Men varför i jösse namn skall alla veteranarrangemang alltid starta i svinottan?!? Klockan sex på morgonen! Tanken på att stiga upp vid fyrasnåret en ledig lördag efter att ha slitit för brödfödan en vecka lockar inte. När jag steg upp vid åttasnåret var det visserligen sol men väldigt blåsigt och inte särskilt varmt så jag beslöt mig istället för att ägna dagen åt mina garageportar.
Pardörrarna till hojgaraget var för smala för att man skulle kunna komma ut och in med sidvagnsekipaget och behövde således breddas. Målet var inställt på tre alnars bredd.
Såhär blev det:
Gårdens skadedjursbekämpare fick, som synes, också en egen ingång. Någon omgång till med linoljefärg behövs och så skall det till en bredare uppfart.
Insidan:
Själva byggnaden i sig är byggd av timmer från ett gammalt korsvirkeshus och facken är putsade med kalkbruk som sig bör. Fönstren med blåsta glas hittade jag på min svågers vind och grundstenarna hämtade jag på grannens stenhög. Färgsatt med slamfärg, linoljefärg och kalk. Således närproducerat, återvunnet och ekologiskt! (Nu låter man som en jäkla hipster!)
Snyggt och stilsäkert, imponerad. Gamla handblåsta glas bidrar till atmosfären. Är det halm och lera i facken?
SvaraRaderaTack, Lasse!
RaderaI själva boningshuset består de flesta facken fortfarande av samma gamla lera, koskit och halm som man använde vid uppförandet runt 1830. På verkstaden har jag tagit genvägen och murat med tegel och leca-block.
Det var väl en genväg man kan ha överseende med. Har själv gammalt hus och har tagit mer genvägar än så. Ett och annat handblåst glas har vi lyckats rädda ändå.
RaderaTrevligt! Charmen hos gamla kåkar (och hojar) går ju inte att reproducera med nyproduktion. Detta sagt; alltför dogmatisk kan man ju inte vara. Då blir det bara jobbigt.
Radera