Sensommartouring

 Sedan en tio, femton år tillbaka är ju september en renodlad sommarmånad. 28 grader idag och en likaledes solig dag igår gör att det rycker i gashanden. 

Jag sålde min Commando i våras. Dels för att få loss lite likvida medel att lägga på Dominatorn och dels för att göra livet lite enklare. Det får min själ räcka med en oljespridare i garaget! Således är det Bonnevillen som får vara touringoj. Jag har drevat upp den en kugg. Väldigt skönt! Femman känns nästan som en ren överväxel. Jag har också satt tillbaka de urborrade originaldämparna. Det blev inte snyggare men hojen går bättre och ljudet är perfekt tillsammans med insugsljudet från de luftfilter jag satte dit istället för den horribla luftburken.

Jag kör kors och tvärs i Skåne så fort tillfälle ges. En blåsig, mulen kväll på Bjärehalvön kan följas av en solig dag på Österlen.

Det är lätt att falla i egna tankar när man kör hoj men ibland stöter man på andra tankar. Som dessa:

Artefakterna innehöll lut från 1920-30-talen fram till 60-talet. Man använde indunstad sulfitlut, en restprodukt från pappersbruken i Klippan och Broby, som dammbindningsmedel på grusvägarna. Luten blandades med vatten från en närliggande å och spreds företrädesvis på våren när man hyvlade vägbanan. Det räckte tydligen inte med oljedimmorna från alla engelska fordon på vägarna...

Förmiddagstur med driftsstopp

En ledig dag kan tillbringas på många sätt. Ett av de mer angenäma är att slänga runt en gammal hoj på kurviga vägar. Sagt och gjort; efter en stadig frukost rullade jag ut Dominatorn och tog sikte på Bjärehalvön.

Efter att man passerat Ängelholm har man den vackra halvön framför sig. Kurviga, backiga småvägar i härlig natur och ett hav som är närvarande i alla väderstreck. (Nja, inte i öster då, men vem blickar österut?)

Nedan utsikten söderut mot Skälderviken och Kullahalvön.

Rakt västerut ligger Kattegatt.

Efter någon timmes körning på de kurviga vägarna hörde jag ett metalliskt, klonkande ljud. Jag körde vidare en bit men tänkte att det kanske var bäst att stanna och kolla läget. Dessutom behövde jag en liten bensträckare.

Det var tändspolen som hade rymt från sitt fäste. Eller, om man skall vara petig var det egentligen det punktade fästet som spolen satt i när jag köpte den som delat sig i två beståndsdelar. Ingen bra kvalitet på den svetsen. Spolen hängde turligt nog kvar i alla kablarna. Det metalliska ljudet jag hört uppstod när spolen slog i topplocket.

Med hjälp av en slangklämma och en bit ståltråd kunde jag hänga upp spolen hjälpligt igen. Man kan ju meka i sämre miljö än vid Laholmsbuktens kust.

Snart nog var jag ute och njöt på vägarna igen.

Det rådde perfekt sensommarväder hela turen ända tills jag var en halvmil hemifrån. Då lyckades jag köra rakt in i Skånes enda regnskur denna dag. Den var av den intensiva men korta naturen så jag väntade ut den i skydd av en busskur.

Jag var hemma i Kullabygden igen till lunch efter knappt 15 mil avverkade i sadeln. Efter mat och påföljande kaffe i trädgården vidtog rengöring samt tillverkning av ett nytt fäste till tändspolen. En härlig dag med kvalitetsfylld egentid!