Efter att ha gått en sväng bland stånden, kikat på hojar och hälsat på några bekanta grenslade jag Commandon och drog inåt land. Efter någon timmes underhållning på kurviga och backiga vägar rullade jag in hemma på gården igen. Jag hann precis stänga garageportarna innan skyarna öppnade sig.
På söndagen var det dags för "Ljuva 50-tal" hos Skånska Järnvägar i Brösarp. Vägarna hade knappt torkat upp efter nattens regnande men prognosen lovade uppehåll så jag såg fram emot en trevlig tur de 12 milen ner till Österlen. Som vanligt blev det betydligt längre i verkligheten än på kartan. På Commandon blir det gärna så.
Man hinner tänka än del när man sitter en timme eller så bakom styret. Tankarna vandrar än hit, än dit. Jag har ibland fått frågan om vilken av mina hojar jag tycker bäst om. Det kom jag bland annat att sitta och fundera över på vägen ner denna söndag.
Jag vill ju helst svara Dominatorn eftersom det var min första engelska hoj och den cykel jag haft längst. (24 år nu!) Det är också den hoj som jag gjort mest på själv och som är mest personlig. Det står mellan den och Commandon. Triumphen är förvisso trevlig men ändå bara en modern brukshoj som inte förmår uppbringa de där starka banden som gamla järn gör.
Efter att ha rannsakat mig själv och dissekerat mina känslor under färden kom jag fram till att jag ändå måste svara: Commandon! Den är bara så jäkla rolig att köra! Bottendraget är beroendeframkallande, man sitter bekvämt, den är liten och lätthanterlig. Den är så jävla kul att slänga ut ur och in i kurvorna. Jag älskar ljudet, det är precis lagom volym och djup på sången ur peashootersämparna. Den luktar till och med gott! Commandon är också extremt mångsidig; lugn sightseeing eller mer inspirerad körning. Commandon fixar bådadera. Den är också, i mina ögon, en av historiens allra vackraste serieproducerade motorcyklar i originalutförande.
Sådär, då var det sagt! Nu väntar jag bara på att illasinnade Gremlins skall attackera Dominatorn med oförklarliga problem som följd...
Nåväl, jag kom i alla fram till Brösarp i hyfsad tid denna gång, trots mitt filosoferande. En hel del hojar hade samlats vid stationshuset. Förutom min Norton såg jag ytterligare två Norton; en gammal sidventilstånka med sidovagn samt en P11 scrambler.
P11 är ju ingen hoj man ser varje dag men nu har jag sett två under loppet av några veckor. Det dök nämligen upp en på Nortonklubbens träff i Hörby härförleden också.
Jag knallade runt och kikade på bilar, hojar och tåg. Sniffade motorolja och stenkolsrök och filmade lite. Jag köpte en korv som enligt den ambulerande korvnasaren innehöll "2 % kött, resten korv" och hade det allmänt trevligt. Träffen var välbesökt och det var fullt på samlarbilsområdet. Några gamla tändkulemotorer stod och dunkade och det var svårt att inte trivas.
Om jag råkar ut för en olycka vill jag åka i en dylik ambulans. Skulle vara ett rent nöje att ligga där, lite lagom bedövad av någon opioid, ompysslad av en vacker sjuksköterska med rena, kritvita kläder.
Pantherstånkor är feta! Jag vet inte varför men jag har alltid varit svag för de där stånkorna. Men, min käre Freud, ibland är en cigarr faktiskt bara en cigarr!
Somliga hade stofferat sig i gamla paltor. Eller om det var nya kläder i gammal stil. Dylikt kan man inte vara säker på nuförtiden. Lite grand som i mc-världen...
En Suecia tillverkad i Örkelljunga fick pris.
Efter någon timme begav jag mig mot nordväst igen. I trakterna mellan Sösdala och Tyringe förirrade jag mig ut på en lång grusväg mitt ute i de djupa skogarna. (Nåja, djupa och djupa, vi befinner oss ju trots allt i Skåne...) Soppan var nästan slut i den lilla Roadstertanken, solen hade tittat fram och jag såg inte fram emot att leda hojen på en lång, svettig skogspromenad längs backiga grusvägar i en djup skog.
Äntligen övergick skogsvägen till asfalt igen! Jag försökte köra ekonomiskt och lade mig i suget bakom en skåpbil och lyckades turligt nog ta mig ända fram till macken i Tyringe. Det var inte många droppar kvar när jag slog av tändningen och lättad kunde fylla tanken. Puh!
Efter att ha legat alltför länge och fis-kört bakom den där skåpbilen gick det sedan fort hem med full tank.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar