Storshopparen

Försommarvärme och en möjlighet att testa Dunstall-kåpan på en lite längre sväng. Marknad i Degeberga betyder cirka 25 mil tur och retur.

I år kom jag faktiskt iväg i hyfsad tid och anlände till Österlen före lunch. Detta trots att pågående konstrunda på sina ställen gjorde vägarna igenkorkade av irrande bilister.

Väl framme vid marknadsplatsen såg jag inte en enda intressant motorcykel på besöksparkeringen; tyvärr nästan bara moderna glidare.

Det var ganska mycket folk på marknaden och jag beslöt mig för att bryta min vana att aldrig köpa något. Jag tömde fickorna och slog till på en gammal nyckelring för ett par tior.

Jag kikade lite på ett Triumph framhjul med koniskt framnav. Säljaren ville ha 1500:- men det  verkade förhandlingsbart. De där frambromsarna är ju lite Manx-liknande men jag lät det ändå bero. Dels för att det skulle bli svårt att få ner det i ryggsäcken och dels för att jag har mina dubier om hur effektiva de där bromsarna är. (Comical hub...)

Det funkar bra med toppkåpan. Det enda kruxet är väl att man tenderar att köra lite för fort. Hade min hastighetsmätare fungerat hade jag vetat exakt hur mycket för fort. Jag tror för övrigt att jag skall testa att gå upp en kugg till. Ett nytt drev ligger på hyllan och väntar.

Vårmarknad

Hojarna rullar på i vårvädret. Dock inga längre turer, det blir mest hemma kring Berget.

Nästa helg är det veteranmarknad i Degeberga. Väderleksprognosen ser lovande ut så det blir garanterat en sväng ner till Österlen. Jag brukar alltid komma försent till nämnda marknad. I år höll det på att bli extra sent då jag av någon anledning fått för mig att marknaden avhålls den 20:e april. Av en ren tillfällighet snubblade jag över nedanstående annons.

(Är det förresten verkligen rimligt att man skall behöva gå upp klockan fyra på natten för att komma i tid? Gentlemen don't motor about in the dark...)

Berliner Brothers

Ofta får enskilda personers vilja och drivkraft oanade konsekvenser på historiens förlopp. I stort och smått. Hade inte de ungersk-judiska Berliner-bröderna i New Jersey överlevt nationalsocialismens terror (12 nära släktingar till dem dog i Auschwitz) hade vi kanske inte haft någon Norton Atlas. Utan Atlas, ingen Commando...

Bröderna var alltså huvudimportör för Norton i USA. Dessutom distributörer av Ducati, Moto-Guzzi och Matchless. De var drivande i utvecklingen av större och starkare twinnar från Norton-fabriken i Birmingham. Den anslående 650:n Manxman kom till som ett direkt resultat av de amerikanska kraven på större volym och mer hästkrafter. Modellen gick nästan uteslutande till Staterna men ett tiotal exemplar letade sig faktiskt till Sverige via importören Rådhes.

Bröderna låg ständigt på fabriken om mer kubik och 1962 kom så Norton Atlas. Fem år senare stoppade man, som bekant, in rovan i en helt ny ram och Commandon var född! Utan The Berliner Motor Corporation hade den konservativa, kanske rentav reaktionära Norton-fabriken antagligen bara fortsatt med mindre stånkor och twinnar.

I annonsen ovan från 1959 ser man lokalerna på Plant Road i New Jersey där en stor del av alla tillverkade Norton Commandos bör ha passerat! (55 000 Commandos tillverkades och de flesta gick till USA.) Således något av helig mark för en gammal anglofil och Nortonist.

Idag kan man ju turista hemma i fåtöljen om man inte har tid, råd eller ork att (välj adekvat alternativ) bege sig ut i stora vida världen. En titt i Google Street View ger vid handen att lokalerna faktiskt ligger kvar på adressen. Idag säljs det begagnade bilar på platsen...

Marknadsföringen på 1960- och 70-talen var rätt skön, kan man konstatera. Alla känner till helsidesannonserna med Norton-brudarna och ett tag sponsrade man den galne stuntmannen Evel Knievel.