Som vanligt irrade jag mig ut på allt mindre vägar och insåg att det skulle bli tight att hinna med färjan. Jag fick alltså bege mig ut på motorvägen några mil efter Halmstad. Med hakan på tankväskan och kängorna på passagerarpinnarna kom jag till Varberg precis i tid.
Efter fyra timmars riktigt seg båtfärd rullade jag in vid Mostens klubbhus i den allra värsta eftermiddagshettan. Det är nästan 15 år sedan jag var här senast. Träffen har minskat i omfång och aktivitet men är fortfarande värd resan. Jag slog upp tältet på en lugn plats i skogen en bra bit från klubbhus och barer. (Som den tråkmåns och förtidsstofil man är)
Som vanligt var det gott om hojar att kika på och Thor-ölen smakade förträffligt i hettan. Vid drag-strippen gick man i ett moln av bensin- och metanolångor, avgaser, bränt gummi och glödhet asfalt. Skinnbyxorna klibbade fast på benen och svetten rann nerför pannan.
Jag knöt mig ganska tidigt då jag varit på benen sedan klockan fem på morgonen. Bluesrocken och fylletjatet sparade jag till något annat tillfälle.
Som vanligt i Danmark bjöds det på rejäl frukost med frikadeller, skinka, kaffe och allt annat man kan behöva för att stå sig till långt in på eftermiddagen. Efter raska toalettbestyr packade jag sedan flegmatiskt, men effektivt, (på skånskt vis) hojen och begav mig därefter söderut på Jylland.
Temperaturen kröp snabbt uppåt och snart låg den på stadiga 27-28 grader. Solen gassade. Norra Jylland var en trevlig upplevelse med kuperat landskap, havsvikar och städer med välbevarad bebyggelse. Jag lyckades mestadels undvika motorvägar. Det var egentligen bara över lilla- och storabält-broarna jag tvingades ut i motorvägsvansinnet.
Man ser mycket när man är ute och kör så här en hel dag. Mängder av gamla sportbilar och motorcyklar befann sig på vägarna. Man känner också doften av äldre, riktiga fordon; de luktar varmt av olja och lite ofullständigt förbränt bränsle på ett sätt som nyare könlösa fordon inte gör.
Jag tog färjan mellan Helsingör-Helsingborg och var sedan snart hemma. 65 mil stod trippmätaren på då jag togs emot av frugan och hunden Norton på gårdsplanen. Lite träsmak i baken hade jag allt och snoken och kinderna lyste röda efter en heldag i gassande sol.
Helgtrippen gav verkligen mersmak och jag frågar mig varför man inte kommer iväg oftare.
Kameran var förstås med och jag filmade dessutom i ett försök att fånga känslan, värmen, dofterna och ljuden. Ljudet, ja. Skruva upp det! Och lyssna med ett par bra hörlurar eller en i en riktig ljudanläggning! Filmen ses här nedan:
Skruva upp volymen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar