Sveriges Grand Prix

I lördags korsade jag Skåne igen. Det förefaller som om lejonparten av alla arrangemang man vill bevista går av stapeln på den östra sidan. Men det är ju bra; då får man en bit att köra och förhoppningsvis en trevlig utflykt!

Målet var GP-museet i Råbelöv utanför Kristianstad.

Museet högtidlighöll 60-års jubileet av Sveriges Grand Prix för motorcyklar 1959. En tävling som ingick i världsmästerskapen. Man hade bland andra, bjudit in legendaren Varg-Olle, snart 90 år, till eventet. Varg-Olle deltog i det första Skåneloppet 1952 och även i VM-deltävlingen 1959 där han tog en sjätteplats i 500-klassen i kamp med legendarer som Mike Hailwood, Jim Redman och Bob Brown.

Jag kom upp i rimlig tid denna varma lördag och styrde österut på Commandon. Jag undviker gärna väg 21 om jag kan. Den vägen är jag ganska trött på då jag kört den oräkneliga gånger. Detta medförde att jag hamnade i Vinslöv. Vinslöv måste vara ett av Skånes tradigaste samhällen, i konkurrens med Bjuv och ett par andra gudsförgätna hålor.

Vinslöv ligger, likt många andra stationssamhällen, utslängt på slätten. Man kan avläsa forna storhetstider i bebyggelsen. Idag är småindustrierna förfallna eller rivna. De små gatuhusen längs genomfartsvägarna är oftast rejält förvanskade och i behov av en aning kärlek. Man ser det i många skånska stationssamhällen i inlandet, Kvidinge, Östra Ljungby, Lövestad, Vollsjö för att nämna några.

Strukturomvandling är bara en term för något som alltid pågått. Nu går det bara så mycket fortare än på stenåldern att det är lätt att inse att man befinner sig mitt i det hela. Globalisering och storproduktion tog kål på småindustrierna och småsamhällena blev pendlingsorter. Massbilismen dödade servicenäringarna, bara pizzeriorna blev kvar. Turligt nog för en motorburen turist i tillvaron som gärna stannar till för en kebab...

Nu befinner vi ju oss i Skåne och det är aldrig långt till närmaste stad. De här samhällena dör ju inte, möjligen byter de karaktär demografiskt. Det är ett landskap med diversifierade näringar så omvandlingarna får inte samma oerhörda konsekvenser som man ser i Pennsylvanias rostbälte eller i bilindustrins Detroit där mil efter mil med bostadskvarter står tomma innan de rasar och återgår till naturen. Skalan är så oerhört mycket mindre här, men i grunden är det nog en diminutiv version av samma fenomen vi skådar.

Överhuvudtaget är ödehusen ganska få i Skåne. I de allra sämsta lägena, alldeles intill någon hårt trafikerad landsväg, ser man ibland någon övergiven kåk som sjunger på sista versen.

Jag gillar vacker natur. Det är en av anledningarna till att man ger sig ut på alla dessa hojturer. Men jag kan inte heller låta bli att fascineras av de här samhällena och viker gärna av från huvudleden för att köra in i någon av alla dessa hålor. Jag upplever dem som så oerhört mycket mer lockande än exempelvis förorternas vidsträckta villamattor med rader av nybyggda papphus.

Även om stationssamhällena oftast ligger ganska trist utslängda på slätten har de ofta vacker natur i sin omedelbara närhet. Vid Bjuv finns den underbara Söderåsen och vid Vinslöv finns Nävlingeåsen. Det småbrutna landskapet norr om orten är också fint. När man kommer ut ur samhällena ser man också med vilken pietet många pysslar om sina fastigheter.

Det var alltså dessa funderingar som upptog mig när jag närmade mig Råbelövs gods och GP-museet. Det var en hel del fina hojar parkerade på gräsmattan; en Commando, en Gold Star ett antal gamla Trajjor, en Indian, någon Guzzi, för att nämna några.

Bland TT-hojarna syntes bland annat ett par Manxar, en AJS 7R, och en Seeley G50.

Lite trist var det kanske att man smög runt med cyklarna på en grusbana. Jag hade nog hoppats på lite mer fart. Annars var det inte svårt att slå ihjäl någon timme i värmen: det var gott om hojar att kika på och museet var trevligt. Rekommenderas!  http://kristianstad-gp.se/

Efter att ha sett, och hört, mig mätt på gamla hojar kände jag att det behövdes en svalkande fartvind så jag startade Commandon och begav mig återigen västerut. Denna gång tog jag en nordligare rutt genom norra Skånes skogslandskap.

Väl hemma, någon timme senare, kunde jag summera ännu en trevlig dag på vägarna. Just när jag rullade in hojen i garaget kom det ett litet värmeåskväder. Jag brukar ha tumme med vädergudarna!

