Skåne Rundt

I år hade man förlagt det klassiska Skåne Rundt-rallyt till nordvästra Skåne. Förkrigsveteranerna skulle sättas på prov i backarna på Bjäre- och Kullahalvöarna. Således hemmaplan för undertecknad och en fin möjlighet att se och höra ett större antal veteranhojar.

Jag körde upp till Mölle på söndagen strax innan lunch då jag visste att man skulle ha ett litet stopp där. På vägen dit mötte jag hoj efter hoj och jag insåg att jag var försent ute, vanan trogen. Inte mycket, men dock. Vädret var underbart med mer än 25 grader så jag tog en sväng upp om berget.

Med min falkblick kunde jag se att de sista hojarna lämnade hamnplan i fiskeläget långt där nere. Jag beslöt mig för att köra in till Höganäs där lunchstoppet var förlagt.

Vid kajkanten stod hojarna uppradade och skinnkädda hojåkare blandades med badjävlar och nyfikna söndagsflanörer. Jag knallade runt ett tag, kollade på hojarna och hälsade på Nortonlegendaren Acke. Det var en imponerande line-up och allmänt trevligt.

Efter ett tag blev jag varm, svettig och lite frustrerad. Det ryckte i gashanden och jag längtade efter en svalkande fartvind. Jag körde upp till macken och fyllde den lilla Roadster-tanken med 98 oktan och begav mig upp mot Hallandsåsen.

Fartvinden svalkade bara måttligt och kändes mer som en fönvind. Jag avverkade Bjäres kurvigaste vägar, körde in i Halland, söderut över åsen igen och ner mot Rössjön. Det här är ganska populära hojvägar och det var mycket hojåkare ute denna varma söndag.

Det blev en magnifik söndag att bära med sig i minnet när vinterregnen så småningom drar in.

Kalabaliken i Bender

I fjor sålde jag ju min Bender sidovagn som satt på Bonnevillen då jag aldrig riktigt blev vän med den. Eller rättare sagt; jag blev aldrig vän med de minst sagt oförutsägbara köregenskaperna.

Härförleden fick jag en bild på vagnens nya sällskap. Nu sitter den på en Moto-Guzzi California. Där trivs den säkert bättre.

Britanniarally 2019

Så var det dags för Britanniarally i Lenhovda igen. Förra gången var 2014, då var jag där med Dominatorn. Det känns som igår trots att det gått fem år. Tiden är en platt cirkel och man är dömd att ständigt upprepa sina handlingar, så varför kämpa emot?

Jag beslöt mig för att köra upp först på lördagen. Fredagen tillbringades i medelhavsklimatet hemma på den skånska innergården bland vindruvor och fikon. En entrecote och en tjeckisk pilsner och sedan ett glas rött under kvällshimlen höll mig hemma.

Vid lunchtid på lördagen var Commandon packad, en liten framstänka ditskruvad och jag begav mig upp mot de djupa småländska skogarna. I Osby stannade jag för en Thai-buffé.

Småland är skog, skog, skog, sjö, skog, skog, sjö, skog... och så vidare.

Lämnar man de större huvudvägarna öppnar sig landskapet då och då och man kan ha turen att hamna i något som närmast liknar ett Astrid Lindgren-land. Röda stugor, stenmurar, gärdsgårdar och hagar i bymiljöer av ett slag som man knappt trodde fanns längre.

Mina irrfärder gjorde att jag inte kom fram till Lenhovda förrän en god bit in på lördagskvällen. Jag hann precis få upp tältet innan tomgångstävlingen som avhölls i hällande regn. Själv hade jag kört de 25 milen helt torrskodd och till och med i något solsken. Samtidigt rapporterade frugan att ett fruktansvärt oväder dragit in hemma i Kullabygden. Regn, hagel, åska och stormvindar på en och samma gång. Det var tydligen mängder av översvämningar i Höganäs. Själv hade jag inte ens behövt titta åt de extra kläderna jag packat ner i plastpåsar för säkerhets skull.

Jag köpte ett par öl och knallade runt och kikade på hojar under kvällen. Tjatade med lite gubbar och gummor och kickstartade en trimmad Trident.

De nya Hinckley-Trajjorna var i majoritet på träffen. Jag såg bara en enda Norton förutom min egen Commando. (Som en kille för övrigt ville köpa.) Det var betydligt fler den där gången för fem år sedan.

Jag vaknade i god tid på söndagen, tog för mig rejält av frukostbuffén, rev tältet och lastade hojen. Det var lite blåsigt men uppehåll så jag såg fram emot en fin tur ner mot Skåne. Jag tog några genvägar som blev till senvägar men å andra sidan hamnade jag på platser jag inte besökt tidigare.

Tingsryd, Ryd, Urshult, Lönsboda, Broby... Samhälle efter samhälle passerades i gränslandet mellan Skåne och Småland. Vid lunchtid började det suga i tarmen och någonstans norr om Hässleholm svängde jag, på vinst och förlust, in på en liten grusväg i akt att finna en trevlig plats att avnjuta middag på. Grusvägen tog slut vid en sjö med badplats. Stormköket åkte raskt fram och och en delikat måltid i form av Bullens klassiska pilsnerkorv avnjöts.

Jag kokade lite kaffe och somnade sedan till vindens sus och vågplasket från sjön.

På eftermiddagen var jag åter hemma på gården där frugan och hunden utgjorde välkomstkommitté.

Commandon gick som en klocka hela färden och jag hade som vanligt tur med vädret. Vad mer kan man begära?

Nortonmusik, typ...

Det finns ju en hel del musik som relaterar till hojåkning i allmänhet men hyllningslåtar till just Norton verkar det av någon anledning vara skralt av. Till andra engelska märken kommer jag spontant att tänka på Steve Gibbons Band och deras BSA-låt. Rätt hygglig engelsk pubrock med kul text. Detta måste förresten ha varit förlagan till Eddie Meduzas "Volvo".

Vincent har ju sin "1952 Vincent Black Lightning" av Richard Thompson. Här är en bluegrassversion med Del McCoury Band. En textrad som "Red hair and black leather, my favourite colour scheme" är ju ren lyrik.

Norton, då? Tja, jag vet inte... För en sisådär 20 år sedan såg jag att en figur vid namn Art Sirota släppte en cd med Norton-låtar. Jag misstänkte redan då att nivån skulle vara tämligen låg så av ren självbevarelsedrift lät jag bli att lyssna på skivan. Men så här om dagen tog jag mod till mig och lyssnade på ett par av låtarna. Herrejösses! Det var ännu värre än man kunde befara! Ibland blir ju dålig musik så dålig att den blir bra på ett komiskt sätt. Men detta är inte ens roligt. Värst är kanske "Norton Rap". Jag höjer ett varningen finger. Lyssna inte på detta! Du kommer att ångra dig. Klickar du på videon förlorar du två minuter och 55 sekunder av ditt liv som du kan ägna åt något roligare. Som till exempel en åderlåtning, en tarmsköljning eller att bara sitta tyst och glo rakt ut i luften.