Norton wheelie

Det är inte varje dag man ser en Norton wheelie på film. Inte i verkligheten heller för den delen. Men i den australiensiska filmen Stone från 1974 kan man se just detta. Där sparar under-cover-polisen Stone framdäck på sin Commando Roadster. Tråkigt nog lägger han också hojen i backen några sekunder senare.

Rullen är mycket tidstypisk; långhårigt, flummigt, pundigt, skitigt. Det blir inte så mycket mer 1970-tal än så här. Har man en faiblesse för dylikt kan man se hela filmen här:

Känner man att man vill bespara sig detta kan man se själva Commando-åkat här:

Real or Retro?

Retrofieringen fortsätter. Jag har fortfarande blandade känslor för retro-hojar. De saknar något som riktigt gamla järn har men å andra sidan är det skönt att bara tanka och köra. Nåja, jag hängde på ett par 1963-70 Triumph-dämpare på Bonnevillen för att i någon mån öka den gamla känslan. Db-värdet ökade i alla fall...

Testrundan kan ses och höras i filmen nedan:

Tanklack

Den blå bränsletanken på Bonnevillen har också fått ny lack. Mitt på tanken hade någon på fabriken i Hinckley kletat på ett sådant där fult klistermärke med fåniga förmaningar och symboler. Jag gillar inte fula klistermärken och jag gillar onödiga och förnumstiga förmaningar ännu mindre. Jag försökte alltså ta bort den där fula dekalen det första jag gjorde när vi skaffade hojen. Detta bör man nog göra direkt när hojen är ny och inte när den stått två år i ett fuktigt garage i Göteborg. (Som den hade gjort när vi köpte den.) Följden blev således såklart att en bit av lacken följde med. När jag sedan hängde på sidvagnen passade den blå lacken inte heller alls ihop med den svart/röda vagnen.

Sagt och gjort; nu hade jag gått och retat mig länge nog. Ny färg på tanken, således!

Billiga sketna sprayburkar och stripes från Feltema fick det bli. Jag satte dit ett par knägummi från '68:ans Bonneville också.

Mods vs Rockers

I lördags avhölls Mods vs Rockers i Malmö. En slags hommage till de två engelska 1960-talsfenomenen.

Efter frukost grenslade jag Dominatorn och drog ner till Malmö. Efter knappt nio njutbara mil rullade jag in på Davidshallstorg.

Ett 40-tal hojar hade samlats på torget. I en perfekt värld hade line-upen enbart bestått av engelska 1950-60 talshojar. Nu är ju verkligheten inte alltid idealisk och flertalet av hojarna har väl egentligen inte mycket med engelska rockers att göra. Nåja, bara att lägga religionen åt sidan och njuta av många fina hojar, trevligt väder och gemytlig stämning.

En riktigt fet hoj var denna danska Ducton, eller Norcati, hur man nu väljer att se på saken. Ducati Monster motor i Featherbed. Gick som ett skållat troll.

Nedan Commando 920cc i Wideline-ram.

Commando Roadster 71:a.

Har väl aldrig varit helt såld på tripplarna men denna Trident var extremt fräsch.

Efter att ha kolonn-kört, gasat och förargat medtrafikanterna i Malmö gick färden mot Lund där det var dags för akademikerna att bli bullerskadade och förargade. Vid Hep Cat Store var det fika och mer hojsnack innan jag ganska nöjd styrde norrut.

Efter ett tag började hojen bluddra för att strax stanna helt. Jag kickade igång och drog iväg men efter några hundra meter dog hojen igen. Hmmm, verkade alltså vara bränslerelaterat. Jodå. När jag satte på glasfibertanken bytte jag aldrig bränsleslang. Nu hade den fått en olycklig böj som gjorde att bränsletillförseln ströps. Säkert bidrog också värmen som mjukade upp slangen. Jag lyckades hänga upp den så att soppan flödade någorlunda fritt och körde vidare norrut.

Strax innan Röstånga började det bluddra igen men jag kunde klämma slangen med vänsterhanden och kunde på så sätt rulla in på macken i Röstånga. När jag kikade närmare såg jag att det plastiga bränslefiltret från Biltema hade gått av och det hela hängde bara ihop med slangklämman.

Efter att ha grunnat ett tag på hur jag skulle kunna få ihop en fungerande bränsletillförsel med de stumpar jag nu hade kvar dök den ena hojintresserade efter den andra upp, alla lika behjälpliga. Det slutade med att en vänlig man i lokalbefolkningen körde hem och klippte loss en bit slang från sin bevattningsanläggning. Efter en kort stund kunde jag kicka igång hojen igen.

På de kurviga vägarna runt Söderåsen passade jag sedan på att sota ur motorn.

På det hela taget blev det en lyckad och trevlig hojdag. Dominan skötte sig klanderfritt med undantag av nämnda lilla incident som vi väl i ärlighetens namn får sätta på ägarens konto.

Ny slang och nytt filter. Nu i alu. Det skall väl hålla bättre.

Läckage och lack

Jaha, nu höll min fusklagade aluminiumtank inte längre. Bensinen letar sig så sakteliga ut genom både svetsfogar och kemisk metall. Det blir till att hitta någon som kan svetsa om botten på tanken. Det behövs kanske lite kraftigare gods och/eller förstärkningar i botten för att stå emot vibbarna.

Vad göra så länge? Jo, jag plockade fram min gamla glasfibertank. Än så länge har den inte lösts upp av dagens räliga bränsle. Det är väl dock bara en tidsfråga innan den äts upp av soppan och så sakteliga rinner ner i förgasaren. Av det skälet tycker jag inte det är värt att lägga för mycket krut på den. Då den röda lacken blivit både skavd och nött, den har ju faktiskt bland annat varit med om en dikesinspektion, beslöt jag mig för att lacka den i traditionellt Norton-silver. Vanliga simpla Biltema-sprayburkar och tape från samma firma höll kostnaderna i schack. Jag tänkte först handmåla loggorna men föll till föga och beställde ett par stickers från BAS-motor. Tyvärr började Biltema-tapen röra på sig under klarlacken. Jag var väl, som vanligt, lite ivrig och lät inte färgen torka tillräckligt. Nåja, på lite avstånd ser det väl ok ut... om det är mörkt ute och man har ett smärre synfel. Bilderna bär syn för sägen.

Nåja, plast-tanken får sitta på tills jag fått lagat aluminiumtanken. Det är ju trots allt ingen jäkla utställningscykel man har!