Dogmafilm från Brösarp

Som nämnts i föregående bloggpost filmade jag lite under helgen. Här är det skakiga resultatet:

Commandohelg

Den gångna helgen har till stora delar tillbringats i sadeln på Commandon. På lördagen var det veteran- och samlarmarknad i Munka-Ljungby öster om Ängelholm. En marknad jag faktiskt inte varit på tidigare. Som vanligt köpte jag inget men det fanns i alla fall några trevliga hojar att kika på.

Efter att ha gått en sväng bland stånden, kikat på hojar och hälsat på några bekanta grenslade jag Commandon och drog inåt land. Efter någon timmes underhållning på kurviga och backiga vägar rullade jag in hemma på gården igen. Jag hann precis stänga garageportarna innan skyarna öppnade sig.

På söndagen var det dags för "Ljuva 50-tal" hos Skånska Järnvägar i Brösarp. Vägarna hade knappt torkat upp efter nattens regnande men prognosen lovade uppehåll så jag såg fram emot en trevlig tur de 12 milen ner till Österlen. Som vanligt blev det betydligt längre i verkligheten än på kartan. På Commandon blir det gärna så. 

Man hinner tänka än del när man sitter en timme eller så bakom styret. Tankarna vandrar än hit, än dit. Jag har ibland fått frågan om vilken av mina hojar jag tycker bäst om. Det kom jag bland annat att sitta och fundera över på vägen ner denna söndag.

Jag vill ju helst svara Dominatorn eftersom det var min första engelska hoj och den cykel jag haft längst. (24 år nu!) Det är också den hoj som jag gjort mest på själv och som är mest personlig. Det står mellan den och Commandon. Triumphen är förvisso trevlig men ändå bara en modern brukshoj som inte förmår uppbringa de där starka banden som gamla järn gör. 

Efter att ha rannsakat mig själv och dissekerat mina känslor under färden kom jag fram till att jag ändå måste svara: Commandon! Den är bara så jäkla rolig att köra! Bottendraget är beroendeframkallande, man sitter bekvämt, den är liten och lätthanterlig. Den är så jävla kul att slänga ut ur och in i kurvorna. Jag älskar ljudet, det är precis lagom volym och djup på sången ur peashootersämparna. Den luktar till och med gott! Commandon är också extremt mångsidig; lugn sightseeing eller mer inspirerad körning. Commandon fixar bådadera. Den är också, i mina ögon, en av historiens allra vackraste serieproducerade motorcyklar i originalutförande. 

Sådär, då var det sagt! Nu väntar jag bara på att illasinnade Gremlins skall attackera Dominatorn med oförklarliga problem som följd...

Nåväl, jag kom i alla fram till Brösarp i hyfsad tid denna gång, trots mitt filosoferande. En hel del hojar hade samlats vid stationshuset. Förutom min Norton såg jag ytterligare två Norton; en gammal sidventilstånka med sidovagn samt en P11 scrambler. 

P11 är ju ingen hoj man ser varje dag men nu har jag sett två under loppet av några veckor. Det dök nämligen upp en på Nortonklubbens träff i Hörby härförleden också. 

Jag knallade runt och kikade på bilar, hojar och tåg. Sniffade motorolja och stenkolsrök och filmade lite. Jag köpte en korv som enligt den ambulerande korvnasaren innehöll "2 % kött, resten korv" och hade det allmänt trevligt. Träffen var välbesökt och det var fullt på samlarbilsområdet. Några gamla tändkulemotorer stod och dunkade och det var svårt att inte trivas.

Om jag råkar ut för en olycka vill jag åka i en dylik ambulans. Skulle vara ett rent nöje att ligga där, lite lagom bedövad av någon opioid, ompysslad av en vacker sjuksköterska med rena, kritvita kläder.

Pantherstånkor är feta! Jag vet inte varför men jag har alltid varit svag för de där stånkorna. Men, min käre Freud, ibland är en cigarr faktiskt bara en cigarr!

Somliga hade stofferat sig i gamla paltor. Eller om det var nya kläder i gammal stil. Dylikt kan man inte vara säker på nuförtiden. Lite grand som i mc-världen...

En Suecia tillverkad i Örkelljunga fick pris.

Efter någon timme begav jag mig mot nordväst igen. I trakterna mellan Sösdala och Tyringe förirrade jag mig ut på en lång grusväg mitt ute i de djupa skogarna. (Nåja, djupa och djupa, vi befinner oss ju trots allt i Skåne...) Soppan var nästan slut i den lilla Roadstertanken, solen hade tittat fram och jag såg inte fram emot att leda hojen på en lång, svettig skogspromenad längs backiga grusvägar i en djup skog. 

Äntligen övergick skogsvägen till asfalt igen! Jag försökte köra ekonomiskt och lade mig i suget bakom en skåpbil och lyckades turligt nog ta mig ända fram till macken i Tyringe. Det var inte många droppar kvar när jag slog av tändningen och lättad kunde fylla tanken. Puh!

Efter att ha legat alltför länge och fis-kört bakom den där skåpbilen gick det sedan fort hem med full tank.

Från kust till kust till kust igen

Söndag i sadeln. 25-30 mil i sadeln på en gammal Commando. Så kan man också spendera en söndagseftermiddag om man vill. Och det vill man ju!

Det var dags för det årliga eventet "Ljuva 50-tal" hos föreningen Skånska Järnvägar i Brösarp på Österlen. Värmeböljan och torkan som hållit i sig halvannan månad har nu bytts ut mot mer normalt skånskt sommarväder med temperaturer kring tjugograders-strecket.

