Translate

måndag 13 oktober 2014

Höstplöjning.

Lördagen blev en underbar höstdag med strålande solsken och temperaturer på 17-18 grader. Om framtiden kommer att innebära att september är en renodlad sommarmånad och oktober bjuder på dagar lika den i lördags är man gärna med ett tag till.

I Farstorp öster om Ljungbyhed ordnades det höstplöjning med veteran-crossar som hoppade runt på ett fält och spred härligt ljud omkring sig. Särskilt fyrtaktsstånkorna låter ju helt underbart. Tvåtakts-surret är jag väl inte riktigt lika begeistrad av.





Jag passade på att filma lite och delar gärna med mig av välljudet i filmen nedan. Skruva upp ljudet!


Man blir ju aldrig någon Bill Nilsson eller Storken Lundin men jag blev i alla fall såpass inspirerad att jag tog en omväg över Söderåsen på ett antal kilometer grusväg. Lite grussprätt fick man i alla fall till.

lördag 4 oktober 2014

Nortonsommaren 2014 på film.


Nu har jag klippt ihop en del av sommarens filmsnuttar med Dominatorn till en liten film. Jag har försökt att få till en hyfsad ljudbild utan alltför mycket vindbrus så att man slipper lägga på nån musik som döljer parallelltwinnens egenproducerade musik. Resultatet av Dogmafilmen ser du om du klickar nedan.


måndag 15 september 2014

Shit happens!



En dramatisk ögonblicksbild från Isle of Man. Antagligen  tagen i Ramsey på norra delen av ön någon gång på 1960-talet. På papperskorgen kan man läsa "Keep Ramsey Tidy". En TT-åkare gör en rejäl mölla, som vi säger på skånska, och landar på vurpollonet. Motorcykeln har försvunnit i tangentens riktning och är redan ur bild.

På trottoaren har en race-funktionär lämnat sin hoj. "M" står för Marshall. Hojen är en Triumph, kanske en Thruxton. Jag är ju ingen Triumph-expert men jag har för mig att de där långa dämparna, lite fult upphängda i sina stag, satt på just Triumph Thruxton.

En man med armbindel skyndar till undsättning. Kanske är det funktionären som lämnat sin Trajja? En dam gapar chockad i dörröppningen och allra längst till höger står... Ja, hur har jag hamnat i Ramsey? Ytterst anakronistiskt med tanke på att jag knappt var född när bilden togs.

Här kan man förresten se filmmaterial från TT-loppet 1969.

torsdag 11 september 2014

Jag tankar gärna på Caltex.


Man behöver inte vara extremt hysterisk forntidsromantiker för att inse att det var mycket trevligare att tanka hojen när mackarna såg ut så här. Det doftade garanterat olja och gummi istället för odören från de ohygienska korvsubstitut som ligger och rullar timme ut och timme in på dagens stationer. Man kunde köpa olja istället för sockermättat godis. I pumparna fanns blyhaltig, väldoftande, högoktanig bensin istället för dagens spritblask som löser upp tankarna och sliter ner ventilsätena. Man kunde köpa tändstift, glödlampor och brytarfett istället för chips och mjölk. Man kunde, om så önskades, få hjälp med att kolla oljenivån och ringtrycket av en serviceorienterad gentleman istället för att mötas av oförstående ansiktsuttryck. "Castrol? Va, nä, vet inte? Öööh...?"

Och så var  det mycket snyggare. Vad fan hände?

måndag 1 september 2014

Smokin' Commando.


På utflykt med Commandon. Platsen är Bjärehalvön på vars kurviga vägar jag tillbringat en underbar förmiddag. Här blickar vi "hemåt" mot Kullahalvön som reser sig upp därborta söder om Skäldervikens blå vatten.

