Morgonrutin.

Förr tog jag alltid hojen till jobbet på morgonen. Möjligen med undantag för de dagar det ösregnade, var snö eller frost. Sedan kom en period där man istället sömndrucken stapplade ut till bilen. Man kom fram varm men dåsig till arbetet. Men det är ju så besvärligt att rulla ut hojen. Och dra på sig skinnbyxor, jacka, handskar, halsduk och hjälm. Det tar ju minst fem minuter längre tid än att bara gå ut till bilen.

Nej, min själ! Nu får det vara slut på bekvämligheten! Idag rullade jag ut Dominatorn på morgonen. Det var en sådan där lite smådisig majmorgon. Göken gol, koltrasten sjöng på taket och näktergalen smattrade, smackade och tjittrade borta i ett buskage. Strax fick de sällskap av två hoppande kolvar som pumpade ut sin karakteristiska symfoni ur de öppna ljud-"dämparna". Doften från rapsfälten blandades snart med den varma och oljiga doft som bara en gammal förbränningsmotor förmår frambringa.

Snart kunde jag känna den småsvala men uppfriskande morgonluften mot ansiktet. Väl framme kände jag mig osedvanligt pigg och glad. (Nåja, mitt morgonhumör sätter sin egen standard.) Det kändes som om jag upplevt något istället för att bara ha förverkat ett litet stycke tid och avverkat en sträcka.

En bagatell kanske, men på morgonkvisten kan ju de mest banala händelser påverka hur resten av dagen skall komma att gestalta sig. Det räcker att man tappar tandborsten med tandkräm på golvet eller att kaffefiltret viker sig för att det skall sätta agendan. Så se till att få en bra start på dagen!

Irrfärder.

Idag hade jag egentligen tänkt att bege mig ner till Degeberga och veteranmarknaden därstädes. Trajjan och tillhörande Bender rullades ut i det fina vårvädret och så drog vi iväg mot sydöst.

På något märkligt vis lyckades jag krångla mig ut på en massa krokiga småvägar som jag faktiskt inte kört förut. Resan är ju målet och veteranmarknaden som destination var inte ristad i sten på något vis. Det var dessutom många år sedan man kunde fynda på marknaderna så inga ledsna miner för den sakens skull.

Jag passerade några av Skånes många slott på min irrfärd. Här är Trolleholm.

Jag rundade Ringsjön och vände norrut igen efter att ha stannat för att åtgärda vätskebalansen. (Min egen alltså, Bonnevillen behöver aldrig justeras.)

Triumphen sökte sig ut mot allt mindre vägar som slutligen utmynnade i en mils kurvig grusvägskörning. Fina möjligheter att öva kurvtagning med sidvagnen således. Gruset sprätte och förutom närkontakt med några potthål hade jag jäkligt kul.

Hemma igen smakade det med varmt kaffe. 18 mil stod trippmätaren på.

Laddad men ändå urladdad.

Strålande solsken och 18 grader varmt kräver nästan en sväng på hoj. Efter vissa startsvårigheter kom jag slutligen iväg. Jag har ett sånt där underhållsfritt, billigt batteri från Biltema. Man är väl inte helt samvetsgrann med att underhållsladda sina batterier alla gånger men någon månad eller så skall de väl ändå överleva utan kontakt med elnätet? Det har i alla fall mina gamla batterier klarat av. Visst, ibland har man fått  rädda dem genom att chock-ladda dem, ladda ur, ladda igen. Det här batteriet var dock stendött och vägrade att ta emot någon ström överhuvudtaget så det var bara att kapitulera och stoppa in ett nytt batteri innan det bar iväg.

Vinterleda.

Då var vi inne i den värsta månaden. Till och med Skåne är inbäddat i ett flera meter tjockt snötäcke och temperaturen ligger på 50 minusgrader. Minst. Solen går aldrig upp och är det inte snöstorm och permafrost så är det dimma tjock som ärtsoppa eller piskande regn på tvären.

Jag tröstar mig med gott rött vin framför brasan och genom att sitta och glo på den gångna sommarens filmklipp. I ett skrymsle av hårddisken fann jag några sekvenser som jag inte använt tidigare. Jag roade mig med att klippa ihop dem till 1 minut och 38 sekunders 60-talspsycho.

Leader of the Pack.

Så här års brukar det alltid komma en massa adresserad reklam från diverse hojmagasin som vill att man skall prenumerera på just deras publikation. Så även i år. Själv har jag inte köpt en mc-tidning de senaste tio åren; allt man behöver finns ju tillgängligt på nätet.

Det var alltså med ett ytterst förstrött intresse jag tittade på veckans utskick från en av våra hoj-tidningar när jag gick igenom brevskörden. Men så slog det mig att det var något bekant över trycket. "Men där är ju jag!" tänkte jag och tittade närmare på flyern.

Jovisst, var det så! På en av bilderna figurerar alltså undertecknad längst fram på den röda Dominatorn. Bilden är från Rockers vs Mods i Malmö i fjor.

(Jag lovar att försöka se lite gladare ut när jag kör hoj i fortsättningen.)

Höstplöjning.

Lördagen blev en underbar höstdag med strålande solsken och temperaturer på 17-18 grader. Om framtiden kommer att innebära att september är en renodlad sommarmånad och oktober bjuder på dagar lika den i lördags är man gärna med ett tag till.

I Farstorp öster om Ljungbyhed ordnades det höstplöjning med veteran-crossar som hoppade runt på ett fält och spred härligt ljud omkring sig. Särskilt fyrtaktsstånkorna låter ju helt underbart. Tvåtakts-surret är jag väl inte riktigt lika begeistrad av.

Jag passade på att filma lite och delar gärna med mig av välljudet i filmen nedan. Skruva upp ljudet!

Man blir ju aldrig någon Bill Nilsson eller Storken Lundin men jag blev i alla fall såpass inspirerad att jag tog en omväg över Söderåsen på ett antal kilometer grusväg. Lite grussprätt fick man i alla fall till.

Nortonsommaren 2014 på film.

Nu har jag klippt ihop en del av sommarens filmsnuttar med Dominatorn till en liten film. Jag har försökt att få till en hyfsad ljudbild utan alltför mycket vindbrus så att man slipper lägga på nån musik som döljer parallelltwinnens egenproducerade musik. Resultatet av Dogmafilmen ser du om du klickar nedan.