Nu hade den legat länge nog på arbetsbänken och blängt på mig. Jag beslöt mig för att sticka ner till Acke med topplocket. En bit över tjugo grader varmt redan på morgonen borgade för en trevlig tur i det skånska sommarlandskapet.
I de inre delarna av Skåne är trafiken inte lika tät som hemma på västkusten. Himmavid är det tjockt med husbilar och tyska turister så här års. Således skönt att låta Trajjan sträcka ut på kurviga småvägar de elva-tolv milen ner till Acke i Alestad.
Efter cirka tio mil på Bonnevillen får jag alltid träsmak i baken. Det är märkligt det där: på de tunna, och synbarligen obekväma, Manx-sadlarna får jag aldrig några känningar oavsett hur långt jag kör. På den välstoppade Triumph-limpan däremot... Det måste vara något med utformningen av sadeln som inte är kompatibelt med min bakre anatomi.
Framme hos Acke konstaterade han att ventilstyrningarna var ganska tjocka så det blev antagligen till att tillverka egna. Men det skulle inte bereda några problem. I övrigt såg det bra ut. Inom en överskådlig framtid skall Commandon vara på vägarna igen.
Med tom ryggsäck och sydöstlig vind i ryggen gick färden raskt hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar