Uppstart, provkörning, service

Så har då Commandon startats och rullat några kilometer. Man får passa på när en blek novembersol visar sig mellan regnskurarna som envist drar in från sydväst.

Efter påfyllning av olja och bränsle startade underverket från Midlands efter ett par kickar. Tomgången var lite låg men det var ju lätt åtgärdat. Mindre väntat och mindre önskat var att han svettades en del mellan topp och cylinder. Jag brukar dra toppen lite på känsla men den här gången drogs den tydligen en orkeslös dag. Efter provturen drog jag toppen ytterligare lite och det blev genast mycket bättre.

Efter en liten förgasarjustering ekade gårdsplanen av välbekant Commando-muller igen. Ingen rök syns längre från avgaspiporna och hojen sjönk ner så där härligt i Koni-dämparna när jag drog på lite.

Frambromsen saknade bett så här kostade jag på mig nya belägg. Förra ägaren monterade ju ett Brembo fyrkolvsok på hojen. Visst, det ser kanske aningen anakronistiskt ut på en gammal Commando men bettet är grymt!

Det blev nya gummibussningar i toppfästet och det har uppenbarat sig en irriterande oljeläcka någonstans i regionen under oljetanken. Inte så många droppar men icke desto mindre ett irritationsmoment. Nu önskar man att man hade en mc-lyft så att man slapp åla omkring på golvet som en... tja, som en ål.

Jag funderar på att försöka få till någon form av LED-belysning av instrumenten och bromsvätskan behöver bytas. Oljedroppet skall elimineras och... ja, det finns en del trevligt pyssel att sysselsätta sig med under den skånska regnperioden.

Nu är det hjul igen!

Sådär ja, så var bakhjulet på plats på Commandon igen!

Däckmonteringen lämnade jag bort. Visst, man kunde väl ha krängt på däcket själv men just däckmontering är en sådan där sak som jag gärna betalar 173 riksdaler (inklusive balansering) för att slippa. Varför stå och muttra, svära och klämma sig när ett proffs fixar det på några minuter under tiden som man själv sitter skönt och bläddrar i en hojtidning?

Jag känner mig väldigt nöjd med att ha ekrat upp hjulet själv. Inte alls särskilt svårt och ganska trevligt pyssel.

Täck-kåpan lämnade jag på hyllan.

Dagen bjöd inte på något vidare provkörningsväder; sju grader, regnigt och blåsigt, men det bör väl komma någon dag framöver då man får tillfälle att lufta Commandon.

Hjulekring

Sådär, då tog man äntligen tag i ekringen av Commandons bakhjul som man gått och gruvat sig lite för ett tag. För säkerhets skull tog jag ett antal foton på originalhjulet innan jag började skruva loss de gamla ekrarna. Helt i onödan skulle det visa sig. De nya ekrarna trillade nästan automagiskt på plats mellan trumman och Akrontfälgen. Ingen större affär, således.

Nu är hjulet uppriggat i garagets högteknologiska balanseringsfixtur. Fälgen visade sig vara nästan helt jämn i höjdled. I sidled slår den cirka 4 mm på värsta stället. Vi får se om jag lyckas få rätsida på det. Jag gör ett försök. Allt enligt devisen "det är aldrig försent att ge upp". I värsta fall får man svälja förtreten och ta hjulet till en yrkesman eller eventuellt köpa en ny fälgbana. Men först en kopp Zoégas...

Stulen Commando

Eller, nja. Så farligt är det inte. En stulen bild på Commandon är vad det handlar om, om man skall vara korrekt.

Jag satt och slösurfade härom kvällen då ovanstående dök upp. Jag hamnade på en nederländsk site som kränger diverse hojdelar. Inget suspekt alls om det inte vore för att den där hojen som illustrerar deras peashooter-dämpare kändes bekant. Väldigt bekant, minst sagt. Det är nämligen min Commando på bilden!

Bilden är tagen för mer än tio år sedan på Ring Knutstorp och illustrerar väl hur Commandon såg ut på den tiden. Bilden, komplett med photo-shoppade Lucasskyltar på stängslet, lade jag ut på Brit Bike-forumet där nämnda grosshandlare i hojdelar uppenbarligen funnit den och antagligen tyckte att den kunde duga som illustration för ärtbösse-dämpare.

Jag kan inte påstå att jag är särskilt upprörd över att någon stulit min bild. Hey, det här är ju internet... Jag kan möjligen tycka att det känns aningen oseriöst att som näringsidkare använda en privat bild man snott på nätet till sin verksamhet. Man kanske skulle kolla om man kunde få lite rabatt på ett par dämpare?

Det kom ett paket...

Det kom ett paket från Andover Norton med lite prylar till Commandon. Bland annat en omgång ekrar.

Jag kostade också på mig en ny bakskärm på vilken original-baklyktan monterades.

Jag har lite blandade känslor för den där konstruktionen. Eller rättare sagt för den monstruösa glasfiberkonstruktionen som håller själva lamphuset. Lucas 679:an i sig gillar jag. Jag har för mig att hållaren kom till för att amerikanska fordonsregler föreskrev att baklyktan skulle gå ut bakom skärmen. Engelsmännen kallar den ibland "gargoyle". Ett svåröversatt ord som väl i detta sammanhang närmast betyder sådana där groteska vattenutkastare som finns högt upp på äldre, större byggnader.

Ganska träffande. Samtidigt är den en omisskännlig komponent i det pussel som ger det typiska Commando-utseendet. Således får denna snart 50 år gamla plastbit från engelska Midlands sitta kvar.

Triumph på skärmkurs

Jag har lackat min Bonnevilletank ungefär som den kunde ha sett ut under åren 1965-66. (Tror jag i alla fall. Som nortonist har man inte järnkoll på Triumph-historiken.)

Nu har det ju blivit fuktigare på vägarna så det var hög tid att få en framskärm på plats. Jag kapade ner den gigantiska originalskärmen ganska rejält och sprayade den sedan enligt samma färgschema som tanken. Man kanske dessutom skall lacka skärmstagen svarta, som de väl var på de gamla riktiga Trajjorna?

Hinckley-Bonnien är ju en ganska snygg hoj även om den naturligtvis inte riktigt kan mäta sig med de gamla Trajjorna. Ur en estetisk synpunkt är det väl, enligt mitt förmenande, främst tre detaljer som sticker i ögonen; de hiskliga rörböjningarna innan ljuddämparna, gaffelskydden och presskanten på undersidan av bränsletanken.

De hemska gaffel-grejorna har jag hackat bort. Att man bara kan montera något så fult på en retro-hoj, eller på vilken sorts motorcykel som helst, är ett mysterium. Designavdelningen befann sig kanske på puben den dagen? När de sedan kom tillbaka och ställdes inför fullbordat faktum var de kanske glada i hatten och bara skrattade åt eländet?

Bränsletanken, då? Tja, går det att klämma dit en gammal Bonnevilletank över rambalken? Jag vet inte.

Att avgaspiporna inte är bytta än beror mest på att jag är snål.

I övrigt skulle jag vilja byta stötdämparna mot ett par klassiska Hagon med svarta hylsor. Limpan skulle jag vilja byta mot en gammal grey-top för att fullända retrofieringen. Anskaffningskostnaderna för dessa detaljer försöker jag motivera för mig själv med att originalstötdämparna inte är särskilt bra och att jag blir lite öm i baken på längre turer av pudan.

Som gammal cyniker förundras man över de skickliga designavdelningarna hos fordonstillverkarna som kan skapa en produkt som är tillräckligt attraktiv för att folk skall köpa den men ändå är såpass ofulländad att kunderna skall spendera lika mycket på eftermarknadsdelar.

Att ekra eller att icke ekra...

...ja, det är frågan. Månn' ädlare att betala för tjänsten och fördraga ett bittert ödes styng och pilar eller att ta till verktygen mot ett hav av kval? Det är frågan.

Jag funderar alltså på om jag skall ge mig på att ekra upp min gamla Akront-fälg på Commandons baktrumma själv. Hur svårt kan det vara? Helst vill man ju göra så mycket som möjligt själv på sin hoj. Hmmm, får fundera lite till...

Höstplöjning

Idag var det dags för den årliga höstplöjningen i Farstorp ett antal mil inåt land. Gamla hojar som sprätter runt på fälten är ju aldrig fel. Frugan ville också åka hoj så det blev Bonnevillen som fick ta oss från kustbandet till de djupa skogarna.

Efter en härlig tur på mindre vägar kom vi så fram till gläntan i skogen där nämnda evenemang avhålles. Ett antal gamla engelska hojar hade glädjande nog också hittat hit.

