Translate

tisdag 15 september 2020

Sensommartouring

 Sedan en tio, femton år tillbaka är ju september en renodlad sommarmånad. 28 grader idag och en likaledes solig dag igår gör att det rycker i gashanden. 

Jag sålde min Commando i våras. Dels för att få loss lite likvida medel att lägga på Dominatorn och dels för att göra livet lite enklare. Det får min själ räcka med en oljespridare i garaget! Således är det Bonnevillen som får vara touringoj. Jag har drevat upp den en kugg. Väldigt skönt! Femman känns nästan som en ren överväxel. Jag har också satt tillbaka de urborrade originaldämparna. Det blev inte snyggare men hojen går bättre och ljudet är perfekt tillsammans med insugsljudet från de luftfilter jag satte dit istället för den horribla luftburken.

Jag kör kors och tvärs i Skåne så fort tillfälle ges. En blåsig, mulen kväll på Bjärehalvön kan följas av en solig dag på Österlen.



Det är lätt att falla i egna tankar när man kör hoj men ibland stöter man på andra tankar. Som dessa:


Artefakterna innehöll lut från 1920-30-talen fram till 60-talet. Man använde indunstad sulfitlut, en restprodukt från pappersbruken i Klippan och Broby, som dammbindningsmedel på grusvägarna. Luten blandades med vatten från en närliggande å och spreds företrädesvis på våren när man hyvlade vägbanan. Det räckte tydligen inte med oljedimmorna från alla engelska fordon på vägarna...

onsdag 2 september 2020

Skön känsla

 Nya däck, nya belägg, ny olja, nytt filter och så solsken på det. Rätt skön känsla faktiskt!





onsdag 18 december 2019

Regn, regn, dimma och mer regn


Det känns som om det har regnat konstant i två månader nu. Och regnar det inte så är det dis eller dimma. Idag kunde man dock se en liten flik blå himmel då en mycket svag sol skymtade där bakom molnslöjorna. Det är förvisso inte särskilt kallt, en sju, åtta grader men det korta ögonblicket av svagt ljus var inte tillräckligt lockbete för att plocka ut någon av hojarna. Faktum är att jag knappt ägnat dem en tanke den senaste tiden. Vi får väl se om lusten återkommer.

söndag 24 november 2019

Rat bike!


Jag är djurvän men gnagare som förpestar tillvaron har jag svårt att visa fördragsamhet med. På vår gård har vi två duktiga katter som håller nere musbeståndet. Det ligger muskadaver framför ytterdörren nästan varje morgon så de gör sitt jobb. Råttor har de däremot svårt att rå på.

När det nu blev fågelmatnings-säsong dök det naturligtvis upp en råtta. De är listiga rackare och det är svårt att locka dem i någon av de gillrade fällorna. Jag kopplade en slang till Trajjan och ledde ner avgaserna i råtthålet i hopp om att odjuren skulle somna in.

Vi har också en Skåneterrier vid namn Norton som inte bara vaktar hojarna.


"Råttehund" kallade man rasen helt prosaiskt förr då man hade dem på gårdarna. Norton lever också upp till detta epitet och har lyckats klippa ett par av gnagarna. Norton går en inspektionsrunda runt gården med husse varje kväll. Särskilt ivrig är han vid bilarna som haft ovälkommet besök av skadedjuren. Bland annat har de festat loss på kablar i frugans bil vilket fick till följd att fordonets datamodul blev utan kontakt med omvärlden. Felsökningen på verkstaden tog en stund...

Kriget fortsätter!

måndag 11 november 2019

Murphys lag

Tillvaron består ju inte bara av att stå i sin trivsamma mancave och skruva på motorcyklar. Tillvaron är också bruksbilar. Och bruksbilar går sönder.

Nu var det ett bromsrör på pickupen som rostat sönder. Helt enligt Murphys lag behagade det att gå av på sämsta tänkbara ställe inklämt mellan långbalken och bränsletanken. Helt oåtkomligt. Jag fick åla in under fordonet och skruva loss tanken för att komma åt fanskapet och kunna fibbla dit nya bromsrör. Egentligen är man alldeles för gammal för att ligga och kravla under bilar...


måndag 14 oktober 2019

Höstplöjning

"Resan är målet". En devis väl så uttjatad som någon men i mitt fall verkar den ha bäring.

I lördags var det dags för den årliga höstplöjningen i Farstorp en fem mil inåt land från min horisont sett. Höstplöjningen består alltså i att ett gäng gubbar på gamla cross-hojar sprätter runt på en åker. Ser ganska kul ut och ljudet från de gamla engelska stånkorna är svåröverträffat.

I år valde jag Bonnien för att köra till nämnda evenemang då jag inte kört den så mycket i år. Av någon oklar anledning vek jag dock av mot Söderåsen innan jag kommit fram till min destination.


Jag kom såklart aldrig fram till Farstorp. Istället blev det ett par timmar på, runt och över Söderåsen och dess kurviga vägar.