A kick in the ...

Jag tog en sväng med Dominatorn i det relativt milda vårvädret och det mesta verkar fungera som det skall med Dunstall-kåpan. Kanske behöver strålkastaren fästas in lite bättre då jag tyckte mig se att det var lite fladdrig stroboskop-varning på ljuset.

Det blev en ganska trevlig tur. Däremot var det mindre trevligt när jag kom hem och upptäckte att jag med mitt ivriga och häftiga vårkickande på något sätt fått kickpedalen att slå i oljetanken.

Mycket märkligt men ganska typiskt. Jag har haft den där oljetanken i 25 år och något liknande har aldrig inträffat. Så bestämmer man sig för att lacka om tanken och vad händer? En stor jäkla bula i plåten! Lacken hade knappt hunnit torka...

Nåja, det gick i alla fall inte hål på tanken och jag har redan dragit på ett första lager spackel. Men jäkligt retligt är det. Jag begriper inte hur kicken kunde slå i tanken på det där viset.

Kanske är det hojens sätt att berätta att det är dags att skaffa en centralt placerad Manx-oljetank?

Energispartips

Det sägs ju att man skall spara på energin så jag tänkte dra mitt strå till stacken. Vid ett besök på ett gubbdagis spontanköpte jag en LED-positionslampa.

På min Commando har jag ett gammalt halvantikt Boyer tändsystem som sägs vara känsligt för låg batterispänning. Jag har väl aldrig riktigt märkt av att det skulle vara ett reellt problem men man kan ju ändå försöka hushålla med energin.

Steg ett är väl egentligen att skaffa en LED-insats till huvudstrålkastaren och det blir det säkert också vad det lider. Recensionerna på dessa är goda; energiförbrukningen minskar och omgivningen lyses upp på ett hittills sällan skådat vis. I alla fall om man jämför med gamla engelska hojar med flämtande Lucas-lyktor. Dessutom är ju LED:arna inte heller så vibrationskänsliga som glödlampor.

Jag befriade den där positionslyktan från sin reflektor och sågade till det som var kvar. Jag vidgade skruvhålen lite och sedan passade det hela i Commandons Lucas-baklykta. På bilden nedan framgår att det är tre lysdioder.

Resultatet är ett bättre bakljus, minskad energiförbrukning och mindre vibrationskänslighet. Nackdelen är möjligen frånvaron av bromsljus. Den funktionen hade jag dock bortkopplad sedan tidigare så för min del spelar det ingen roll.

Träffar

Visserligen är det snöfritt men bara ett par plusgrader denna första februaridag så vädret inbjuder inte till längre turer. Jag är annars ganska intresserad av att få veta hur Dominatorn beter sig med Dunstall-kåpan men jag får väl ge mig till tåls tills det blir tvåsiffrigt på termometern.

Istället kan man ju sitta och fundera lite på vilka destinationer som kan bli aktuella under den kommande säsongen.

Veteranmarknaden i Degeberga är väl i det närmaste självskriven. Vårmarknaden går av stapeln den 20:e april.

Den förste maj är det dags för italienarträff på Krapperup, alldeles nästgårds. Jag har ju en viss faiblesse för det italienska parallellt med det engelska. Både för landet i sig med dess kultur, historia, mat och dryck som för de fordon som tillverkas där.

Nortonklubben har beslutat sig för att hålla en officiell träff i Skåne i år istället för nedlagda Västkustträffen. Platsen är Hörby och datumet är 24-26 maj. När de nu äntligen förlagt en träff i Skåne får man väl styra kosan dit.

Den 16:e juni är det dags för Ljuva 50-tal vid veteranjärnvägen i Brösarp. Då jag gillar både Österlen, ånglok och femtiotalet är det en av årets givna destinationer att se fram emot.

Britanniarallyt i augusti tror jag blir någonstans i de djupa skogarna mellan Småland och Östergötland så det är mycket tänkbart att jag tar en minisemester norrut.

I övrigt då? Tja, Rockers vs Mods brukar vara kul. Mosten på Jylland finns alltid i tankarna och frugan tjatar om att åka till Bornholm. Som vanligt gäller att inget är ristat i sten och att jag är dålig på att komma upp i tid. Oftast är träffarna redan slut när jag kommer fram efter att ha kört långa omvägar på slingrande småvägar.

