Sådär, då har jag monterat nya munstycken på Bonnevillen. Jag beställde dem från BraiGasen. Efter att ha googlat runt ett tag beslöt jag mig för storlek 140 på huvudmunstyckena, 42 på lågfartsmunstyckena och ett shims under vardera nål. Jag satte också på de öppna sextiotalsdämparna så att avgaserna kan flöda fritt ut i atmosfären.
Jag har ju sedan tidigare tagit bort hela den gigantiska luftburken och satt på koniska luftfilter på förgasarna. (Se tidigare bloggpost.)
Efter en stunds trevligt pyssel satt de nya munstyckena på plats.
Bränsleförbrukningen lär ju bli större nu men å andra sidan är ju bensinen billig. Äh, skojade bara! Bensinpriset är lite som priset på god öl eller på ett fint rött vin; det kvittar hur dyrt det blir, det kan ändå aldrig komma upp i sitt rätta pris. Man får vara glad så länge vi får lov att köra runt med våra förbränningsmotorer på allmän väg. Om ett par år kanske det blir som i motorismens barndom då man handlade bensin på apoteket...
Efter söndagens långa provrunda kan jag konstatera att det blivit en märkbar skillnad. Hojen är betydligt rappare och det känns som om den är 20 kilo lättare. Avgasljudet när man drar på är också annorlunda. Det är ju svårt att beskriva ljud men det låter mer racehoj än fiskebåt, om man uttrycker det så. Det hörs att maskinen andas friare. Kanske smattrar det lite väl mycket, kan jag tycka. Jag har ett par decibeldödare liggande som jag kanske tänkte stoppa i dämparna. Jag vet inte om de påverkar prestandan menligt.
Jag har inte skruvat vidare på förgasarna av ren rädsla att skruva bort mig totalt. Egentligen borde man köra hojen på en rullande landsväg för att ställa in allt optimalt.
Detta är antagligen de billigaste hästar som går att skaffa. Vill man ha mer kostar det rejält. Då blir det i sedvanlig ordning ökad cylindervolym, ny kam, större ventiler, portning och så vidare.
Gårdvaren Norton vaktar hojarna hemma i engelska parken.
