Long Live Loctite!

Som tidigare nämnts hade jag på den senaste Commando-turen en tomgång som vandrade mellan 1 och evigheten. Det föreföll som om det var något med den högra förgasaren som inte var riktigt som det skulle.

Mycket riktigt. När jag tog bort luftfiltret märkte jag att hela förgasaren satt löst! Muttrarna hade begärt skilsmässa och var på väg att lämna skeppet. Motorn hade fri tillgång till tjuvluft och det var ett under att hojen gick så bra som den faktiskt gjorde.

Amal-förgasarna är ju som bekant tillverkade av gamla nedsmälta engelska tekittlar och det är lätt att deformera dem om man drar fast dem för hårt. För en gångs skull hade jag tydligen varit försiktig i överkant. Nu är förgasaren på sin rätta position igen och muttrarna är fastskruvade med en droppe gänglåsning.

Brittsommar

Brittsommar i år igen, då måste man naturligtvis ut med sin brittiska hoj! Commandon fick en rejäl luftning uppe på Bjärehalvön i den 20-gradiga höstvärmen. Klorofyllet har bytt till färgsprakande höstskrud även om jag tycker att det ser ut som om grönskan är lite glesare denna höst. Den extremtorra och varma sommaren har antagligen krävt sin tribut.

Det blev en underbar och livgivande tur. Framfarten besvärades dock av en något vandrande tomgång. Från att ena stunden vara väldigt hög till att nästa stund nästan bara gå på vänstra sidan. Jag tycker mig alltså ha lokaliserat problemet till högra förgasaren. Gången var också lite småryckig på låga varv. Ungefär som vid osynkade förgasare. Åtgärden blev såklart att gasa mer!

Nu skall jag kika närmare på den där förknasaren. Kanske är huvudmunstycket löst, eller nålen eller... Skönt i alla fall att man kan stå ute på gården och meka i kortärmat med en pilsner inom räckhåll.

Norton Commando 50 år.

I år är det halvsekel-jubileum för Norton Commando. 1968 var året då ikonen rullade ut på vägarna.

Här är en lite ovanlig bild från just 1968. Bilden är antagligen tagen inne i AMC-fabriken i Plumstead i södra London där de första Commandona sattes ihop. Hojarna är såklart av Fastback-modell. (Som de alla var till en början. Fast de hette initialt bara Commando. Fastback kallades de retroaktivt när de andra varianterna dök upp.)

Cyklarna skall antagligen exporteras västerut då de har US-styre. Gubbarna har tvingat ut den snygga tösen som jobbar i receptionen och lurat i henne att man kickstartar en Norton med bromspedalen.

Ändringar, igen...

Ett utdraget släktbesök gjorde att undertecknad nödsakades att fly ut till verkstaden för att få lite lugn och egentid. Blickarna föll återigen på Dominatorn. Jag var tvungen att erkänna för mig själv att jag faktiskt tycker det är allra snyggast med två instrument, symmetrisk placerade ovanför styrkronan. Egentligen behövs ju inga instrument överhuvudtaget: man känner ju hur fort man kör och man hör ju när motorn vill att man skall växla. Men det var ju det här med estetiken...

Sagt och gjort. Jag tog fram en bit alu-plåt och satte igång att fila till en ny instrumentpanel med plats för mätarna, tändningslås och ljusomkopplare.

Med tvenne instrument på plats behövde jag placera panelen lite längre bak för att kunna få lite lutning på Manx-fly-screenen. Jag ville inte borra för fästen i aluminium-kronan så efter en stunds övervägande letade jag upp den kromade original-kronan och använde dess styrinfästning som fäste för instrumentpanelen.

Innan några belackare vädrar morgonluft; sprickorna i hastighetsmätarglaset är inte frukten av vibrationer. Det skylls helt på undertecknad som vid ett tillfälle råkade tappa mätaren. Förutom ren klantighet kan jag bara skylla på att händerna var ganska oljiga vid tillfället. Får väl beställa ett nytt glas så småningom. Faktum är att 650:an inte skakar särskilt mycket. Jag vill nog påstå att den faktiskt vibrerar mindre än Hickley-Bonnevillen trots att den senare är utrustad med balansaxlar.

Jag funderade ett tag på att göra någon slags nummerskylt fram och ha en nästan helt dold belysning med hjälp av projektorljus. Efter att ha funderat ett tag, och bild-googlat en massa hojar kom jag fram till att det skulle kännas alldeles för high-tech för min gamla artefakt till hoj. Jag provade med en liten Bates-replica men det kändes inte heller rätt. Nu satte jag istället dit en svart 5 3/4 " lykta.

Mer då? Ja, som jag skrev i ett inlägg för ett tag sedan; jag skulle vilja ha dit ett par svarta plåtgaffelhylsor med Roadholder-märken, svart ram, en effektivare frambroms vore också trevligt. Manx-oljetank kanske? Jag skulle också kunna tänka mig att testa en toppkåpa om jag skulle trilla över en billigt. Typ Dunstall eller liknade den som satt på Commando produktions-racern.

