Energispartips

Det sägs ju att man skall spara på energin så jag tänkte dra mitt strå till stacken. Vid ett besök på ett gubbdagis spontanköpte jag en LED-positionslampa.

På min Commando har jag ett gammalt halvantikt Boyer tändsystem som sägs vara känsligt för låg batterispänning. Jag har väl aldrig riktigt märkt av att det skulle vara ett reellt problem men man kan ju ändå försöka hushålla med energin.

Steg ett är väl egentligen att skaffa en LED-insats till huvudstrålkastaren och det blir det säkert också vad det lider. Recensionerna på dessa är goda; energiförbrukningen minskar och omgivningen lyses upp på ett hittills sällan skådat vis. I alla fall om man jämför med gamla engelska hojar med flämtande Lucas-lyktor. Dessutom är ju LED:arna inte heller så vibrationskänsliga som glödlampor.

Jag befriade den där positionslyktan från sin reflektor och sågade till det som var kvar. Jag vidgade skruvhålen lite och sedan passade det hela i Commandons Lucas-baklykta. På bilden nedan framgår att det är tre lysdioder.

Resultatet är ett bättre bakljus, minskad energiförbrukning och mindre vibrationskänslighet. Nackdelen är möjligen frånvaron av bromsljus. Den funktionen hade jag dock bortkopplad sedan tidigare så för min del spelar det ingen roll.

Träffar

Visserligen är det snöfritt men bara ett par plusgrader denna första februaridag så vädret inbjuder inte till längre turer. Jag är annars ganska intresserad av att få veta hur Dominatorn beter sig med Dunstall-kåpan men jag får väl ge mig till tåls tills det blir tvåsiffrigt på termometern.

Istället kan man ju sitta och fundera lite på vilka destinationer som kan bli aktuella under den kommande säsongen.

Veteranmarknaden i Degeberga är väl i det närmaste självskriven. Vårmarknaden går av stapeln den 20:e april.

Den förste maj är det dags för italienarträff på Krapperup, alldeles nästgårds. Jag har ju en viss faiblesse för det italienska parallellt med det engelska. Både för landet i sig med dess kultur, historia, mat och dryck som för de fordon som tillverkas där.

Nortonklubben har beslutat sig för att hålla en officiell träff i Skåne i år istället för nedlagda Västkustträffen. Platsen är Hörby och datumet är 24-26 maj. När de nu äntligen förlagt en träff i Skåne får man väl styra kosan dit.

Den 16:e juni är det dags för Ljuva 50-tal vid veteranjärnvägen i Brösarp. Då jag gillar både Österlen, ånglok och femtiotalet är det en av årets givna destinationer att se fram emot.

Britanniarallyt i augusti tror jag blir någonstans i de djupa skogarna mellan Småland och Östergötland så det är mycket tänkbart att jag tar en minisemester norrut.

I övrigt då? Tja, Rockers vs Mods brukar vara kul. Mosten på Jylland finns alltid i tankarna och frugan tjatar om att åka till Bornholm. Som vanligt gäller att inget är ristat i sten och att jag är dålig på att komma upp i tid. Oftast är träffarna redan slut när jag kommer fram efter att ha kört långa omvägar på slingrande småvägar.

Hoppas nu att sommaren blir lika fin som i fjor!

Rättelse: Britanniarallyt blir i år i Lenhovda i Småland. Ser till min förskräckelse att det gått 5 år sedan jag var där! Hur är det möjligt? Det känns som igår...

Kungligt och enfaldigt på Blocket

Utgångspriset på Enfielden var möjligen lite enfaldigt men sedan blev det ju rätt bra. I England går inkontinenta exemplar under epitetet Royal Oilfield.

Femte årstiden

Nu är det den femte årstiden i Skåneland; inte vinter men inte heller någon riktig vårkänsla. Visserligen sju plusgrader men både hård blåst och regn på tvären så lusten att kasta sig på en hoj och bege sig ut på vägarna är inte akut. Då är det istället trevligt att stå och småpyssla i garaget. Lite musik i högtalarna och en kopp med varm dryck inom räckhåll gör tillvaron angenämare.

Jag plockade av transkåpan på Dominatorn och beslöt mig för att lägga igen hålen jag tagit upp i den. Dessutom lade jag igen oljepåfyllningshålet och dräneringspluggen. De behövs ju inte när man har gummisnodd istället för kedja i primärdrivningen.

Spackling, slipning (traaadigt!) och lack och sedan dit med klabbet igen. Plötsligt var vi en dag närmare den riktiga våren.

Dekaltrimning

Svart och silver med några få röda färgklickar. Klassisk Norton-färgsättning. Stilrent och snyggt. Jag tycker dock att de röda inslagen på Dominatorn kan få bli lite fler. Sagt och gjort; jag klickade hem några Dunstalldekaler på e-bay.

Som så ofta utvecklar sig ett bagatellartat ingrepp till en större operation. Det är likadant med gamla hus: man skall bara fixa några lister och rätt som det är har man rivit en vägg. Nåja, denna gång blev det en enkel operation utan större komplikationer.

Jag hade ju bara tänkt applicera den där dekalen på oljetanken, men... Visst var väl lacken på oljetanken lite dassig? Och uppe vid fästet hade några fula bubblor uppstått. Oljeburken åkte raskt ur ramen för spackling, slipning och ny färg.

