Translate

onsdag 31 januari 2018

Olja, olja, olja!


Olja! Ständigt denna olja! Årets första inlägg handlar om olja.

Efter en ordentlig provtur och lite inspirerad körning på Commandon i det soliga vädret kände jag hur växelpedalen var alldeles hal när jag skulle växla ner. En titt ner avslöjade att högerkängan och nedre delen av skinnbyxan blivit ordentligt oljeimpregnerade för all framtid. Det blev en lugnare färd hem igen.

Trots att jag efterdragit topp-packningen tre gånger hade jag tydligen inte fått den tät. I mitt högmod efter att ha lyckats med uppekringen av bakhjulet underlät jag både att använda packningsklister på packningen och att använda momentnyckeln. Dumt...

De gånger jag bytt topp-packning tidigare har jag inte upplevt några problem men denna gång hade jag antagligen lyckats att både få packningen aningen snett och dessutom dragit för hårt för den ömtåliga kompositpackningen. Nåja, bara att bita ihop, ta tjuren vid hornen och demontera topplocket igen. Och visst tusan hade jag för mig att jag skulle jag ha en gammal hederlig kopparpackning liggande någonstans? Jodå, i en av bra-att-ha-lådorna låg det en homogen men dammig kopparpackning.

En rejäl glödgning och så fick den ligga och svalna på golvet. Somliga doppar omedelbart packningen i vatten för att få bort sotbeläggningen men jag lät min luftsvalna och torkade den sedan med fin putsduk. Sedan är åsikterna legio om hur man skall få den tät. Hylomar, Permatex, det gamla allmoge-tricket med grönsåpa, silikon runt stötstångstunnlarna?

Jag fastnade för ett helt annat knep; silverfärg! Silverfärg? Jo, man sprayar ett tunt skikt med vanlig högtemperatur-silverfärg på båda sidor av packningen. Färgen innehåller aluminiumpulver som letar sig in i alla mikroskopiska repor på anliggningsytorna. Efter att färgskiktet torkat monterade jag toppen igen, svor lite, ställde ventilerna och bad en kort bön till Gud. Denna gång använde jag momentnyckeln inställd på 45 Nm. De tre undre muttrarna kommer jag inte åt med min momentnyckel så här fick jag förlita mig på känslan. Uppstart och varmkörning på gårdsplan, därefter fick hojen vila över natten.

Följande dag efterdrog jag toppen och dubbelkollade ventilspelen innan jag startade och drog ut på en sväng i januarisolen.


Toppen verkade vara tät men när jag kom hem fanns det ändå olja på vevhuset. Va, fan? Ingen olja på flänsarna mellan topp och cylinder men trots det olja på motorn? Jag körde lite på tomgång och det såg ut som om det bubblade ut olja vid cylinderfoten. Jag blev trött vid tanken på att slita av toppen ytterligare en gång och såg istället framför mig en operation där man lyfter cylle och allt ovanför på en gång och smetar på packnings-silikon eller eventuellt fibblar dit en papperspackning som är delad i två bitar. Om man ställer kolvarna i övre dödläge borde det gå att lossa cylinderfotsmuttrarna och lyfta tillräckligt högt för att få dit en ny packning.

Men varför skulle den börja läcka olja där nu? Hmmm... Ofta är det ju så att man genomför mer än en förändring/förbättring när man väl börjar rota. Vad hade jag då mer gjort? Jag har haft ute oljetanken, rengjort den, läcktestat och lackat den. Jag har också dragit nya slangar. Tidigare hade jag en lång slang från oljetanksventilationen som mynnade längst bak på hojen. När jag drog nya slangar satte jag istället en liten catch-bottle för att samla upp eventuell oljedimma. Att dra slangen till luftfiltret ville jag inte. Att suga in oljedimma i förgasarna känns ju onödigt. Nu visade det sig att jag i min önskan att minska oljespillet istället i själva verket hindrat vevhuset att ventilera ordentligt då anslutningen till flaskan var helt tät... Ett steg fram och två bakåt.

Jag satte nu istället ett litet ventilationsfilter i ändan av slangen och provstartade hojen igen. Det regnar idag så jag nöjde mig med att stå och gasa ett tag i garaget. (Jo, portarna var öppna, jag sitter ju här!) Nu verkade den förbannade oljan äntligen hålla sig på insidan av motorn! Ingen olja på flänsarna och inget fuktande kring cylinderfoten. Om vädret tillåter blir det en längre sväng imorgon för att se om inkontinensen är botad. Prognosen är försiktigt optimistisk men man skall inte ropa hej till björnen i bäcken förrän skinnet är skjutet och den feta damen sjungit! Eller vad det nu heter.

2 kommentarer:

  1. Mycket intressant. Ser fram emot fortsatt utredning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väntar bara på en dag med torrväder. Då blir det en sväng med lite hårdgasning. Då lär det avslöjas om jag fått det hela rätt eller om jag lyckats klanta till ytterligare något...

      Radera