Bonneville vårtur

Såhär i rapsens tid passade jag på att ta lite bilder under en färd med Bonnevillen, huvudsakligen på Bjärehalvön.

Länk till film:
Bonneville Springtime

Sidovagn.

Det har blivit lite novemberkörning med Trajjan och Bendern också.

Irrfärder.

Idag hade jag egentligen tänkt att bege mig ner till Degeberga och veteranmarknaden därstädes. Trajjan och tillhörande Bender rullades ut i det fina vårvädret och så drog vi iväg mot sydöst.

På något märkligt vis lyckades jag krångla mig ut på en massa krokiga småvägar som jag faktiskt inte kört förut. Resan är ju målet och veteranmarknaden som destination var inte ristad i sten på något vis. Det var dessutom många år sedan man kunde fynda på marknaderna så inga ledsna miner för den sakens skull.

Jag passerade några av Skånes många slott på min irrfärd. Här är Trolleholm.

Jag rundade Ringsjön och vände norrut igen efter att ha stannat för att åtgärda vätskebalansen. (Min egen alltså, Bonnevillen behöver aldrig justeras.)

Triumphen sökte sig ut mot allt mindre vägar som slutligen utmynnade i en mils kurvig grusvägskörning. Fina möjligheter att öva kurvtagning med sidvagnen således. Gruset sprätte och förutom närkontakt med några potthål hade jag jäkligt kul.

Hemma igen smakade det med varmt kaffe. 18 mil stod trippmätaren på.

Sommar, sommar, sommar...

Man vet att det är sommar när fartvinden inte kyler utan känns som en hårfön trots att man kör i shorts och kortärmat. När temperaturen legat på nästan 30 grader flera dagar i rad packar man gärna in fruga och hund i sidovagnen och kör de fem minuterna till havet för ett svalkande dopp.

Solskenstouring.

Ibland känner man sig frustrerad och svårbeskrivbara olustkänslor sprider sig i kroppen utan alldeles uppenbara förklaringar. Några mil på hoj brukar ha en viss uppfriskande och terapeutisk verkan. Om man sedan dessutom tvingas till fysisk brottning med en sidovagns gyroskopiska krafter kan ju kroppen också få sitt som en synergieffekt.

Efter sistlidna veckas ymniga regnande lovade dagen solsken och hyfsad temperatur. Jag rullade ut sidovagnsekipaget och bryggde en termos med starkt Zoégaskaffe.

Jag tänkte mig att köra upp till Bjärehalvön. Här finns det många kurviga och backiga vägar och trafiken brukar dessutom vara ganska gles.

Förmiddagssolen börjar redan kännas varm mot oljerocken när jag rullar iväg mot Ängelholm som snart passeras. Här är jag på väg upp mot toppen av bergsryggen som utgör Bjärelandet. Kameran är riktad söderut och man ser Skälderviken och där bortom i diset anas Kullahalvön.

Det är inte så lång körning innan det går neråt igen vid Nötte Backar. På bilden kan man ana Laholmsbukten där bortom grönskan.

Vägen slingrar sig ner mot Båstad. Man passerar, den snart obsoleta, järnvägen via en plankorsning. Kommer att tänka på Ines Uusmanns bevingade ord: "Om man kan åka till månen fram och tillbaka, så kan man också tycka att det är rimligt att tycka att man ska kunna bygga den här tunneln och andra stora tunnlar miljösäkert." Nåja, denna dag ser jag varken döda fiskar eller Rhoca-Gil-skadade kossor och nämnda politiker försäkrade ju en gång att "Vi planerar inte att förbjuda motorcyklism - i dagsläget." Känns ju betryggande...

Jag rullar in i Båstad och passar på att tanka. Så här innan sommaren slipper man trängas med horder av Range Rovers och knähöga sportcabbar. Jag ser varken några brats med rosa skjortor och kotlett-frillor eller överklassbrudar med Botoxsprängda läppar. Det är ju ett tag till tennisveckorna och champagnevaskningen på Pepes Bodega.

Jag lämnar Båstad bakom mig och tar vägen västerut som slingrar sig mellan berget och havet. Norrvikens trädgårdar passeras och efter ett tag har jag kommit fram till det lilla fiskeläget Kattvik.

Notera flakmoppen nere på hamnkajen. Inget fiskeläge är komplett utan den obligatoriska gubben med flakmoppe. Skönt att se att det fortfarande finns äkta kulturbärare i vårt likformiga medelklass-samhälle.

Nu kan det vara dags för en kopp kaffe! Under tiden pysslar flakmoppegubben fortfarande med sitt där nere.