Jag satt och filosoferade i lackångorna under tiden som färgen torkade. Sedan äntligen dit med den där dekalen. Jag funderade på om jag skulle klarlacka tanken utanpå dekalen, tog en kopp hemgjord glögg och beslöt mig för att låta bli. (Jag kände mig lite yr av både lackångor och glögg.)

In med tanken i ramen igen. Detta var också ett bra tillfälle att byta ut de gamla slangarna mot nya.

Sådärja! Lite ny olja bara så är vi redo att rulla igen.

Årets sista färd

Årets sista hojtur på årets näst sista dag. Sex plusgrader och strålande sol. Jag kunde inte motstå att rulla ut Commandon och ta en sväng. En del andra hojar syntes också ute på vägarna. Under en omkörning på väg mot den lokala metropolen Jonstorp flög plötsligt tanklocket upp på min indiska Roadster-tank och lite av den dyra 98-oktaniga vätskan skvätte också ut.

Den lilla kromade plåtbit som utgör låsmekanism hade bestämt sig för att kliva av och bosätta sig någonstans i diket längs landsvägen. Det fick bli en fusklagning med en bit bockad plåt så länge.

Överhuvudtaget är väl kvaliteten på tanken rätt så indisk, om man säger så. Tanklocket sitter snett och passformen på tanken återspeglas i det låga inköpspriset. Vad värre är att jag har börjat irritera mig på tankens form. Jag har inte riktigt kunnat peka på vad det är som är galet med tanken men insåg för ett tag sedan att den lite lådlika formen beror på att tanken inte sluttar ner mot sadeln som på en "äkta" Roadster-tank. Den saknar originalets flyt. Kanske börjar jag irritera mig till den grad att jag helt enkelt måste köpa en ny tank. Suck, ibland är det dyrt att handla billigt.

Summering 2018

Jag var ute en liten sväng på Commandon häromdagen och började summera hojåret för mig själv. Plusgraderna var lätträknade denna decemberdag men det värmde att tänka på den gångna säsongen. 2018 kommer antagligen att gå till historien som året med ihållande rekordvärme och torka från april till oktober.

Med nyihopsatt Commando började säsongen dock redan i januari. Efter vissa initiala problem med oljeläckage mellan den renoverade toppen och cyllen fick jag till slut rätsida på det hela och hojen har därefter gått som en klocka hela året. Det har blivit många mil, såväl längre turer som kortare till lokala näringsetablissemang eller till svalkande dopp i havet.

2018 blev också året då jag kröp till korset och lade solglasögonen på hyllan. Jag har alltid kört med öppen hjälm. Dels av estetiska skäl, det ser mer tidstypiskt ut när man kör gamla hojar, men också för att jag faktiskt gillar att känna fartvinden i ansiktet. De senaste åren har jag dock börjat känna av något slags drag i ögonen som obönhörligt resulterat i huvudvärk i samband med hojåkning. Jag har testat en massa olika glasögon och goggles men inget har hjälpt. Skulle jag verkligen behöva resignera och skaffa mig en telefonkiosk att trä över skallen? En dag tidigt i maj knallade jag in på den lokala mc-butiken och slog till på ett visir som man knäpper fast på jet-hjälmen. Aaah, allt drag försvann helt! Och sikten blev bättre än med solglasögon! 300:- spänn för en kinesiskt plastbit som det står "Bell" på är såklart något av ett rån men har ändå varit värt varenda krona. Att man sedan ser ut som en alien kan jag bjuda på då det fungerat långt över mina (förvisso lågt ställda) förväntningar.

I övrigt kan jag konstatera att Commandon mer och mer har blivit en original-stukad Roadster.

Så planen är alltså att låta Commandon bli mer stock medan Dominatorn mer och mer blir en räser. Eller plan och plan, det är så det har utkristalliserat sig under året. Senaste tillskottet på Dominan är Dunstallkåpan. Jag har också satt på ett par längre Hagondämpare och höjt bakändan lite. Dels för stuket men kanske främst för att få en bättre körställning. Det här är ju små hojar dimensionerade för engelska sextiotalsmänniskor och inte för nutida normalskåningar.

Ibland drömmer man om mer pulver. Visst, 650SS-motorn är pigg men jag skulle ändå vilja ha mer kräm och mer bottendrag. En av mina favorit-specialare är Norley eller Harton, eller Sporton. Alltså en Harley Sportster-motor i Norton-chassi. En Sportster går ju hyfsat enkelt att trimma till bra effektsiffror och bottendrag råder det ingen brist på i V-twinnen.

Det lär inte inträffa imorgon men ett frö är sått. Här är ett, i mitt tycke, lyckat bygge:  https://www.youtube.com/watch?v=dn-VGHidxzs

Vintern har jag bland annat tänkt ägna åt att försöka göra en transkåpa i glasfiber och elen behöver snyggas till lite efter kåpinstallationen och några slangar skall också bytas. Jag skulle vilja lacka om ramen men jag är inte säker på att det blir denna vinter.

Bonnevillen har inte rullat mycket detta år. Så blir det väl när man har två körklara Norton i garaget och är en person som föredrar real före retro. Sidovagnen är såld då jag aldrig kom överens med den. Faktum är att det trehjuliga ekipaget kunde ha dödat körglädjen för mig. Nåja, det ämnet har jag avhandlat tidigare och kan bara torrt konstatera att sidvagn inte var något för mig.

Vad minns jag bäst från året? Antagligen sensommarens minisemester upp i Småland och Halland. Det stärker mig i min tro att jag bara måste bege mig ut på längre turer på nya vägar. Dags att sluta drömma, snart kan det vara försent!