Hamnträff i Viken

I onsdags var det säsongspremiär för hamnträffarna i Viken mellan Helsingborg och Höganäs. Jag grenslade Dominatorn och efter tio minuters färd rullade jag ner på hamnplan i Viken.

Lite glest i leden var det allt denna kväll. Från Lomma kom i alla fall denna HPD-Norton. (Känd från Norton-bladet)

Slimline-ram, 600-kubiks stånka (Modell 19 med engelsk logik) och Commando framända. Kul att se gamla järn som verkligen används!

En genuin 850 Commando Roadster med få mil på mätaren, då den tydligen blivit undanställd redan i slutet av 1970-talet, dök också upp. Original förutom luftburk och dämpare, så vitt jag kunde se.

Per i Viken grillade goda korvar men kaffet tog jag hemma i stugvärmen.

Summer cruising

Sommaren dröjer sig kvar. En kvällstur längs Öresundskusten på en Norton Dominator som går som ett skott är inte helt fel. Jag är tvungen att stanna en stund och fånga ögonblicket då Oslofärjan passerar och solen sakta sjunker ner i Kattegatt mellan Danmark och Skåneland.

Dunstall Commando

De senaste veckorna har det blåst rejält och regnskurarna har formligen stått i kö redo att avlösa varandra. I onsdags blåste det fortfarande friskt men det var tillfälligt uppehåll i regnandet så jag grenslade Dominatorn och körde in till den månatliga hamnträffen i Viken. Skummet yrde kring hamnen och det var tämligen tomt på hamnplan när jag kom dit men efter ett tag rullade det in en del fordon, bland annat denna Dunstall-Commando.

"Äkta" Paul Dunstall eller en replik? Ägaren visste inte säkert och inte spelar det någon roll heller egentligen. Som ägaren sa: "Den är ju ändå inte till salu."

Jag har inte sett denna cykel tidigare trots att det visade sig att den faktiskt har sin hemvist bara en dryg halvmil från mitt hem.

Nice! Det är nästan så att man överväger att testa en toppkåpa på Commandon...

En lakonisk kväll i Viken.

"Är det din Inter?"

"Nja, det är en Dominator."

"Nej, det är en Inter!" Mannen stod på sig.

"Dominator. 60:a med 650-motor." sa jag.

"Nej, nej! Jag vet hur en Inter ser ut!"

"Jaha, jag vet hur en Dominator ser ut."

"Det är en Inter!" vidhöll mannen påstridigt.

"Ja, det är faktiskt en Inter." föll mannens kompis in.

"Okej." sa jag lakoniskt.

Tystnad. Mannen harklade sig och sade efter ett tag:

"Jag tänkte att du måste var engelskåkare. Jag menar med den munderingen." Han nickade menande mot min engelska oljerock.

"Jo, så är det nog." sa jag artigt.  "Jaha, jag skall gå vidare och kolla lite på hojarna. Hej, hej!"

"Hej, hej!

Jag slog en lov på hamnkajen och vad stod det där om inte en Norton Inter i strålande skick. En 58:a.

På den månatliga hamnträffen i Viken kan man överraskande nog se en del exotica inklämt mellan veteranbilar och plastmotorcyklar. En Vincent förra månaden och nu en Inter. Om en månad vill jag se en Brough.

Jag tog några bilder och knallade vidare. På kajen stod bland annat en Cheva '49 pickis med en "Hardly"-Davidson på flaket.

När jag kom tillbaka till min hoj efter en knapp kvart stod mannen och hans kompis där.

"Är det din Norton?" sa mannen.

"Jepp!" sa jag.

"Dominator, va?"

"Ja." sa jag. "Det är ingen Inter."

"Ha, ha!" skrattade han.

Jag drog på mig potthjälmen, solglasögonen och handskarna. Kickade igång Dominan som startade på första. Tio minuter senare var jag hemma där frugan väntade med kaffet.

Hamnträff.

Under sommarhalvåret ordnas det ju diverse mer eller mindre organiserade motorträffar överallt i vårt land. En onsdagskväll i månaden träffas motorfolk på hamnkajen i Viken mellan Höganäs och Helsingborg. Det händer inte särskilt mycket; man strosar runt i solskenet, glor på bilar och hojar, hälsar på några bekanta och tar det allmänt lugnt. Ikväll var det dags för hamnträff i Viken och då dagen bjöd på högsommarvärme grenslade jag Dominatorn och hamnade också där, så att säga. Det brukar mest vara bilar där men ett par intressanta hojar kan man oftast skönja sedan man kryssat fram mellan den myriad av nya och ointressanta glidare som av någon märklig anledning alltid skall stå i vägen på alla veteranträffar. Möjligtvis har förarna av dessa nya glänsande sänken missuppfattat själva begreppet "veteranträff". Det är alltså hojen som bör vara gammal, inte föraren.

Nåiallafall, som Lindeman brukade säga, direkt när jag svängde ner mot hamnen i Viken för att parkera moppen stod där en hoj som gjorde mödan värd; det är inte varje dag man ser en Vincent. Dessutom en som förefaller användas istället för att stå bakom ett rep i något musealt sammanhang.

Jag gillar verkligen den biffiga Vincent-motorn. Och tanken. Och det tidiga innovativa tänket med fjädringen och motorn som bärande del. Men... bakdelen på en Vincent ser dessvärre ut som om en rörmokare på ett oljeraffinaderi har gått bärsärk.

Jag slog en lov på kajen och det fina vädret hade lockat fram ett par gamla Trajjor också. Bland annat en Bonneville stofferad i British Racing Green café-kläder.

Nedan en 68:a tror jag.

Lite längre bort stod en BSA A65:a som lämnade Small Heath 1965. Schysst café-stuk med clip-on, bakåtflytt, oljekylare och Dunstall-liknande dämpare.

En Panther-stånka hade också tagit sig till Viken denna kväll. Sidovagnen föreföll dock ha ramlat av någonstans på vägen. För visst finns det väl någon gammal engelsk medeltidslag som säger att man måste ha vagn på dessa långslagiga stånkor?

Mitt bilintresse är ganska måttligt. Jag är dock lite svag för den bulliga formgivningen på amerikanska 1940- och tidiga 1950-talsbilar. Blyslädar, pickisar och bussiness-kupeér. Och hot rods förstås. Eller ännu hellre rat rods. Träffens mest attitydfyllda bil stod lite undanskymd bakom glasskiosken.

På sådana här tillställningar blir jag oftast lite frustrerad, eller kanske inspirerad, och längtar ut på vägarna trots att det är trevligt att strosa runt. Dommien startade på första. Det har den faktiskt gjort ända sedan renoveringen. Varm som kall.