Efter kaffepausen drar jag uppåt via en liten väg som slingrar sig mellan rapsfält och små skogsdungar. I backspegeln ser man Laholmsbukten och framåt ser man samtidigt havet vid Torekov.

Så här är den då. Utsikten som stockholmare och ankdammens kändisar betalar mellan 10 och 20 miljoner för att se några veckor i juli. Ett gammalt arabiskt ordspråk lyder: "En dåre och hans pengar är snart åtskilda." En Hinckley-Traja framför fönstret som skymmer utsikten mot Hallands Väderö sänker kanske taxeringsvärdet något?

Vänder man blicken lite åt vänster kan man se hem till Kullahalvön. Postcode envy ligger inte för mig men jag sätter mig ner en stund och suger i mig utsikt till ett värde av några tusenlappar utan att betala innan jag grenslar hojen igen.

Jag lämnar Torekov och kör i strålande solsken på små vägar längs halvöns sydsida. Det börjar gå ganska hyfsat med sidovagnen men man får inte vara lat. Det går inte att sitta still i sadeln utan man får burka rätt så bra om man vill hålla lite fart. Särskilt i högersvängar som fortfarande är ett gissel med tom vagn. Känner mig lite löjlig när man hänger ut som en roadracing-åkare trots den minst sagt moderata farten. Tankarna vandrar och jag tänker att Trajjan egentligen är lite för snabb för att ha en sidovagn på. Visst, hon är ju ingen racer men hastigheter över 100 km/t med vagnen känns vådligt på små och okända vägar. Man kanske skulle satsa på en gammal stånka med plunger eller stenben som dragare i stället? En BSA B33:a kunde kanske vara lagom att puttra runt på? De är ju små, snygga och brukar inte vara så dyra. Lättmekade och gott om delar finns det också.

När jag kommer hem till ranchen igen har solen passerat zenit och det kurrar i magen. Drygt tio mil blev det idag.

Lite på sidan.

Jag skaffade en sidovagn för ett tag sedan. Tanken var att möjligtvis kunna få med både bättre hälft och hund på lite turer. Jag har aldrig varit direkt intresserad av att köra med sidovagn. Visst har jag sneglat lite försiktigt när jag sett ett fränt, välmatchat sidovagnsekipage men för egen del har det inte riktigt funnits på kartan. Har alltid betraktat det som att beröva hojåkandet flera av dess förtjänster; att lägga ner i kurvorna, slippa stå i köer i stan, lätthanterligheten och så vidare.

Nåväl, sagt och gjort. Man är väl inte sämre än att man kan ge galenskaperna en chans. En gammal dansk Bender från 50-talet införskaffades och bultades frejdigt till Trajjan.

Första turen var närmast chockartad! Vad in i helvete är detta? Vagnen verkade ha eget liv och högersvängar var en ren prövning. Armarna värkte och svetten bröt fram i pannan.

Efter diverse justeringar av toe-in och lean-out blev det något bättre. Högersvängar med tom vagn går dock fortfarande tungt. Ekipaget skulle inte må dåligt av hårdare bakfjädring.

Lite roligare än den första rundan har det ju blivit men jag blir antagligen aldrig någon riktig sidovagnsentusiast. Visst är det kul att lyfta upp vagnen så att det blir lite luft mellan sidovagnshjulet och marken men jag har ändå en gnagande känsla av frustration. Bonnevillen var ju så rolig att slänga runt i kurvorna. Tur att man har fler hojar att leka med.

Veteranmarknad.

Vi har varit på veteranmarknad i Degeberga. Det är över tio år sedan jag var där senast och jag hade överhuvudtaget inga förväntningar denna gång. Jag slutade åka på marknader då jag upplevde att det nästan bara handlades med Volvo-, Folkvagns- och moppedelar. På hojparkeringarna brukade man dock kunna se lite roliga och genuina järn men plötsligt en dag såg man nästan bara tjocka gubbar på stora, nya och fula customhojar av japanskt eller amerikanskt ursprung. Definitivt inte min kopp te.

Nu såg det väl ungefär likadant ut, fast i en något mindre skala. Marknadsstånden var färre än jag minns och man behövde inte trängas i gångarna. Blocket, Tradera och e-bay har väl tagit över den mesta kommersen, antar jag. För att inte åka hem tomhänt köpte jag några klistermärken och en rulle raggartape. Det blev lite dekaltrimning av sidvagnsekipaget. Ganska barnsligt men what the heck? Lite pepitarutigt är väl aldrig fel? Och vi hade trots allt ganska trevligt.