Sensommartouring

 Sedan en tio, femton år tillbaka är ju september en renodlad sommarmånad. 28 grader idag och en likaledes solig dag igår gör att det rycker i gashanden. 

Jag sålde min Commando i våras. Dels för att få loss lite likvida medel att lägga på Dominatorn och dels för att göra livet lite enklare. Det får min själ räcka med en oljespridare i garaget! Således är det Bonnevillen som får vara touringoj. Jag har drevat upp den en kugg. Väldigt skönt! Femman känns nästan som en ren överväxel. Jag har också satt tillbaka de urborrade originaldämparna. Det blev inte snyggare men hojen går bättre och ljudet är perfekt tillsammans med insugsljudet från de luftfilter jag satte dit istället för den horribla luftburken.

Jag kör kors och tvärs i Skåne så fort tillfälle ges. En blåsig, mulen kväll på Bjärehalvön kan följas av en solig dag på Österlen.

Det är lätt att falla i egna tankar när man kör hoj men ibland stöter man på andra tankar. Som dessa:

Artefakterna innehöll lut från 1920-30-talen fram till 60-talet. Man använde indunstad sulfitlut, en restprodukt från pappersbruken i Klippan och Broby, som dammbindningsmedel på grusvägarna. Luten blandades med vatten från en närliggande å och spreds företrädesvis på våren när man hyvlade vägbanan. Det räckte tydligen inte med oljedimmorna från alla engelska fordon på vägarna...

Ljuva 50-tal - The Movie

Här är den så; dogma-filmen från Brösarp. I sann gör-det-själv-anda med egenbyggd hoj och egenproducerad musik.

Ljuva 50-tal i Brösarp

Förra helgen tillbringades på Österlen. Högsommarvärme, motorcyklar, bilar och tåg. Sandstränder och vin. God mat och trevligt sällskap. Ibland känns livet riktigt rättvist!

Jag passade på att filma lite. En regnig dag skall jag klippa ihop sekvenserna till en film.

Degeberga veteranmarknad

Förra lördagen var det dags för veteranmarknad i Degeberga. Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag kör dit. De senaste tjugo åren har jag tagit svängen ner till Österlen, inte varje år , men kanske vart tredje år.  Det enda jag någonsin köpt på marknaden är några klistermärken och en sats bakåtflyttade pinnar till min Commando. Jag upplever mest att det är gamla Volvo-, folka- och moppedelar på marknaden. Artefakter jag har mycket begränsat intresse av. Kanske är det för att jag gillar landskapet där nere ända sedan jag gjorde lumpen i Kristianstad 1989?

Nåja, i lördags rullade jag i alla fall ut Trajjan och styrde mot sydost. I trakten kring Ringsjön kryllade det av jänkebilar. Allt från fyrtiotalare till nersupna raggaråk från 70-talet. En koll med farbror Google berättade att det handlade om Twin Lake Run. Tydligen södra Sveriges största träff för amerikanska bilar. I fjor deltog visst mer än 700 ekipage.

Väl framme i Degeberga var marknaden snart avklarad. Jag drog istället ut på de backiga och kurviga vägarna i trakten.

När man är ute så här en heldag hinner man tänka en hel del. Närmar man sig dessutom de 50 kanske man drabbas av lite existentiella tankar. När jag summerar de senaste tio åren (vart tog de vägen?) kan jag konstatera att de till väldigt stor del ägnats åt motorcyklar och gamla hus. Denna dag var inget undantag.

Jag njöt i fulla drag av att öva på snabb kurvtagning och på att stanna effektivt för att fota gamla kåkar och miljöer. Jag tänker att så här skulle man alltid ha det. Bara köra dit näsan pekar. Upptäcka nya spännande vyer. Stanna för att ta några bilder. Upp i sadeln igen och vidare. Underbart!

Vid lunchtid började det suga i tarmen och jag begav mig mot Kivik. Jag passerade Vitaby och eftersom vi rör oss i Piraten-land erinrade jag mig ett citat från Bombi Bitt och jag: "Se på fan, där är ju Vitaby kyrka! Då är vi nästan framme!"

Efter mat och en bensträckare på Kiviks pittoreska gator följde jag kusten norrut och vek sedan in mot Linderödsåsen. Där hamnade jag på en lång underbart kurvig väg med konstant växlande mellan trean och fyran, två fingrar på kopplingen och tåspetsarna på pinnarna. I tjugo minuter befann jag mig i detta mc-Nirvana.

Jag närmade mig de centrala delarna av Skåne igen och plötsligt började skogsvägarna svämmas över av dessa evinnerliga jänke-bilar igen. I varenda ficka stod det ett par bilar med tillhörande mer eller mindre nyktra raggare. Tänk att denna kulturella avart fortfarande lever kvar... Vägen korkades igen då det blev möten mellan stora plåtschabrak med svajiga fjädringar. I många av bilarna verkade det sitta tre generationer av raggare och skråla Eddie Meduza-låtar. Jag antar att de köper egna utsläppsrätter för det kändes som om det var ett gigantiskt hål i ozonskiktet över Ringsjötrakten denna lördag.

35 mil visade trippmätaren när jag kommit hem. Huvuddelen av dessa på små, kurviga landsvägar. Jag köpte inget på marknaden denna gång heller.