Commandon går bra men rykandet har inte upphört så efter sommaren lyfter jag toppen och ser över ventilstyrningarna. Jag misstänker också att oljepumpen är en part i dramat så den skall också ses över.

söndag 24 augusti 2014

Dunstall Commando

De senaste veckorna har det blåst rejält och regnskurarna har formligen stått i kö redo att avlösa varandra. I onsdags blåste det fortfarande friskt men det var tillfälligt uppehåll i regnandet så jag grenslade Dominatorn och körde in till den månatliga hamnträffen i Viken. Skummet yrde kring hamnen och det var tämligen tomt på hamnplan när jag kom dit men efter ett tag rullade det in en del fordon, bland annat denna Dunstall-Commando.


"Äkta" Paul Dunstall eller en replik? Ägaren visste inte säkert och inte spelar det någon roll heller egentligen. Som ägaren sa: "Den är ju ändå inte till salu."

Jag har inte sett denna cykel tidigare trots att det visade sig att den faktiskt har sin hemvist bara en dryg halvmil från mitt hem.


Nice! Det är nästan så att man överväger att testa en toppkåpa på Commandon...

måndag 11 augusti 2014

Britanniarally.

Jag är ingen utpräglad träff-människa och någon riktig touring-räv lär jag heller aldrig bli. Ibland känner man dock att den där rastlösa wanderlust-känslan vaknar till liv i kroppen.

När nu årets Britanniarally skulle avhållas på rimligt avstånd i Lenhovda uppe i mörkaste Småland såg jag en möjlighet att komma iväg ett par dagar. Tält, sovsäck, liggunderlag, verktyg, pengar och telefon packades ner. Så lite som möjligt skulle med; man föredrar ju att resa lätt packad. (Sic!) Sociala förpliktelser höll mig på hemmaplan under fredagen men på lördagen surrades allt fast på Dominatorn som tankats full med bränsle och smörjmedel. Hon bränner fortfarande en del olja men jag hoppas att törsten skall minska något allt eftersom hon slits in.


Den första biten på väg 21 fram till Hässleholm har jag kört åtskilliga gånger. Den utgör bara en tråkig transportsträcka och jag stod på ganska bra för att snabbt komma upp till de roligare vägarna norr om nämnda Göingemetropol. Här blir vägarna kurvigare i det småbrutna landskapet och kantas ofta av gamla hus och gårdar. Är man som jag dessutom intresserad av byggnadsvård och gamla hus noterar man både bålehus och utstickande bakugnar.

Redan innan man lämnat Skåne smålandar landskapet till sig och granskogarna blir allt tätare. I Ryd stannar jag för en kebab och en kall Ramlösa. Många av de här små samhällena; Lönsboda; Tingsryd; Emmaboda och allt vad de heter har kvar en slags halvslumrande, charmig femtiotalskänsla. Det är i alla fall så jag upplever dem denna heta lördagseftermiddag i augusti sittandes på en halvantik hoj.

Jag tangerar Blekingegränsen innan jag kommer upp till de riktigt mörka granskogarna i glasriket. De sista fem milen var ganska trista men Dominatorn spann på fint så jag kom snabbt upp till målet för resan. Jag mötte också en Commando och en Meriden-Triumph som lyste upp i de djupa skogarna.

Vid ankomsten fick jag en klisterlapp på strålkastarglaset som talade om att Dominatorn var 292:a engelska hoj att anlända till rallyt. Jag letade upp en tom plats och öppnade den obligatoriska och efterlängtade tältresarpilsnern i solskenet. Jag ringde hem till frugan för att säga att jag kommit fram och hon rapporterade i sin tur att det ösregnade för fullt hemma på västkusten nu.


När tältet var rest knallade jag runt och kollade på alla hojar. Här är ett litet urval:


AJS 350 från fyrtiotalet. Jag är svag för gamla stånkor, särskilt med stelhäck och hade gärna haft en i garaget.


BSA A65 Spitfire.


En av Small Heaths finaste och en handfull Commandos.


Commando Interstate.


Mycket fin Speed Twin.


