Commandon gick som en klocka under de nästan 30 milen men jag tyckte att det uppstod en del irriterande vibrationer vid nästan alla varvtal förutom när jag drog på ordentligt. Jag funderade på om det var Isolasticsen som spökade. Vid hemkomst upptäckte jag att min indiska bränsletank låg mot ramen vid vänster bakkant. Tanken verkar inte vara helt symmetrisk men problemet löstes enkelt med lite mer vibrationshämmande gummi. Nu skakar hojen bara på tomgång och är i övrigt len, ungefär som en Commando skall vara.
Marknaden, då? Tja, jag köpte inget denna gång heller. (Om man nu inte räknar den tämligen smaklösa korv jag åt till lunch.)
Veteranerna på besöksparkeringen blir allt färre för varje år. I alla fall om man med detta avser gamla hojar. Förarna tillhör definitivt det äldre gardet men nästan alla kommer tyvärr på moderna hojar. Ett par hojar från förra århundradet kunde i alla fall upptäckas bland allt nytt bling-bling.
Solen strålade från en molnfri himmel och värmde gott så det gick inte att undvika lite omvägar på Österlens kurviga och backiga vägar.
Väl hemma efter en hemfärd i en småjobbig och byig motvind kunde jag konstatera att motorn är tät och att den inte dragit mycket olja trots tidvis ganska hård körning. Jag kunde också konstatera att jag fått en rejäl hjälmbränna efter en hel dag i det intensiva solskenet. Näsan tog mest stryk och lyser nu som ett stoppljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar