hunden utgjorde välkomstkommitté.

Commandon gick som en klocka hela färden och jag hade som vanligt tur med vädret. Vad mer kan man begära?