Prydlig Atlas.


Tidig Fastback.


Triumph med holk som får ens eget sidvagnsekipage att se tämligen blekt ut.


Genuin Roadster.


Inte varje dag man ser en Italjet. Denna kom som synes från Tyskland.


Suverän Vincent i Wideline-ram. Blev följaktligen Peoples Choice.


BSA Road Rocket.


Velocette Thruxton.


Dominator 99. En 60:a fast med wideline-dyna.

Det är ju främst gamla järn som intresserar undertecknad men Thruxtonen som valdes till Träffens Trajja gör att det suger till rejält i köptarmen. Frågan är dock om det verkligen är vettigt att ha fyra snarlika cyklar stående i garaget. Ständigt denna kamp mellan förnuft och vansinnigt habegär...




Vid halv åtta drog regnet in över Småland. Efter att ha hälsat på några bekanta och obekanta och klämt en handfull pilsner drog jag mig tillbaka. Jag är ju legitimerad förtidsstofil och tråkmåns och coverband är inte min kopp te så redan innan klockan slog tio drogs rullgardinen ner. Under natten smattrade regnet tidvis mot tältduken men det höll tätt.


På söndagsmorgonen var det fint väder igen och redan vid sju hörde jag hur några morgonpigga träffdeltagare startade sina hojar och drog iväg. Själv tog jag det lugnt; min lekamen kräver frukost och kaffe för att fungera. Efter frukost och en pliktskyldig tvagning vidtog packning.

Jag valde en nordligare rutt för hemfärden. Vägen mellan Växjö och Ljungby var förvisso en trist transportsträcka med vajerräcken och viltstängsel men efter Ljungby vek jag nedåt på mindre vägar och här visade Småland upp en vackrare sida. Små samhällen med sågverk och välskötta faluröda hus avlöste varandra längs vägen. Det var en ren fröjd att färdas genom landskapet. Kilometer efter kilometer lades bakom mig och jag satt med ett leende på läpparna.


Strax innan Laholm lämnar man skogarna bakom sig och landskapet öppnar sig. Det blir ljusare men också blåsigare. Nu är vi på välbekant territorium och något av mammas gata för Featherbeden så det dröjer inte länge innan jag är hemma där frugan och hunden Norton välkomnar på gårdsplanen.

Dominatorn missade inte en takt under nästan femtio mil och verktygen blev kvar längst ner i tankväskan.

onsdag 6 augusti 2014

Så skall det se ut!


Häromdagen fick jag besök av Mats från Helsingborg. Han kom på sin utsökta Dominator 500:a café-racer. En välanvänd och sedan länge utsorterad hoj med alla rätta delar på rätt plats: Wideline-ram, Tickle-kronor, alu Manx-tank, äkta Manx oljetank et cetera, et cetera. Just så här skall en Manx- alike se ut! Det är i alla fall intrycket man får när man kommer nära cykeln. Maskinen både ser och känns rätt ut. Den är så mycket mer än bara en hög hopplockade delar. Dessutom är det en hoj som använts flitigt under många år.

Jag såg den här hojen stå parkerad i Helsingborg en gång i början av 1990-talet. Redan då gjorde den avtryck på mig, minns jag. Såhär i efterhand kan jag nog konstatera att de synintrycken hade stark påverkan på vilken riktning mitt mc-intresse sedan skulle komma att ta.


torsdag 31 juli 2014

In till stan.

Lantisen lämnade tillfälligt sitt rurala habitat och tog en runda till stan. Det kan man se här.


torsdag 24 juli 2014

Att sitta i sjön och tycka.


Jag tog Commandon till stranden. När temperaturen ligger på över 30 grader är det det enda ställe man vill befinna sig på. En svag sjöbris och strax över tjugo behagliga grader i det salta havet kyler hjälpligt ner min överhettade lekamen. Commandon tar längre tid på sig för att svalna där hon står och knäpper hemtrevligt i solskenet.