Jag kunde som vanligt inte avhålla mig från att filma lite. Dogmafilmen ses här nedan.

Efter att ha avnjutit välljudet från fyrtakts-stånkor med öppna pipor och insupit doften av varm r-olja äntrade vi Trajjan och begav oss västerut igen. Langos på en uteservering i Ljungbyhed fick utgöra färdkost. På hemvägen funderade jag på, som jag gör varje år, om inte en gammal stånka med knottriga däck, upplagd pipa och lite längre fjädringsväg skulle göra sig i garaget.

Norton på Blocket

Det ligger en del Nortons på Blocket för tillfället. Ovanligt många får man nog lov att säga. Somliga har legat ute ett tag vilket får en att stillsamt undra om prissättningen ibland inte är lite åt det optimistiska hållet, om man uttrycker sig lite försiktigt. Jodå, jag vet allt det där om att "en vara är värd det pris någon vill betala" och liknande. Visst är det så. Jag är inte missunnsam av mig och skall kanske bara vara glad åt eventuella prishöjningar. För egen del spelar det ju ingen roll då jag varken har tänkt sälja några hojar eller skaffa ytterligare några. (Om man nu inte skulle trilla över något riktigt fynd, såklart. Då är jag inte omöjlig. Inte alls. Principer är till för att ruckas på.)

Undertecknad förtidsstofil kanske bara inte alls har hängt med i racet och borde utbrista i ett "Oj, har det blivit såå dyrt? Det hade jag ingen aaaning om!" Kikar man på e-bay begär ju säljarna dessutom ofta ännu mer för sina objekt. Inte undra på att man höjer lite på ett ögonbryn när man betänker att det inte är mer än 14 år sedan jag själv gav modesta 30 000:- för en hyfsat fin Commando.

Nåja, även om man inte är ute efter fler cyklar är det alltid kul att titta på vad som erbjuds. Dominator 99:an just ovan ser ju faktiskt extremt fin ut.

Jag gillar bilden på Commandon nedan. De härliga oljefläckarna under hojen ser exakt ut som om de skulle härröra från 5 imperial pints motorolja, respektive 0,75 imperial pints växellådsolja! Rule Britannia!

Hasse Alfredsson

Hasse Alfredsson 1931 - 2017

Jag gör ett undantag idag och postar något som inte alls är relaterat till övrigt innehåll på denna simpla blogg. Igår nåddes vi av beskedet att Hasse Alfredsson lämnat oss. Inte oväntat men icke desto mindre sorgligt. En stor humanist och en stor människa. En rolig jäkel men också en person med djup och en svärta jag kan relatera till. 

Som liten påg i Helsingborg fick jag förmånen att träffa Hasse då hans bror jobbade som fritidspedagog på det fritids jag och andra lintottar vistades på efter skolan. Hasse hälsade på och drog några Lindeman för oss och gjorde såklart stor succé. 

Hasse Alfredsson har varit allestädes närvarande hela uppväxten. Störst intryck har kanske filmen "Den enfaldige mördaren" gjort på mig. 

Nå-i-alla-fall, jag skall inte bli långrandig eller sentimental. Skål!

Commando-pussel

Jag har pysslat lite mer med Commandon de sistlidna dagarna. Det har bland annat blivit nya bränsle- och oljeslangar.

Det börjar onekligen likna en motorcykel igen.

Jag flyttade tändningslåset till högersidan. Detta för att jag har en avstängningsventil på oljetillförseln. Nu satte jag tändningslåset så att man svårligen kan sätta i nyckeln utan att ställa ventilen i öppet läge. Enkelt och nästintill idiotsäkert. Ingen elektronik som kan strejka. Ingen backventil som kan fastna.

Från Glumslövs backar till Brösarps backar

Från Glumslövs backar i nordvästra Skåne, med Ven och Danmark i fonden ner till Brösarps backar i sydöstra Skåne. Lördagen bjöd på en härlig 25-mila tur på Dominatorn i skönt sensommarväder. Målet var, som brukligt första lördagen i september, veteranmarknaden i Degeberga. Brukligt är också att jag alltid kommer fram alldeles för sent till nämnda evenemang. Så också denna gång.

När jag väl kom fram, efter en lång och underbar vilsekörning på Österlens backiga och kurviga småvägar, hade de flesta besökarna redan lämnat marknadsplatsen och nasarna höll på att packa ihop sitt överblivna skrot. Det blev ändå lite trevligt tjat med likasinnade och en lov bland de handlare som fanns kvar.

