Ökenracing 1967

Cool film om ökenracing i Californien 1967.

Tur att vi inte har någon öken i närheten. (Och tur att jag inte har någon grussprättare) Man skulle bara bryta nyckelbenen stup i kvarten. Det närmaste jag kommer är väl att köra fast med Commandon i sanddynerna vid stranden hemmavid. Grus i dojan, grus i munnen. Bäst att hålla sig på asfalten...

Vårpyssel

Man känner det i kroppen; våren närmar sig! Mars har ju egentligen bjudit på sämre hojväder än både januari och februari: regnen har dragit in på löpande band. Den där riktiga vårvärmen har inte infunnit sig men man kan ändå inte hålla sig.

Igår blev det en tiomilarunda på Dominatorn i strålande solsken. Bara sju blygsamma grader så en het kopp Zoégas Skånerost smakade onekligen extra gott vid hemkomst.

Jag hamnade bland annat vid den gamla Caltexmacken i Mörarp, öster om Helsingborg. Före E6:ans tillkomst gick riksvägen mellan Malmö och Göteborg genom Mörarp och förtjänstmöjligheterna var säkert goda när macken byggdes 1936. Idag är macken byggnadsminne och allmänt omhuldad av diverse motorfolk och nostalgiker.

Jag har faktiskt tankat där några gånger när macken var i drift på riktigt. Det bör ha varit precis i skiftet mellan 1980- och 90-tal och bolaget var väl Texaco, om jag minns rätt. Eller möjligen Din-x? Minnet sviker mig på den punkten. Vad jag däremot minns är att när man tankat och skulle gå in och betala kikade bensinstationsföreståndaren ut på pumpen med hjälp av en liten teaterkikare för att se hur mycket man tankat.

Regn betyder innesysslor och dylika utföres med fördel i garaget. Nu går man, som sagt, och väntar på den riktiga värmen. Således drar man sig för att dra igång större projekt på hojarna; man vill ju vara startklar när den väl kommer! Det blir mest småpyssel.

Hojarna har fått nya gummin. Man vill ju köra säkert.

Ny bromsvajer bak blev det också på Commandon. Apropå säker; det kan vara bra att säkra bromspedalen med någon slags bygel eller fjäder. Skulle vajern gå av faller den långa pedalen rakt ner i marken. Brister vajern under färd, (och det gör den ju, den lär inte gå av i garaget) bjuder man i bästa fall på ett skapligt gnistregn. Worst case scenario vill jag inte tänka på.

Jag fortsätter mitt ständigt pågående projekt att befria cyklarna från alla stjärnskruvar. Jag gillar inte Philips-skallar. De har inte på motorcyklar att göra! Punkt. Stjärnskruvar är möjligen bra till att skruva upp diverse skivmaterial med men på motorcyklar har de inte att skaffa! Man drar dem bara för hårt och de ser fula ut. Får mig att tänka på pizzerior där skruvdragaren gått varm och man hysteriskt skruvat upp allt från lampor till lister, hyllor och menyer med kopiösa mängder av stjärnskruvar.

Isle of Man TT-races 1948

En fantastisk film från 1948. Nortons race team med den famöse Joe Craig i spetsen förbereder sig inför TT-racet på Isle of Man. Rex Mc Candless, berömd för den normsättande Featherbed-ramen skymtar också förbi.

Det är dessutom ett rent nöje att höra Graham Walkers berättar-röst; initierad och underhållande på en knivskarp engelska.

Gubbjäveln!

Jaha, nu är man officiellt en gubbjävel! Det började med att jag efter min minisemester i Småland plockade bort mitt låga styre på Commandon och satte dit ett original-styre. Nu blev körställningen aningen krystad med bakåtflyttade fotpinnar och mina tankar gick till en av lådorna med Norton-artefakter. Jodå, där låg de vackert gjutna Z-plattorna och de kromade fotpinnarna som satt på Commandon när den lämnade de dimmiga öarna 1971. Jag gav ljuddämparplåtarna lite ny färg och aluminiumplattorna fick en omgång med polertrissan.

Efter att ha gått som katten kring het gröt några dagar gav jag slutligen efter för ålderdomen, plockade bort de bakåtflyttade fotpinnarna och monterade original-grejorna.

Commandon blir således på något märkligt sätt mer och mer lik den cykel som en gång lämnade Norton-fabriken. Maskinens medfödda bortstötningsmekanismer har börjat göra sig påminda.

Ett tag hade min Commando och min Dominator mer eller mindre samma café-racerstuk och såg nästan likadana ut. I alla fall för ett otränat öga och det kändes lite märkligt med två nästan identiska hojar i garaget. Nu känns det faktiskt bättre. En smidig Commando för touring, shopping och sightseeing. En Dominator café-racer för bus och en modern Trajja att skjutsa frugan på.