När jag nu har kört Dominatorn ganska mycket den senaste tiden är det ofrånkomligt att man jämför de båda maskinerna. De är så klart ganska lika, som de barn av Urspungsdominatorn från 1948 de är, men de är också väldigt olika.

Effektmässigt är skillnaden inte så stor. Norton själva uppgav 58 hästar för Commandon och 52 hästar för 650 ss. De uppgifterna, särskilt Commandons, kan nog tillföras till kategorin "försäljningshästar" och får väl tas med en hel slev salt. Runt 50 ardennerhästar för Commandon är nog rimligt. Några ponnyhästar färre på 650:an, skulle jag tro. Och just tro är väl vad de allra flesta gör; ärliga bänkningar och jämförelser är sällsynta. "Att mäta är att veta." brukade min gamle kompis elektrikern säga.

Accelerationen känns tämligen likvärdig på de båda maskinerna. Här kan dock intrycken förvirras något av att framfarten på Commandon sker nästintill vibrationsfritt. Dominans pulserande hjärta är närvarande på ett helt annat sätt. Varje kolvslag känns. Den stora skillnaden mellan hojarna är att Commandon verkar större, lite fullvuxnare. De 100 extra kubiken märks.

Även om det i realiteten inte skiljer så många år mellan dem känns Commandon som om den vore en generation yngre än Dominatorn. Att montera (det vid tiden redan föråldrade) drivpaketet i vibrationshämmande gummi känns som något av ett genidrag vid en tidpunkt då pengar saknades för att ta fram en ny motor. Även om ett blödande Norton sedan oundvikligen dog i samma förödande industrimassaker som den övriga engelska hojindustrin lyckades man ju faktiskt skapa en cykel med verklig ikonstatus.

Rent storleksmässigt är det inte så stor skillnad. Commandon har några centimeter längre hjulbas. Sitthöjden är densamma på mina båda hojar. Rent ergonomiskt sitter jag helt perfekt på Commandon; det raka styret i kombination med bakåtflyttade fotpinnar är som skräddarsytt för mina 185 cm. På Dominan är det främst det låga Tommaselli clip-onstyret som gör att min kropp protesterar mot långfärder. Den har knarrat såpass att jag faktiskt kapitulerat och beställt ett fullt justerbart Tarozzi clip-on. Dyrt som pocker men förhoppningsvis värt varenda krona. Visst skulle jag kunna sätta på ett pinna-styre igen men då kan jag ju inte använda min fina antika, stilrena alu-överkrona som saknar styrfästen. Nej, clip-on skall det vara på den här hojen! Jag återkommer med rapport. Jag har också monterat ett par progressiva Hagon-dämpare som jag hade liggande hemma i skrotlådorna. De är ungefär en tum längre än orginaldämparna vilket gjorde att jag fick en mycket bekvämare vinkel för mina ben.


Dominatorn är lättare än Commandon, det märks tydligt när man rullar hojarna in och ut ur garaget. Exakt vad de väger vet jag inte. Det är så svårt att ställa dem på högkant på vågen. Jag får väl skaffa en badrumsvåg till. "Att mäta är att veta..."

Och ja, visst ser väl majsen reslig och fin ut här i Skåne, den svenska södern.

måndag 21 juli 2014

Film.


Jag tycker att det är ganska kul att filma mina irrfärder. Inte minst för att kunna plocka fram klippen när den skånska regnperioden är som mörkast och tråkigast. Just nu försöker jag fånga sommaren med kameran så mycket jag bara kan. Tanken är sedan att klippa ihop alla klipp till en lite längre film att avnjuta hemma i soffan under tiden som regnet piskar på fönstren. Risken är väl att man framstår som den där gamla skämtteckningen med killen i soffan med hjälm på skallen, styret i händerna och en fläkt ovanpå TV:n.

Här är ett kort klipp ombord på Dominatorn. Crank up the volume!

torsdag 17 juli 2014

Kvällsrace.