Efter att ha ätit en bit och tankat drog jag åter mot nordväst. Hemma på ranchen kunde jag konstatera att Dominan skött sig hela färden. Lite svettningar från toppsmörjningen gav hon dock ifrån sig. Får se om det räcker med en smekning med ringnyckeln.

Hon är väldigt rapp och rolig att köra på kurviga småvägar. På större transportsträckor upplever jag henne dock som lite surrig och aningens klen med bottenvridet. Tur att Commandon är på gång!

Och nej, jag köpte inget på marknaden denna gång heller!

Commando-räd

Nu har Commandon stått länge nog i all sin ömkliga nakenhet. Dags att försöka återge den något av sin forna anständighet och vitalitet.

En del beklagar sig ibland och ger uttryck för att det skulle vara trångt och besvärligt att montera Commando-toppen med motorn kvar i ramen. Med hjälp av ett gummiband som håller upp stötstängerna tycker jag att det går ganska lätt.

Jag monterade en 0,75 millimeters kompositpackning. Det här med vilken sorts topp-packning man skall använda tycks vara omgärdat av nästan samma religiösa trosvisshet som vilken motorolja man skall använda. Alla tycks ha skådat ljuset och missionerar gärna sin bestämda uppfattning. Själv är jag agnostiker och vill inte vara advokat för varken det ena eller det andra. Mina egna erfarenheter inskränker sig till att jag har blåst en topp-packning (En kopparpackning på Dominatorn för 22 år sedan.) och att kompositpackningar har fungerat på Commandon utan oljeläckage.

Jag slog på stort och köpte två nya hylsmuttrar till monteringen också. Kostbara som vore de tillverkade av guld eller titan.

Toppen på plats igen! Det är alltid skönt när man passerar nedrivningsfasen och börjar återuppbyggnaden. Vare sig det gäller husbygge eller hojrenovering.

Toppjobb

Så var Commando-toppen hemma på arbetsbänken igen efter en sväng nere hos Acke i Alestad. Det blev hela kitet när den ändå var av: nya styrningar, nya ventiler, fjädrar och säten. Nu skall jag förhoppningsvis inte behöva röra den mer under min livstid.

Britanniarally 2017

I år var Britanniarallyt förlagt till Falkenberg. Vädret var tämligen brittiskt denna lördag så jag lämnade tält och packning hemma och beslöt mig för en dagsutflykt istället. Det där med att ligga full i ett tält i en skog någonstans samtidigt som ett coverband exekverar gamla låtar är ju ändå inte riktig min kopp te. Knappt 25 mil tur och retur kändes som en lagom dagsutflykt.

På väg att lämna ett regnigt Europa och bege mig in i samojedernas rike. Jag är med andra ord på väg uppför Hallandsåsen...

Någon timme senare rullade jag småfuktig in på träffplatsen och parkerade bakom en annan Norton. En Atlas i wideline-ram.

Jag hälsades välkommen av bekanta och så vidtog en okulär besiktning av platsens hojbestånd. Nuförtiden är det väl mest nya Hinckley-Trajjor på Britannia men en hel del Nortons hade hittat till träffplatsen.

Strippad Commando med produktions-racertank och Guzzi-broms.

En Atlas från västkusten lämnade precis när jag kom.

Sidventilare från 1928.

HPD-Norton.

Commandos galore.

Mats-Otto inspekterar.

Långmilare.

Norvin.

Det engelska vädret höll i sig med skurar mest hela tiden.

En hoj som väckte berättigat uppseende var denna dubbelmotoriserade Trajja. Man måste bara beundra hantverket och den kreativa galenskapen.

Efter att ha tjatat lite med bekanta och obekanta beslöt jag mig för att bege mig hemåt igen. Skurarna fortsatte och det var ingen idé att invänta bättre väder.

Det var hyfsat väder ner till Hallandsåsen men från Båstad och söderut spöregnade det. Det forsade vatten ur kängor och skinnbyxor när jag rullade in på gården himmavid. Dominatorn såg för jävlig ut och jag var kall, våt och hungrig. Desto skönare att frugan tog emot med nylagad lasagne och kall bier. Efter en varm dusch och en delikat måltid mådde man som en prins. Hojen skötte sig exemplariskt hela resan och verktygen stannade i väskan denna gång också. Nu skall vi snart få ordning på Commandon också!