Oljetank och toppfäste

Oljeburken har hittat tillbaka in i ramen.

Detta efter att ha läcktestats i Kullabygdens hydroskopiska laboratorium. (Det vill säga i vår regnvattentunna.) Tanken befanns vara tät och fick en omgång färg också innan återmonteringen.

Det är tydligen inte ovanligt med sprickor kring fästet i botten. Min lösning blev att utelämna fästbulten i botten. Jag lade en vibrationsdämpande gummimatta under tanken istället för den klena gummibussningen. Bultarna i de båda övre fästena ersattes med lite grövre dimension.

Toppfästet till motorn snyggades också till med ny svart lack och måttlig polering av övriga delar.

Jag gillar när det är snyggt och prydligt men det får inte vara för snyggt. Mina cyklar är inga utställningsobjekt och det får gärna synas att grejorna är både gamla och använda. Men det skall vara helt och rent och hojarna skall fungera!

Norton Commando

Jaha, här står man då och betraktar sin halvt om halvt nedplockade Commando. Tanken om att snabbt och lätt byta ventiltätningar, smacka dit toppen igen och ge sig ut på vårvägarna får skrinläggas. På bilden nedan ses boven i dramat.

Högra insugsstyrningen var helt lös. Inte konstigt att man spridit rökridåer bakom sig.

Trevligt nog behöver jag inte röra cylle, kolvar och ringar.

Oljetanken är utlirkad ur ramen. På botten var det obehagligt geggigt, trots oljefilter. Jag har, skam till sägandes, aldrig rengjort tanken ordentligt under de tretton år jag ägt hojen och vem vet om det gjorts tidigare heller.

Den nedersta fästbulten saknades också på tanken.

Garageaktivitet

Efter en ovanligt håglös vinter har man så äntligen börjat få lite energi. Jag passar således på att ge mig i kast med Commandon som blivit stående alltför länge.

Kända krämpor är att den ryker som en össtatsdiesel tankad på fulbränsle samt retliga oljeläckor kring oljetanken. Dessutom står den "på sock" som vi säger i Skåne. Det vill säga den har punka på bakdäcket. En eker har också gått av på bakhjulet.

Först: av med toppen!

Vi får se om det behövs nya styrningar eller om det räcker med nya tätningar.

Härom året fick jag en gammal dammig Akront-fälg av min granne. Den hade legat på hans loft i tjugo år och väntat på mig. Efter en duvning med polertrissan blev den helt ok. Visst, några repor och några dings, men det får man räkna med på gamla använda 1960-tals prylar.

Fantastiskt nog är det en 18 tums WM 3, precis vad jag hade tänkt mig till bakhjulet! Eftersom jag har alufälg fram och stålfälgen bak har ett ekerbrott tänkte jag försöka mig på att ekra om bakhjulet.