Transmission

 Transmissionskåpan passade perfekt! Ibland blir man förvånad trots att man försöker jobba efter den gamla devisen "mät två gånger, kapa en gång".

Tiotusenkronorsfrågan är då vilken finish som skall väljas. Polerad alu? Matt alu? Lackad svart? I så fall matt, halvblank eller helblank?

Poleringen gick bort eftersom det är ett helsike att hålla efter på ett så utsatt ställe. Till slut valde jag att lacka kåpan. Det blev svart högblank färg, mest eftersom det var vad jag hade hemma. Enda problemet med det valet är att det får resten av hojen att se skabbig ut. Jaha, bara att plocka ner den då och måla ramen...

Hemslöjd

 

Med hjälp av sticksåg, fil och slippapper försöker jag skapa något tredimensionellt av en bit platt aluminiumplåt. Verkar väl kunna bli ok. Väger i alla fall bara en bråkdel av Dominatorns plåt-trans. 

Höst och aluminium

 Nu är denna märkliga sommar definitivt över och hösten har anlänt. Det är fortfarande 14 grader varmt så hojarna rullar än.

Jag har skaffat en begagnad aluminiumtank till Dominatorn. Hemklickad på e-bay. Den var definitivt inte lika snygg i verkligheten som på säljarens suddiga bilder. På sina ställen ser man rester av gammal grön färg som säljaren, eller någon annan tidigare ägare, försökt avlägsna på mekanisk väg så den är lite småbucklig på sina ställen. Nåja, jag polerade den raskt och slängde på några dekaler köpta på RGM i England. 

Jag har också drevat upp hojen så nu tuffar den på rätt så bra på landsvägen. Nytt bakdäck har hon fått liksom en ny Manx-kåpa, också den från RGM. Dunstall-kåpan har jag lite andra planer för.

Den skarpögde noterar att jag satt på originalstötdämparna och dessutom lackat dem svarta. Nästa steg är att plocka ner hojen och ge också ramen lite svart färg. Jag skall också snygga till kablaget. Jag håller på att försöka tillverka en transmissionskåpa av aluminium. Flitens lampa lyser.

Jag har också definitivt (HA!) eliminerat hastighetsmätaren. Jag är så trött på saker med intermittent funktion. Ja, egentligen är det väl själva drivningen som spökar, misstänker jag. Då plockar vi väl bort den också så sparar vi några gram till.

Sensommartouring

 Sedan en tio, femton år tillbaka är ju september en renodlad sommarmånad. 28 grader idag och en likaledes solig dag igår gör att det rycker i gashanden. 

Jag sålde min Commando i våras. Dels för att få loss lite likvida medel att lägga på Dominatorn och dels för att göra livet lite enklare. Det får min själ räcka med en oljespridare i garaget! Således är det Bonnevillen som får vara touringoj. Jag har drevat upp den en kugg. Väldigt skönt! Femman känns nästan som en ren överväxel. Jag har också satt tillbaka de urborrade originaldämparna. Det blev inte snyggare men hojen går bättre och ljudet är perfekt tillsammans med insugsljudet från de luftfilter jag satte dit istället för den horribla luftburken.

Jag kör kors och tvärs i Skåne så fort tillfälle ges. En blåsig, mulen kväll på Bjärehalvön kan följas av en solig dag på Österlen.

Det är lätt att falla i egna tankar när man kör hoj men ibland stöter man på andra tankar. Som dessa:

Artefakterna innehöll lut från 1920-30-talen fram till 60-talet. Man använde indunstad sulfitlut, en restprodukt från pappersbruken i Klippan och Broby, som dammbindningsmedel på grusvägarna. Luten blandades med vatten från en närliggande å och spreds företrädesvis på våren när man hyvlade vägbanan. Det räckte tydligen inte med oljedimmorna från alla engelska fordon på vägarna...

Skön känsla

 Nya däck, nya belägg, ny olja, nytt filter och så solsken på det. Rätt skön känsla faktiskt!

Regn, regn, dimma och mer regn

Det känns som om det har regnat konstant i två månader nu. Och regnar det inte så är det dis eller dimma. Idag kunde man dock se en liten flik blå himmel då en mycket svag sol skymtade där bakom molnslöjorna. Det är förvisso inte särskilt kallt, en sju, åtta grader men det korta ögonblicket av svagt ljus var inte tillräckligt lockbete för att plocka ut någon av hojarna. Faktum är att jag knappt ägnat dem en tanke den senaste tiden. Vi får väl se om lusten återkommer.

Rat bike!

Jag är djurvän men gnagare som förpestar tillvaron har jag svårt att visa fördragsamhet med. På vår gård har vi två duktiga katter som håller nere musbeståndet. Det ligger muskadaver framför ytterdörren nästan varje morgon så de gör sitt jobb. Råttor har de däremot svårt att rå på.

När det nu blev fågelmatnings-säsong dök det naturligtvis upp en råtta. De är listiga rackare och det är svårt att locka dem i någon av de gillrade fällorna. Jag kopplade en slang till Trajjan och ledde ner avgaserna i råtthålet i hopp om att odjuren skulle somna in.

Vi har också en Skåneterrier vid namn Norton som inte bara vaktar hojarna.

"Råttehund" kallade man rasen helt prosaiskt förr då man hade dem på gårdarna. Norton lever också upp till detta epitet och har lyckats klippa ett par av gnagarna. Norton går en inspektionsrunda runt gården med husse varje kväll. Särskilt ivrig är han vid bilarna som haft ovälkommet besök av skadedjuren. Bland annat har de festat loss på kablar i frugans bil vilket fick till följd att fordonets datamodul blev utan kontakt med omvärlden. Felsökningen på verkstaden tog en stund...

Kriget fortsätter!