Jag och hustrun låg och drog oss i sänghalmen och frukosten avnjöts därefter utomhus i lugn och ro. Således blev jag, vanan trogen, sen till nämnda arrangemang. Nåväl, efter lunch lämnade jag i alla fall nordvästra Skåne och satte fart mot sydöst. Jag lyckades faktiskt hitta några hittills outforskade vägsträckor i Skånes böljande inre landskap så jag var inte framme i Brösarp förrän strax innan klockan 14.

Platsen kändes i det närmaste övergiven men jag fick i alla fall se en Velocette och en TriBsa lämna stationsområdet. Jag köpte två korvar av den ambulerande korvförsäljaren som utlovade "2% kött, resten korv".

Det blev en rask bensträckare och inspektion av lokstallet innan jag kickade igång Commandon igen och begav mig ut på Österlens vindlande småvägar.

Hemfärden gick i ett sträck och Commandon skötte sig klanderfritt. Jag är nöjd med min dag.

Ljuva 50-tal - The Movie

Här är den så; dogma-filmen från Brösarp. I sann gör-det-själv-anda med egenbyggd hoj och egenproducerad musik.

Söndag på vägen

Perfekt hojväder: halvklart och strax under 20 grader. Lite blåsigt kanske. Den friska västliga vinden gjorde dock att det gick fort att ta sig över till Skånes östra sida. I Brösarp var det dags för "Ljuva 50-tal" vilket innebär att föreningen Skånska Järnvägar har säsongsstart för veterantågstrafiken och att det är träff för veteranfordon kring stationen. Således goda möjligheter att tillfredsställa sina lustar och inhalera både stenkolsrök och brända Castrol-ångor.

Uppslutningen var ovanligt god och allmogen fick parkera långt upp på stora vägen.

Inte bara en, utan två Velocetter dök upp.

Panther.

ES2.



Upplagda pipor är aldrig fel, som på denna ES2 '37:a.

Mitt bilintresse är väl ganska ljummet men en Hudson-limpa gör mig allt lite knäsvag. Denna '52:a var fantastisk!

Efter att ha knallat runt och kikat på hojar, bilar och tåg drog vi till Kivik för lite näringsintag och därefter ner till Simrishamn då frugan ville ta en sväng längs memory lane och återuppliva lite gamla barndomsminnen.

I Simrishamn drog det förbi en Trajja och en Norton Commando med upplagda rör när vi satt och njöt i hamnen. Tyvärr fick jag inte upp kameran då jag var upptagen med både glass och kaffe.

Lite mer än 30 mil blev det när vi nöjda summerade denna härliga sommarsöndag.

Söndagsnöje.

Söndagen tillbringades i sadeln. Omkring 25-30 mil blev det innan dagen var till ända. Jag lämnade Kullabygden på förmiddagen och riktade framhjulet mot sydost. Det preliminära målet var Brösarp på Österlen och ett arrangemang hos Skånska Järnvägar kallat "Ljuva 50-tal". Lite tåg, lite bilar och lite hojar.

Efter att ha korsat Skåne på diagonalen kom jag så fram till Brösarp som mötte med strålande solsken.

Jag parkerade hojen vid stationshuset och kollade att min fusklagade alutank hade hållit tätt. Det hade den. Efter att ha kollat oljenivån gick jag för att köpa en korv av den ambulerande korvförsäljaren som högljutt ropade ut sina charkuterier.

På andra sidan stationsbyggnaden stod ett gäng veteranhojar uppställda. Trevligt! Skall man vara lite gnällig kan man ju inflika att alla fula integralhjälmar och skrikiga varselvästar inte var uppfunna på 1950-talet.

Ytterligare några Norton hade hittat till platsen. 

 850 Commando Interstate.

Sidventilare med sidvagn.

Norton Atlas.

Fin stånka. ES2:a, kanske?

Efter att sedan ha tagit ett varv också runt de utställda bilarna och suttit ner en stund i solskenet började det klia i kroppen. På med hjälm och handskar och Dominan startade på första. Antagligen lika ivrig som husse att ge sig ut  på vägarna igen.

Jag svängde in vid Brösarps Backar, njöt av utsikten en sekund, för att sedan styra norrut mot Nävlingeåsen. 

Efter att ha sotat ur motorn på de kurviga vägarna råkade jag hamna i det gudsförgätna Vinslöv. Eftersom klockan hade hunnit långt in på seneftermiddagen började det suga rejält i tarmen. Jag svängde in och tog en kebab på det famösa Perssons Taverna. 

Tavernan hade som synes bytt namn till Trekantens Taverna. Syltan är väl mest känd som spelplats för den kultförklarade filmen "Plötsligt i Vinslöv" Jag gillade filmen när den kom, en underfundig och rolig dokumentär om ett antal udda, lite kantstötta, människor i det lilla samhället. Uppföljaren till filmen kändes väl mest onödig, nästan lite beklämmande. Jag träffade faktiskt en av huvudpersonerna just här för mer än tio år sedan; den saligt insomnade Holger. Jag hade stannat till med Commandon och gick in för att ta en bit när jag ändå befann mig i trakten. Där satt Holger vid sitt stambord och undrade om det var en "Trijummf" jag körde. När jag sa att det var en Norton började han berätta en lång och invecklad historia om en bekant som hade haft en Triumph en gång för längesedan. Det var stort. Hela filmen kan man se helt gratis här. Gör det!

Efter att ha exekverat kebaben riktade jag hojen västerut och anträdde hemfärden. Det strålande solskenet hade bytts mot mer mulet väder och en ganska stark motvind. Jag valde omvägen över Örkelljunga för att slippa den tråkiga väg 21. En bensträckare och pungtömmare i de djupa (nåja) skogarna hanns också med. 

Summa summarum en lyckad söndag. Aluminiumtanken höll och allt övrigt fungerade som det skulle. Oljeförbrukningen är fortsatt lite för hög. Jag hoppas att det sliter till sig vad det lider.