Dekaltrimning

Svart och silver med några få röda färgklickar. Klassisk Norton-färgsättning. Stilrent och snyggt. Jag tycker dock att de röda inslagen på Dominatorn kan få bli lite fler. Sagt och gjort; jag klickade hem några Dunstalldekaler på e-bay.

Som så ofta utvecklar sig ett bagatellartat ingrepp till en större operation. Det är likadant med gamla hus: man skall bara fixa några lister och rätt som det är har man rivit en vägg. Nåja, denna gång blev det en enkel operation utan större komplikationer.

Jag hade ju bara tänkt applicera den där dekalen på oljetanken, men... Visst var väl lacken på oljetanken lite dassig? Och uppe vid fästet hade några fula bubblor uppstått. Oljeburken åkte raskt ur ramen för spackling, slipning och ny färg.

Jag satt och filosoferade i lackångorna under tiden som färgen torkade. Sedan äntligen dit med den där dekalen. Jag funderade på om jag skulle klarlacka tanken utanpå dekalen, tog en kopp hemgjord glögg och beslöt mig för att låta bli. (Jag kände mig lite yr av både lackångor och glögg.)

In med tanken i ramen igen. Detta var också ett bra tillfälle att byta ut de gamla slangarna mot nya.

Sådärja! Lite ny olja bara så är vi redo att rulla igen.

Årets sista färd

Årets sista hojtur på årets näst sista dag. Sex plusgrader och strålande sol. Jag kunde inte motstå att rulla ut Commandon och ta en sväng. En del andra hojar syntes också ute på vägarna. Under en omkörning på väg mot den lokala metropolen Jonstorp flög plötsligt tanklocket upp på min indiska Roadster-tank och lite av den dyra 98-oktaniga vätskan skvätte också ut.

Den lilla kromade plåtbit som utgör låsmekanism hade bestämt sig för att kliva av och bosätta sig någonstans i diket längs landsvägen. Det fick bli en fusklagning med en bit bockad plåt så länge.

Överhuvudtaget är väl kvaliteten på tanken rätt så indisk, om man säger så. Tanklocket sitter snett och passformen på tanken återspeglas i det låga inköpspriset. Vad värre är att jag har börjat irritera mig på tankens form. Jag har inte riktigt kunnat peka på vad det är som är galet med tanken men insåg för ett tag sedan att den lite lådlika formen beror på att tanken inte sluttar ner mot sadeln som på en "äkta" Roadster-tank. Den saknar originalets flyt. Kanske börjar jag irritera mig till den grad att jag helt enkelt måste köpa en ny tank. Suck, ibland är det dyrt att handla billigt.

Summering 2018

Jag var ute en liten sväng på Commandon häromdagen och började summera hojåret för mig själv. Plusgraderna var lätträknade denna decemberdag men det värmde att tänka på den gångna säsongen. 2018 kommer antagligen att gå till historien som året med ihållande rekordvärme och torka från april till oktober.

Med nyihopsatt Commando började säsongen dock redan i januari. Efter vissa initiala problem med oljeläckage mellan den renoverade toppen och cyllen fick jag till slut rätsida på det hela och hojen har därefter gått som en klocka hela året. Det har blivit många mil, såväl längre turer som kortare till lokala näringsetablissemang eller till svalkande dopp i havet.

2018 blev också året då jag kröp till korset och lade solglasögonen på hyllan. Jag har alltid kört med öppen hjälm. Dels av estetiska skäl, det ser mer tidstypiskt ut när man kör gamla hojar, men också för att jag faktiskt gillar att känna fartvinden i ansiktet. De senaste åren har jag dock börjat känna av något slags drag i ögonen som obönhörligt resulterat i huvudvärk i samband med hojåkning. Jag har testat en massa olika glasögon och goggles men inget har hjälpt. Skulle jag verkligen behöva resignera och skaffa mig en telefonkiosk att trä över skallen? En dag tidigt i maj knallade jag in på den lokala mc-butiken och slog till på ett visir som man knäpper fast på jet-hjälmen. Aaah, allt drag försvann helt! Och sikten blev bättre än med solglasögon! 300:- spänn för en kinesiskt plastbit som det står "Bell" på är såklart något av ett rån men har ändå varit värt varenda krona. Att man sedan ser ut som en alien kan jag bjuda på då det fungerat långt över mina (förvisso lågt ställda) förväntningar.

I övrigt kan jag konstatera att Commandon mer och mer har blivit en original-stukad Roadster.

Så planen är alltså att låta Commandon bli mer stock medan Dominatorn mer och mer blir en räser. Eller plan och plan, det är så det har utkristalliserat sig under året. Senaste tillskottet på Dominan är Dunstallkåpan. Jag har också satt på ett par längre Hagondämpare och höjt bakändan lite. Dels för stuket men kanske främst för att få en bättre körställning. Det här är ju små hojar dimensionerade för engelska sextiotalsmänniskor och inte för nutida normalskåningar.

Ibland drömmer man om mer pulver. Visst, 650SS-motorn är pigg men jag skulle ändå vilja ha mer kräm och mer bottendrag. En av mina favorit-specialare är Norley eller Harton, eller Sporton. Alltså en Harley Sportster-motor i Norton-chassi. En Sportster går ju hyfsat enkelt att trimma till bra effektsiffror och bottendrag råder det ingen brist på i V-twinnen.