Minisemester

Hur utnyttjar man bäst ett par dagar i september då meteorologerna utlovat fint väder med temperaturer på mellan 20 och 25 grader? Ett av mina intressen är musik men det kan man ju utöva utan att det behöver vara grant väder för att det skall vara trevligt. Några andra intressen är motorcyklar, friluftsliv och gamla kåkar. Särskilt hojar och friluftsliv blir ju betydligt angenämare när vädergudarna är på ens sida. Så...

Jag lastade Commandon och efter lunch och kaffe begav jag mig lite planlöst norrut mot okända mål i sommarvärmen.

Efter att ha korsat skyddsvallen hamnade jag i Simlångsdalen där jag tankade. Tyvärr bara 95 oktan. Annars försöker jag hitta 98 till de gamle.

Jag körde runt i gränstrakterna mellan Halland och Kronoberg och bara njöt av tillvaron. Kurviga vägar med minimal trafik, bara en och annan timmerbil. Granskogarna öppnade sig då och då med sjöar eller små byar med prydliga och välskötta hus.

När kvällningen närmade sig slog jag läger i en glänta vid en liten sjö. Efter tältresning satt det gott med gulasch-soppa, en (förvisso ljummen men ändå god) tjeckisk pilsner och efterföljande kaffe.

Jag sover sällan särskilt gott i tält men morgonritualerna ute i det gröna gör det ändå värt besväret. När man vaknar till dimma, lite råkall luft och försiktig fågelsång och köttsoppan puttrar på spritköket känner jag mig levande. Dagen låg vidöppen så jag gjorde mig ingen brådska. Commandon startade på andra kicken och jag begav mig söderut igen, lite på måfå.

Commandon fungerar riktigt bra som touringhoj; bekväm och utan störande vibrationer. Roadster-tanken är kanske i minsta laget nu när mackarna inte ligger lika tätt som fordom. Och så skulle jag kanske ha ett något högre och bredare styre. Är det gubben i en som gör sig påmind?

Visst drömmer man ibland om att köra längs Amalfi-kusten eller korsa USA men man kan ha ganska trevligt ett par dagar i området där Skåne, Halland och Småland möts också. Jag gillar verkligen det småskurna landskapet med skog, sjöar, bergknallar och små samhällen där tiden tycks ha stått still sedan 50-talet.

Fast det är rätt skönt när man kommer ut ur de djupa skogarna och närmar sig kusten och ljuset också.

Engelskt väder

Efter den hetaste och torraste sommaren i mannaminne har det nu övergått till att bli mer traditionellt sommarväder. Lite mer engelskt skulle man kunna säga.

Idag hade jag tänkt mig att köra ner till veteranmarknaden i Degeberga men av någon anledning, oklart vilken, ändrade jag mig och vek norrut vid Perstorp istället för att fortsätta österut. Ett ganska dåligt val skulle det visa sig.

Uppe i trakterna kring Hallandsåsen härjade ett lågintensivt regnväder. Den där typen av regn där man inte tycker att det regnar särskilt mycket men likväl blir man både blöt och kall. På den halländska sidan av åsen var det inte bättre väder så längtan efter torra kläder och en stor kopp kaffe blev överväldigande. Med solvisir blev sikten dålig i vätan och medvetandet om att bakdäcket sjunger på sista versen bidrog också till att nöjet av utflykten begränsades något.

Jag hamnade sedan mitt i något slags rally för gamla lastbilar så diesel-avgaserna låg tätt i luften. Vägarna kantades av åskådare med fikakorg och kameror. Förhoppningsvis blev det bra bilder när en flygande Dominator med hemlängtan drog på uppför Hallandsåsen.

Efter ombyte, mat och kaffe vidtog vård av utrustning. Skönt att ha en hobby...

Små ändringar

Det är ganska kul att hålla på med lite småjusteringar när andan faller på. På Dominatorn gjorde jag nya sadelfästen som höjde bakändan några centimeter. Ingen stor grej men jag fick ändå en betydligt skönare vinkel för mina ganska långa ben. Dessutom blev ju hojen som bonus en liiiten aning mer lik en Manx.

Jag har inte varit helt nöjd med den framskjutna placeringen av fly screenen så jag pillade dit en liten Bates-strålkastare istället för 7-tums-lyktan. Detta gjorde att kåpan kunde placeras betydligt närmare styret. Jag beslöt mig också för att ta bort hastighetsmätaren. Är det en kaffe-räser eller touring-hoj, eller vad?

Vad behöver jag mer göra för att hojen skall bli mer Manx-lik? Tja, kanske ta bort gaffelbälgarna och sätta dit svarta hylsor med Roadholder-skyltar istället? Och en ny oljetank? Jag funderar på om jag skall lacka om ramen i svart som den ju skall vara? Den är dessutom lite sliten i lacken på sina ställen så det kunde ju vara skönt att snygga till efter mer än 20 år i min ägo.

En bättre frambroms hade varit roligt; det finns ju nytillverkade repliker på feta  Grimeca-, Fontana- och Manx-trummor ett par klick bort. Problemet är bara att de kostar mer än hela övriga hojen...

Ja, och så skall det ju egentligen vara en Wideline-ram, förstås.