Sommar och semester. Halvrisigt väder och den där episka, livsavgörande mc-resan man drömmer om ibland blir väl inte av detta år heller. Istället går man runt hemma och småmyser och pysslar lite här och lite där.
Jag har bland annat lackat sidokåporna på Commandon. Nya dekaler blev det så klart också.
Den röda nyansen blev nästan rätt. Kåporna är en anings aning mörkare än tanken som drar lite mer åt det orangea hållet. Helt okej resultat ändå med tanke på att det är vanlig sketen sprayburk och att jag valde kulör i butiken enbart med stöd av minnet. Den första Commandon man visade upp för allmänheten på Earls Court 1967 var förresten också sprejburks-målad.
Kulören är Signal Red som fanns 1971. Tittar man på broschyren nedan (bilden stulen på nätet) ser den inte alls lik ut men här är nog färgåtergivningen inte riktigt att lita på. British Racing Green-provet nederst ser ju inte heller alls ut som på hojarna.
Lacken på min Indien-tank stämmer ganska bra med min gamla original-glasfibertank från '71. Däremot skall väl en '71:a inte ha några ränder, de kom väl med 850:orna har jag för mig.
Sommar betyder också underhåll av byggnader. Verkstadsportarna har fått en strykning linoljefärg till och en liten uppfart har gjutits.
Translate
Visar inlägg med etikett garage. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett garage. Visa alla inlägg
måndag 3 juli 2017
Hempul
onsdag 3 maj 2017
Portad från marknaden!
Härom helgen var det veteranmarknad i Degeberga. Det brukar vara en trevlig destination trots att man sällan finner något särskilt att fynda.
Men varför i jösse namn skall alla veteranarrangemang alltid starta i svinottan?!? Klockan sex på morgonen! Tanken på att stiga upp vid fyrasnåret en ledig lördag efter att ha slitit för brödfödan en vecka lockar inte. När jag steg upp vid åttasnåret var det visserligen sol men väldigt blåsigt och inte särskilt varmt så jag beslöt mig istället för att ägna dagen åt mina garageportar.
Pardörrarna till hojgaraget var för smala för att man skulle kunna komma ut och in med sidvagnsekipaget och behövde således breddas. Målet var inställt på tre alnars bredd.
Såhär blev det:
Gårdens skadedjursbekämpare fick, som synes, också en egen ingång. Någon omgång till med linoljefärg behövs och så skall det till en bredare uppfart.
Insidan:
Själva byggnaden i sig är byggd av timmer från ett gammalt korsvirkeshus och facken är putsade med kalkbruk som sig bör. Fönstren med blåsta glas hittade jag på min svågers vind och grundstenarna hämtade jag på grannens stenhög. Färgsatt med slamfärg, linoljefärg och kalk. Således närproducerat, återvunnet och ekologiskt! (Nu låter man som en jäkla hipster!)
Men varför i jösse namn skall alla veteranarrangemang alltid starta i svinottan?!? Klockan sex på morgonen! Tanken på att stiga upp vid fyrasnåret en ledig lördag efter att ha slitit för brödfödan en vecka lockar inte. När jag steg upp vid åttasnåret var det visserligen sol men väldigt blåsigt och inte särskilt varmt så jag beslöt mig istället för att ägna dagen åt mina garageportar.
Pardörrarna till hojgaraget var för smala för att man skulle kunna komma ut och in med sidvagnsekipaget och behövde således breddas. Målet var inställt på tre alnars bredd.
Såhär blev det:
Gårdens skadedjursbekämpare fick, som synes, också en egen ingång. Någon omgång till med linoljefärg behövs och så skall det till en bredare uppfart.
Insidan:
Själva byggnaden i sig är byggd av timmer från ett gammalt korsvirkeshus och facken är putsade med kalkbruk som sig bör. Fönstren med blåsta glas hittade jag på min svågers vind och grundstenarna hämtade jag på grannens stenhög. Färgsatt med slamfärg, linoljefärg och kalk. Således närproducerat, återvunnet och ekologiskt! (Nu låter man som en jäkla hipster!)
söndag 27 november 2016
Garage
Motorstopp goes Elle Interiör? Nej, inte riktigt men garagebygget har i alla fall blivit inflyttningsklart. Inte störst, inte finast men ganska hemtrevligt, om man får säga det själv.
Visst kunde man väl önska sig mer svängrum kring hojarna och en pelarborr står på önskelistan. Och ett lyftbord och en skorsten och...
Luckor och lådor räddade jag från ett gammalt utrivet kök. Massivt trä rakt igenom. Inget jäkla fanér eller papp!
Gamla artefakter har man ju samlat på sig. Assurans-eldsläckaren VAKT ser till att det känns tryggt i verkstaden.
Jodå, fettburken innehåller äkta 1950-talsfett.
Ljungmanspumpen som väntar på renovering är från 1958. Ute i trädgården står en fyrtiotalare också.
Visst kunde man väl önska sig mer svängrum kring hojarna och en pelarborr står på önskelistan. Och ett lyftbord och en skorsten och...
Luckor och lådor räddade jag från ett gammalt utrivet kök. Massivt trä rakt igenom. Inget jäkla fanér eller papp!
Gamla artefakter har man ju samlat på sig. Assurans-eldsläckaren VAKT ser till att det känns tryggt i verkstaden.
Jodå, fettburken innehåller äkta 1950-talsfett.
Ljungmanspumpen som väntar på renovering är från 1958. Ute i trädgården står en fyrtiotalare också.
fredag 28 oktober 2016
Garage
Brockan går varm. Det finns förvisso roligare saker än att släpa ett antal ton betong, först hem, sedan i brockan, ur brockan och ut på det blivande golvet. Så är det dock när man vill göra allting själv. Samma inställning som gäller när det kommer till att meka hoj: jag vill göra det själv. För mig ligger det ett egenvärde i att göra så mycket man kan efter egen förmåga.
För tillfället är jag alltså i färd med att bygga garage till motorcyklarna. Som tur är är jag bättre på att bygga hus än på att bygga hojar.
Hittills har jag haft hojar, verktyg och allt annat utspritt på olika ställen på gården. Det har retat mig. Nu fixar jag således till ett utrymme dedikerat åt hojar, mek och verktyg. En fristad med ordning och reda. En avskild byggnad att smita ut i när andan faller på. Ett såpass trivsamt ställe att jag äntligen kan få tummarna loss och fixa till Commandon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