Alla motorcyklister har väl en favoritväg. En väg där man kan varenda kurva. Tyvärr är min favoritväg nedlusad av irrande turister med husbilar och husvagnar så här års. Gängen med de medelålders lycramännen på cykel gör inte heller framfarten lättare. På kvällen har trafiken dock lugnat ner sig och man kan låta Dominatorn sträcka ut ordentligt. Vid nio, halvtio på kvällen drar vi ut, jag och Dominan. Filmkameran är med och filmmaterialet verkar efter en snabb titt riktigt lovande. Både ljud och bildmässigt, faktiskt. Nedan en stillbild från kvällens film att tåla sig med innan redigering.


lördag 12 juli 2014

Sommarnatt.


Tröjan fladdrar i vinden. Trots att klockan är halv tio på kvällen är det fortfarande varmt och fartvinden svalkar bara marginellt.

Först en tur genom stan som doftar varm asfalt och mat från de packade uteserveringarna. Sedan drar vi norrut längs med Öresundskusten. Vi stannar för ett dopp i Sundet samtidigt som solen väster om Kullaberg sakta sänker sig ner i Kattegatt.

När vi torkat har det nästan blivit mörkt och vi beger oss hemåt. Det är fortfarande lika varmt. Romantiker? Äh, vadå?

tisdag 8 juli 2014

Sommar, sommar, sommar...

Man vet att det är sommar när fartvinden inte kyler utan känns som en hårfön trots att man kör i shorts och kortärmat. När temperaturen legat på nästan 30 grader flera dagar i rad packar man gärna in fruga och hund i sidovagnen och kör de fem minuterna till havet för ett svalkande dopp.


söndag 6 juli 2014

Trans.

Hittills har jag kört med helt öppen belt på Dominan. Det brukar dock inte vara så populärt hos fordonskontrollorganen. Besiktningsmännen brukar kunna trassla in både händer, fötter och andra delar av kroppen mellan rem och remhjul. Vad de nu skall in där och göra när man tydligt ser att det är en öppen rem som snurrar runt.

Nåväl, jag tänkte i alla fall slöjda till någon form av kåpa till transmissionen. Jag har aldrig jobbat med glasfiber så det tänkte jag testa. Jag gjorde en plugg i frigolit med mått efter orginalkåpan.


Efter att ha slabbat med glasfibermattorna och plasten ett tag och sedan slipat och spacklat blev det så här.


Inte så illa för att aldrig ha gjort detta tidigare. Nu visade det sig dock att kåpan tyvärr blev alldeles för stor och klumpig. Det var bara att kassera den. Istället började jag snegla på en av mina två orginalplåtkåpor. Jag beslöt mig således för att våldföra mig på den sämsta av dem. Jag tog upp hål för alternatorn och kopplingen. Jag har ju aborterat den onödigt tunga innertransplåten så jag gjorde två fästen till kåpan; ett i ovankant och ett där fotpinnen normalt sitter. Baksidan är alltså helt öppen så att alternatorn omges av frisk luft.


Nu vore det väl själve den om klåfingriga besiktningsmän trasslar in sig i remmen.

tisdag 1 juli 2014

Nytt försök.

Idag gjorde jag ett nytt försök att bege mig till Tisdagsträffen i Löddeköpinge. Perfekt hojväder med strax över tjugo grader och ett skånskt landskap som visade sig från sin allra bästa sida gjorde de fem milen ner till Lödde till en ren njutning.


Väl framme rullade jag och Dominan in i fållan där de andra veteranarna stod. Det fanns ytterligare två Norton på plats, en 850 Interstate och så denna Atlas i ett beundransvärt skick. Den svettades olja både här och där och sadeln var pragmatiskt hoplappad med silvertape.


Gött att se en välanvänd hoj som inte skäms för sina femtio år!