Gubbjäveln är faktiskt gladare än han ser ut! (Fast han drömmer i hemlighet om ett upplagt avgassystem...)

A kick in the ...

Jag tog en sväng med Dominatorn i det relativt milda vårvädret och det mesta verkar fungera som det skall med Dunstall-kåpan. Kanske behöver strålkastaren fästas in lite bättre då jag tyckte mig se att det var lite fladdrig stroboskop-varning på ljuset.

Det blev en ganska trevlig tur. Däremot var det mindre trevligt när jag kom hem och upptäckte att jag med mitt ivriga och häftiga vårkickande på något sätt fått kickpedalen att slå i oljetanken.

Mycket märkligt men ganska typiskt. Jag har haft den där oljetanken i 25 år och något liknande har aldrig inträffat. Så bestämmer man sig för att lacka om tanken och vad händer? En stor jäkla bula i plåten! Lacken hade knappt hunnit torka...

Nåja, det gick i alla fall inte hål på tanken och jag har redan dragit på ett första lager spackel. Men jäkligt retligt är det. Jag begriper inte hur kicken kunde slå i tanken på det där viset.

Kanske är det hojens sätt att berätta att det är dags att skaffa en centralt placerad Manx-oljetank?

Energispartips

Det sägs ju att man skall spara på energin så jag tänkte dra mitt strå till stacken. Vid ett besök på ett gubbdagis spontanköpte jag en LED-positionslampa.

På min Commando har jag ett gammalt halvantikt Boyer tändsystem som sägs vara känsligt för låg batterispänning. Jag har väl aldrig riktigt märkt av att det skulle vara ett reellt problem men man kan ju ändå försöka hushålla med energin.

Steg ett är väl egentligen att skaffa en LED-insats till huvudstrålkastaren och det blir det säkert också vad det lider. Recensionerna på dessa är goda; energiförbrukningen minskar och omgivningen lyses upp på ett hittills sällan skådat vis. I alla fall om man jämför med gamla engelska hojar med flämtande Lucas-lyktor. Dessutom är ju LED:arna inte heller så vibrationskänsliga som glödlampor.

Jag befriade den där positionslyktan från sin reflektor och sågade till det som var kvar. Jag vidgade skruvhålen lite och sedan passade det hela i Commandons Lucas-baklykta. På bilden nedan framgår att det är tre lysdioder.

Resultatet är ett bättre bakljus, minskad energiförbrukning och mindre vibrationskänslighet. Nackdelen är möjligen frånvaron av bromsljus. Den funktionen hade jag dock bortkopplad sedan tidigare så för min del spelar det ingen roll.

Träffar

Visserligen är det snöfritt men bara ett par plusgrader denna första februaridag så vädret inbjuder inte till längre turer. Jag är annars ganska intresserad av att få veta hur Dominatorn beter sig med Dunstall-kåpan men jag får väl ge mig till tåls tills det blir tvåsiffrigt på termometern.

Istället kan man ju sitta och fundera lite på vilka destinationer som kan bli aktuella under den kommande säsongen.

Veteranmarknaden i Degeberga är väl i det närmaste självskriven. Vårmarknaden går av stapeln den 20:e april.

Den förste maj är det dags för italienarträff på Krapperup, alldeles nästgårds. Jag har ju en viss faiblesse för det italienska parallellt med det engelska. Både för landet i sig med dess kultur, historia, mat och dryck som för de fordon som tillverkas där.

Nortonklubben har beslutat sig för att hålla en officiell träff i Skåne i år istället för nedlagda Västkustträffen. Platsen är Hörby och datumet är 24-26 maj. När de nu äntligen förlagt en träff i Skåne får man väl styra kosan dit.

Den 16:e juni är det dags för Ljuva 50-tal vid veteranjärnvägen i Brösarp. Då jag gillar både Österlen, ånglok och femtiotalet är det en av årets givna destinationer att se fram emot.

Britanniarallyt i augusti tror jag blir någonstans i de djupa skogarna mellan Småland och Östergötland så det är mycket tänkbart att jag tar en minisemester norrut.

I övrigt då? Tja, Rockers vs Mods brukar vara kul. Mosten på Jylland finns alltid i tankarna och frugan tjatar om att åka till Bornholm. Som vanligt gäller att inget är ristat i sten och att jag är dålig på att komma upp i tid. Oftast är träffarna redan slut när jag kommer fram efter att ha kört långa omvägar på slingrande småvägar.

Hoppas nu att sommaren blir lika fin som i fjor!

Rättelse: Britanniarallyt blir i år i Lenhovda i Småland. Ser till min förskräckelse att det gått 5 år sedan jag var där! Hur är det möjligt? Det känns som igår...