Det lär inte inträffa imorgon men ett frö är sått. Här är ett, i mitt tycke, lyckat bygge:  https://www.youtube.com/watch?v=dn-VGHidxzs

Vintern har jag bland annat tänkt ägna åt att försöka göra en transkåpa i glasfiber och elen behöver snyggas till lite efter kåpinstallationen och några slangar skall också bytas. Jag skulle vilja lacka om ramen men jag är inte säker på att det blir denna vinter.

Bonnevillen har inte rullat mycket detta år. Så blir det väl när man har två körklara Norton i garaget och är en person som föredrar real före retro. Sidovagnen är såld då jag aldrig kom överens med den. Faktum är att det trehjuliga ekipaget kunde ha dödat körglädjen för mig. Nåja, det ämnet har jag avhandlat tidigare och kan bara torrt konstatera att sidvagn inte var något för mig.

Vad minns jag bäst från året? Antagligen sensommarens minisemester upp i Småland och Halland. Det stärker mig i min tro att jag bara måste bege mig ut på längre turer på nya vägar. Dags att sluta drömma, snart kan det vara försent!

Testing, testing

Så blev det dags för en helt kort testrunda på Dominatorn. Kåpan verkar sitta stabilt. Vissa justeringar behövs, bland annat behöver jag en sådan där snitsig gaswire som är vinklad 90 grader inåt styret för att den inte skall skava i kåpan.

När jag nu med kåpan ditsatt ändå är inne och nosar på något som vagt erinrar om komfort kanske jag skulle ordna lite stoppning i den plankhårda sadeln? Eller i alla fall lägga lite vibrationshämmande gummi under den. Jag tror också jag skall testa att gå upp ytterligare en kugg på växellådsdrevet. Utvecklingsarbetet fortsätter...

The Devil is in the Detail

Djävulen bor i detaljerna. Fick till ett par fästen till kåpvingarna som inte ser ut som grovt bondsmide. Nu känns det som om kåpan sitter tillräckligt stabilt. Det lär dock krävas lite seriös högfartstouring för att utröna den saken.

Kåpa på Dominan

Jag vet inte om det är åldern som gör sig påmind eller om det är för att jag kört allt mer och längre de senaste åren, men... nu blir det i alla fall en kåpa på Dominatorn. En läsare och tillika medlem i Nortonklubben kunde tänka sig att avyttra sin gamla Dunstall halvkåpa till ett facilt pris. (Tack, Lasse!)

Häromdagen anlände så de emotsedda grejorna ner till Skåne. Jag torrmonterade raskt kåpan på Dominatorn för att se hur det tog sig ut.

Det kändes lite ovant med kåpa på hojen som alltid varit naken som synden men det skall nog fungera, trots allt.

Lite spackling och slipning erfordras. Kåpan har tydligen varit röd i ett tidigare liv.

Fästen behövs såklart. I styrstammen fanns märkligt nog två hål med UNF-gänga så de utnyttjade jag till att försöka få till ett fäste. Mina svetsfogar tål inte närmare studium men de kommer knappt att synas när kåpan väl är på plats.

När jag provsatt hojen insåg jag att mina ben är alldeles för långa för gamla diminutiva race-hojar. Knäna slog i vingarna på kåpan. För att få till en knävinkel som fungerade hade jag behövt ha fotpinnarna någonstans i nivå med bakaxeln. Att böja ut den gamla spröda glasfibern i akt att klämma in knäna innanför vingarna kändes riskabelt. Efter moget övervägande tog jag fram Dremeln och kortade helt sonika vingarna en decimeter eller så.

Nu hänger den nymålade kåpan på tork.

Min gamla aluminiumkrona kom återigen till heders.

Den integrerade instrumentpanelen tar form. Jag fick också plocka fram amperemätaren igen.

Mycket återstår. Lyktfästen och fästen till kåpans nedre regioner skall tillverkas. El skall dras och jag räknar med tämligen många justeringar innan allt lirar ihop. Ganska kul, faktiskt.

Sidovagn åt sidan

Då var sidovagnen såld! Jag köpte ju den en gång för att kunna ta med hunden Norton på hojturerna. Det blev dock inte så många turer med den gamla Bendern och den samlade mest damm i garaget. Hunden var inte heller överförtjust av att åka i holken och undertecknad kom aldrig riktigt överens med de minst sagt säregna köregenskaperna. Bättre då att avyttra den till någon som har mer glädje av den.

Skulle jag lista plus och minus med att ha sidovagn, enligt mina erfarenheter, skulle det kunna se ut så här:

Plus:

• Ser coolt ut.
• Man kan lasta massor.
• Folk blir glada när de ser ekipaget.
• Om passageraren blir uttråkad kan hon läsa en bok.

Minus:

• Köregenskaperna. Högerkurvor är livsfarligt! Jobbigt att köra fort.
• Man fastnar i bilköer.
• Tar plats. Man får parkera som en bil.
• Drar mycket soppa.
• Man kan inte luta i kurvorna. Inte i högerkurvor i alla fall.