Slog en lov bland bilarna också innan jag drog hemåt igen. Skall man någon gång bli överkörd vill jag bli det av en Cadillac 47:a.


måndag 30 juni 2014

Däckad.

Det var hög tid för nytt bakdäck på Commandon. Även om man försöker göra det mesta själv är däckbyte en sådan där trist företeelse som jag gärna betalar ett par hundralappar för att slippa. Jag beställde ett Avon Roadrunner på min lokala däckfirma eftersom jag har ett dylikt på framhjulet. När jag hämtade hjulet satt det dock ett Avon Roadrider monterat istället. Nåja, same, same but different. Man måste antagligen heta Geoff Duke för att märka någon skillnad på vägen.

onsdag 25 juni 2014

Oväder på väg.


Igår grenslade jag Dominan och begav mig söderut. Jag hade tänkt mig till tisdagsträffen i Löddeköpinge mest för att ha ett mål på utflykten. När jag lämnade Kullabygden var det strålande solsken men det dröjde inte länge förrän orosmolnen gjorde mig sällskap. Nu talar jag alltså inte om orosmoln i form av diverse motor-relaterade tillkortakommanden. Man kör ju gudbevars Birminghams finest! Utanför Saxtorp öppnade sig skyarna och blixtar och dunder ackompanjerade det engelska fyrtaktsuniversumets pulser. Att sitta på en järnhäst på slätten när vädermakterna skjuter missiler så det visslar kring öronen är ganska spännande! I nordväst såg det dock ut att vara klarare så jag bestämde mig för att vända hemåt och tog sikte på de ljusblå luckorna i molntäcket för att försöka köra ifrån ovädret. Regnet förföljde mig dock ända till Helsingborg, trots inspirerad körning, så jag hann bli tämligen blöt efter fem mil i regn innan jag rullade in på gårdsplanen hemmavid. Särskilt  irriterande var sprutet från det skärmlösa bakhjulet som mycket effektivt lyckades leta sig in i den springa mellan byxa och jacka som ofelbart uppstår när man ligger halvböjd över en caféracer. Jag var tacksam för framskärmen...


torsdag 19 juni 2014

En lakonisk kväll i Viken.

"Är det din Inter?"

"Nja, det är en Dominator."

"Nej, det är en Inter!" Mannen stod på sig.

"Dominator. 60:a med 650-motor." sa jag.

"Nej, nej! Jag vet hur en Inter ser ut!"

"Jaha, jag vet hur en Dominator ser ut."

"Det är en Inter!" vidhöll mannen påstridigt.

"Ja, det är faktiskt en Inter." föll mannens kompis in.

"Okej." sa jag lakoniskt.

Tystnad. Mannen harklade sig och sade efter ett tag:

"Jag tänkte att du måste var engelskåkare. Jag menar med den munderingen." Han nickade menande mot min engelska oljerock.

"Jo, så är det nog." sa jag artigt.  "Jaha, jag skall gå vidare och kolla lite på hojarna. Hej, hej!"

"Hej, hej!

Jag slog en lov på hamnkajen och vad stod det där om inte en Norton Inter i strålande skick. En 58:a.



På den månatliga hamnträffen i Viken kan man överraskande nog se en del exotica inklämt mellan veteranbilar och plastmotorcyklar. En Vincent förra månaden och nu en Inter. Om en månad vill jag se en Brough.

Jag tog några bilder och knallade vidare. På kajen stod bland annat en Cheva '49 pickis med en "Hardly"-Davidson på flaket.


När jag kom tillbaka till min hoj efter en knapp kvart stod mannen och hans kompis där.

"Är det din Norton?" sa mannen.

"Jepp!" sa jag.

"Dominator, va?"

"Ja." sa jag. "Det är ingen Inter."

"Ha, ha!" skrattade han.

Jag drog på mig potthjälmen, solglasögonen och handskarna. Kickade igång Dominan som startade på första. Tio minuter senare var jag hemma där frugan väntade med kaffet.