Jag filmade lite också så här har man möjlighet att lyssna på cyklarna:

PS. Tavernan i Vinslöv, känd från filmen "Plötsligt i Vinslöv" finns fortfarande kvar. Jag stannade dock inte till där denna gång.

Garage

Brockan går varm. Det finns förvisso roligare saker än att släpa ett antal ton betong, först hem, sedan i brockan, ur brockan och ut på det blivande golvet. Så är det dock när man vill göra allting själv. Samma inställning som gäller när det kommer till att meka hoj: jag vill göra det själv. För mig ligger det ett egenvärde i att göra så mycket man kan efter egen förmåga.

För tillfället är jag alltså i färd med att bygga garage till motorcyklarna. Som tur är är jag bättre på att bygga hus än på att bygga hojar.

Hittills har jag haft hojar, verktyg och allt annat utspritt på olika ställen på gården. Det har retat mig. Nu fixar jag således till ett utrymme dedikerat åt hojar, mek och verktyg. En fristad med ordning och reda. En avskild byggnad att smita ut i när andan faller på. Ett såpass trivsamt ställe att jag äntligen kan få tummarna loss och fixa till Commandon.

Folkets Park

Det är en alldeles speciell känsla i gamla hederliga folkparker. Det doftar folkhem, kokt korv, fickplunta och lövade dansrotundor med kulörta lyktor. Kommer man riktigt i stämning luktar det kanske också fylleslagsmål och en snabbis med kvällens ragg i ett buskage.

Folkets park i Billesholm, två och en halv mil öster om Helsingborg, har allt det där inetsat i sina panelade väggar. Jag har inte varit där på tjugo år; då som basist i ett rockband. Jag minns att vi övernattade i rotundan och inledde nästföljande dag med kaffe och kokt korv. Senapen var slut.

Nåväl, en gång i månaden har man entusiastfordonsträff i parken. Av någon outgrundlig anledning har det inte blivit av att jag begivit mig dit trots att det är en ganska trevlig tur. Dessutom finns Söderåsen alldeles runt hörnet med fina hojvägar. I torsdag blev det dock av. Det var perfekt hojväder och Dominatorn kickades igång. Först blev det en sväng in till Höganäs för att fylla på några liter 98 oktan. På macken stod en E-type. (Inte techno-vikingen) Och jodå; oljefläcken finns där på asfalten under den långa framändan. Brittiska gener förnekar sig inte.

Framme i Billesholm var det fullt med bilar och hojar. Betydligt fler fordon och människor än jag förväntade mig. Såpass att det faktiskt stod en del bilar uppställda utanför själva parken.

Området kring Billesholm/Bjuv är känt som något av ett raggartillhåll med mycket USA-bilar så jag blev positivt överraskad av att se flera intressanta hojar i parken.

A65:a.



Trident.

B33:a med Steib.

Aaah, en Panther.

Commando Interstate.

ES2:a.

B33:a med avundsvärd patina.

Matchless Comp.

Inter...

...med lite svettningar.

Trajja som väcker habegär.

Okej, en hoj från kolonierna, men det var ett underbart skick på den här indianen.

Efter att ha knallat runt några varv i kvällssolen och tjatat lite med bekanta och obekanta drog jag nöjd hemåt mot Kullabygden i den ljumma kvällen.

Gamla järn i Höganäs.

En sylta någonstans djupt nere i den amerikanska södern? Det skulle man kanske kunna förledas att tro men bilden är tagen idag i den svenska södern vid Garage Bar i Höganäs. I en del av Höganäsbolagets gamla ruffiga lokaler har man de senaste åren lyckats skapa en ganska häftig miljö och etablerat bland annat restauranger, saluhall och mikrobryggeri. Denna vackra lördag hade ett mc-rally för hojar före 1945 förlagt start och mål till saluhallsområdet. Jag grenslade Dominatorn och mötte upp fruga och hund i Höganäs för att äta en bit och kika lite på gamla hojar. Två trevliga sysslor!

Jag parkerade hojen vid bryggeriet där provsmakning pågick. Där stod också en tämligen radikal Honda CX och en caféstukad BSA Lightning.

Lite längre bort stod en Lightning till.

Ytterligare en bit bort på området stod en H-D sidventilare och sken ikapp med solen.

Vi slog oss ned i solskenet på uteserveringen vid Garage och klippte varsin vällagad burgare under tiden som de gamla hojarna rullade in på området en efter en.

Triumph Tiger, en hoj jag alltid varit svag för. Mycket vacker!

Norton flattank, en 26:a uppenbarligen.

När vi smält maten promenerade vi runt bland veteranentusiaster och alla turister som är talrika i trakten så här års, kikade på hojar och hälsade på bekanta och obekanta. Kaffet tog vi sedan hemma i trädgården; där smakar det bäst!