Jag var ute en liten sväng på Commandon häromdagen och började summera hojåret för mig själv. Plusgraderna var lätträknade denna decemberdag men det värmde att tänka på den gångna säsongen. 2018 kommer antagligen att gå till historien som året med ihållande rekordvärme och torka från april till oktober.
Med nyihopsatt Commando började säsongen dock redan i januari. Efter vissa initiala problem med oljeläckage mellan den renoverade toppen och cyllen fick jag till slut rätsida på det hela och hojen har därefter gått som en klocka hela året. Det har blivit många mil, såväl längre turer som kortare till lokala näringsetablissemang eller till svalkande dopp i havet.
2018 blev också året då jag kröp till korset och lade solglasögonen på hyllan. Jag har alltid kört med öppen hjälm. Dels av estetiska skäl, det ser mer tidstypiskt ut när man kör gamla hojar, men också för att jag faktiskt gillar att känna fartvinden i ansiktet. De senaste åren har jag dock börjat känna av något slags drag i ögonen som obönhörligt resulterat i huvudvärk i samband med hojåkning. Jag har testat en massa olika glasögon och goggles men inget har hjälpt. Skulle jag verkligen behöva resignera och skaffa mig en telefonkiosk att trä över skallen? En dag tidigt i maj knallade jag in på den lokala mc-butiken och slog till på ett visir som man knäpper fast på jet-hjälmen. Aaah, allt drag försvann helt! Och sikten blev bättre än med solglasögon! 300:- spänn för en kinesiskt plastbit som det står "Bell" på är såklart något av ett rån men har ändå varit värt varenda krona. Att man sedan ser ut som en alien kan jag bjuda på då det fungerat långt över mina (förvisso lågt ställda) förväntningar.
I övrigt kan jag konstatera att Commandon mer och mer har blivit en original-stukad Roadster.
Så planen är alltså att låta Commandon bli mer stock medan Dominatorn mer och mer blir en räser. Eller plan och plan, det är så det har utkristalliserat sig under året. Senaste tillskottet på Dominan är Dunstallkåpan. Jag har också satt på ett par längre Hagondämpare och höjt bakändan lite. Dels för stuket men kanske främst för att få en bättre körställning. Det här är ju små hojar dimensionerade för engelska sextiotalsmänniskor och inte för nutida normalskåningar.
Ibland drömmer man om mer pulver. Visst, 650SS-motorn är pigg men jag skulle ändå vilja ha mer kräm och mer bottendrag. En av mina favorit-specialare är Norley eller Harton, eller Sporton. Alltså en Harley Sportster-motor i Norton-chassi. En Sportster går ju hyfsat enkelt att trimma till bra effektsiffror och bottendrag råder det ingen brist på i V-twinnen.
Det lär inte inträffa imorgon men ett frö är sått. Här är ett, i mitt tycke, lyckat bygge:
https://www.youtube.com/watch?v=dn-VGHidxzs
Vintern har jag bland annat tänkt ägna åt att försöka göra en transkåpa i glasfiber och elen behöver snyggas till lite efter kåpinstallationen och några slangar skall också bytas. Jag skulle vilja lacka om ramen men jag är inte säker på att det blir denna vinter.
Bonnevillen har inte rullat mycket detta år. Så blir det väl när man har två körklara Norton i garaget och är en person som föredrar real före retro. Sidovagnen är såld då jag aldrig kom överens med den. Faktum är att det trehjuliga ekipaget kunde ha dödat körglädjen för mig. Nåja, det ämnet har jag avhandlat tidigare och kan bara torrt konstatera att sidvagn inte var något för mig.
Vad minns jag bäst från året? Antagligen sensommarens minisemester upp i Småland och Halland. Det stärker mig i min tro att jag bara måste bege mig ut på längre turer på nya vägar. Dags att sluta drömma, snart kan det vara försent!