Hoppas nu att sommaren blir lika fin som i fjor!

Rättelse: Britanniarallyt blir i år i Lenhovda i Småland. Ser till min förskräckelse att det gått 5 år sedan jag var där! Hur är det möjligt? Det känns som igår...

Kungligt och enfaldigt på Blocket

Utgångspriset på Enfielden var möjligen lite enfaldigt men sedan blev det ju rätt bra. I England går inkontinenta exemplar under epitetet Royal Oilfield.

Femte årstiden

Nu är det den femte årstiden i Skåneland; inte vinter men inte heller någon riktig vårkänsla. Visserligen sju plusgrader men både hård blåst och regn på tvären så lusten att kasta sig på en hoj och bege sig ut på vägarna är inte akut. Då är det istället trevligt att stå och småpyssla i garaget. Lite musik i högtalarna och en kopp med varm dryck inom räckhåll gör tillvaron angenämare.

Jag plockade av transkåpan på Dominatorn och beslöt mig för att lägga igen hålen jag tagit upp i den. Dessutom lade jag igen oljepåfyllningshålet och dräneringspluggen. De behövs ju inte när man har gummisnodd istället för kedja i primärdrivningen.

Spackling, slipning (traaadigt!) och lack och sedan dit med klabbet igen. Plötsligt var vi en dag närmare den riktiga våren.

Dekaltrimning

Svart och silver med några få röda färgklickar. Klassisk Norton-färgsättning. Stilrent och snyggt. Jag tycker dock att de röda inslagen på Dominatorn kan få bli lite fler. Sagt och gjort; jag klickade hem några Dunstalldekaler på e-bay.

Som så ofta utvecklar sig ett bagatellartat ingrepp till en större operation. Det är likadant med gamla hus: man skall bara fixa några lister och rätt som det är har man rivit en vägg. Nåja, denna gång blev det en enkel operation utan större komplikationer.

Jag hade ju bara tänkt applicera den där dekalen på oljetanken, men... Visst var väl lacken på oljetanken lite dassig? Och uppe vid fästet hade några fula bubblor uppstått. Oljeburken åkte raskt ur ramen för spackling, slipning och ny färg.

Jag satt och filosoferade i lackångorna under tiden som färgen torkade. Sedan äntligen dit med den där dekalen. Jag funderade på om jag skulle klarlacka tanken utanpå dekalen, tog en kopp hemgjord glögg och beslöt mig för att låta bli. (Jag kände mig lite yr av både lackångor och glögg.)

In med tanken i ramen igen. Detta var också ett bra tillfälle att byta ut de gamla slangarna mot nya.

Sådärja! Lite ny olja bara så är vi redo att rulla igen.

Årets sista färd

Årets sista hojtur på årets näst sista dag. Sex plusgrader och strålande sol. Jag kunde inte motstå att rulla ut Commandon och ta en sväng. En del andra hojar syntes också ute på vägarna. Under en omkörning på väg mot den lokala metropolen Jonstorp flög plötsligt tanklocket upp på min indiska Roadster-tank och lite av den dyra 98-oktaniga vätskan skvätte också ut.

Den lilla kromade plåtbit som utgör låsmekanism hade bestämt sig för att kliva av och bosätta sig någonstans i diket längs landsvägen. Det fick bli en fusklagning med en bit bockad plåt så länge.

Överhuvudtaget är väl kvaliteten på tanken rätt så indisk, om man säger så. Tanklocket sitter snett och passformen på tanken återspeglas i det låga inköpspriset. Vad värre är att jag har börjat irritera mig på tankens form. Jag har inte riktigt kunnat peka på vad det är som är galet med tanken men insåg för ett tag sedan att den lite lådlika formen beror på att tanken inte sluttar ner mot sadeln som på en "äkta" Roadster-tank. Den saknar originalets flyt. Kanske börjar jag irritera mig till den grad att jag helt enkelt måste köpa en ny tank. Suck, ibland är det dyrt att handla billigt.