Translate

torsdag 28 mars 2019

Ökenracing 1967

Cool film om ökenracing i Californien 1967.


Tur att vi inte har någon öken i närheten. (Och tur att jag inte har någon grussprättare) Man skulle bara bryta nyckelbenen stup i kvarten. Det närmaste jag kommer är väl att köra fast med Commandon i sanddynerna vid stranden hemmavid. Grus i dojan, grus i munnen. Bäst att hålla sig på asfalten...




onsdag 20 mars 2019

Vårpyssel

Man känner det i kroppen; våren närmar sig! Mars har ju egentligen bjudit på sämre hojväder än både januari och februari: regnen har dragit in på löpande band. Den där riktiga vårvärmen har inte infunnit sig men man kan ändå inte hålla sig.

Igår blev det en tiomilarunda på Dominatorn i strålande solsken. Bara sju blygsamma grader så en het kopp Zoégas Skånerost smakade onekligen extra gott vid hemkomst.


Jag hamnade bland annat vid den gamla Caltexmacken i Mörarp, öster om Helsingborg. Före E6:ans tillkomst gick riksvägen mellan Malmö och Göteborg genom Mörarp och förtjänstmöjligheterna var säkert goda när macken byggdes 1936. Idag är macken byggnadsminne och allmänt omhuldad av diverse motorfolk och nostalgiker.


Jag har faktiskt tankat där några gånger när macken var i drift på riktigt. Det bör ha varit precis i skiftet mellan 1980- och 90-tal och bolaget var väl Texaco, om jag minns rätt. Eller möjligen Din-x? Minnet sviker mig på den punkten. Vad jag däremot minns är att när man tankat och skulle gå in och betala kikade bensinstationsföreståndaren ut på pumpen med hjälp av en liten teaterkikare för att se hur mycket man tankat.


Regn betyder innesysslor och dylika utföres med fördel i garaget. Nu går man, som sagt, och väntar på den riktiga värmen. Således drar man sig för att dra igång större projekt på hojarna; man vill ju vara startklar när den väl kommer! Det blir mest småpyssel.

Hojarna har fått nya gummin. Man vill ju köra säkert.


Ny bromsvajer bak blev det också på Commandon. Apropå säker; det kan vara bra att säkra bromspedalen med någon slags bygel eller fjäder. Skulle vajern gå av faller den långa pedalen rakt ner i marken. Brister vajern under färd, (och det gör den ju, den lär inte gå av i garaget) bjuder man i bästa fall på ett skapligt gnistregn. Worst case scenario vill jag inte tänka på.

Jag fortsätter mitt ständigt pågående projekt att befria cyklarna från alla stjärnskruvar. Jag gillar inte Philips-skallar. De har inte på motorcyklar att göra! Punkt. Stjärnskruvar är möjligen bra till att skruva upp diverse skivmaterial med men på motorcyklar har de inte att skaffa! Man drar dem bara för hårt och de ser fula ut. Får mig att tänka på pizzerior där skruvdragaren gått varm och man hysteriskt skruvat upp allt från lampor till lister, hyllor och menyer med kopiösa mängder av stjärnskruvar.


måndag 18 mars 2019

Isle of Man TT-races 1948


En fantastisk film från 1948. Nortons race team med den famöse Joe Craig i spetsen förbereder sig inför TT-racet på Isle of Man. Rex Mc Candless, berömd för den normsättande Featherbed-ramen skymtar också förbi.

Det är dessutom ett rent nöje att höra Graham Walkers berättar-röst; initierad och underhållande på en knivskarp engelska.

fredag 8 mars 2019

Gubbjäveln!



Jaha, nu är man officiellt en gubbjävel! Det började med att jag efter min minisemester i Småland plockade bort mitt låga styre på Commandon och satte dit ett original-styre. Nu blev körställningen aningen krystad med bakåtflyttade fotpinnar och mina tankar gick till en av lådorna med Norton-artefakter. Jodå, där låg de vackert gjutna Z-plattorna och de kromade fotpinnarna som satt på Commandon när den lämnade de dimmiga öarna 1971. Jag gav ljuddämparplåtarna lite ny färg och aluminiumplattorna fick en omgång med polertrissan.

Efter att ha gått som katten kring het gröt några dagar gav jag slutligen efter för ålderdomen, plockade bort de bakåtflyttade fotpinnarna och monterade original-grejorna.


Commandon blir således på något märkligt sätt mer och mer lik den cykel som en gång lämnade Norton-fabriken. Maskinens medfödda bortstötningsmekanismer har börjat göra sig påminda.

Ett tag hade min Commando och min Dominator mer eller mindre samma café-racerstuk och såg nästan likadana ut. I alla fall för ett otränat öga och det kändes lite märkligt med två nästan identiska hojar i garaget. Nu känns det faktiskt bättre. En smidig Commando för touring, shopping och sightseeing. En Dominator café-racer för bus och en modern Trajja att skjutsa frugan på.

Gubbjäveln är faktiskt gladare än han ser ut! (Fast han drömmer i hemlighet om ett upplagt avgassystem...)