.

Preferenser.

Vi har alla våra preferenser. Vissa hävdar att de gillar allt på två hjul. Andra åter är mer sparsmakade. Personligen gillar jag hojar från 1940-, 50- och 60-talen. 1970-talet kan vara okej men när vi kommer in på 80-talet...uj,uj.  Vill man vara snäll kan man ju kanske säga att hojarna var fyrkantiga, stora, färgglada och aningen klumpiga på 80-talet. I övrigt inga kommentarer.

En hojmotor har en eller två cylindrar, möjligen tre. Blir det fler cylindrar talar vi inte mc längre; då pratar vi bilmotor. Av samma skäl går kardan bort. Motorn är så klart luftkyld. Fyrtakt är självskrivet. Tvåtaktaren betraktar jag inte ens som en motor. Det är en pump...

Hjulen har ekrar och inga kåpor är tillåtna. Vill jag inte känna fartvind tar jag bilen.

Detta är inget utslag av snobberi utan bara ett konstaterande av vad jag gillar efter 25 år med motorcyklar. Jag har faktiskt ägt en fyrcylindrig hoj från ett asiatiskt örike. Den gav mig dock inga större känslor och när först startmotorn rasade och sedan resten av elsystemet kollapsade likt ett diminutivt Fukushima hamnade den under en presenning i ett buskage i ett hörn av trädgården. Saknad av ingen... Vid närmare eftertanke tror jag till och med att den står kvar där ute och skäms.

Nedan en Dominator 650-motor med tillhörande AMC-låda i mitt garage strax innan den ingår äktenskap med en Featherbed-ram.