Hemmaturism

Sommaren har hängt kvar. Tur det för en stackars fattiglapp som inte har råd att fly utomlands. Snart nog sitter man där i regn och rusk och väntar på en vår som aldrig verkar komma. Det gäller verkligen att fånga den undflyende sommaren och njuta av de sköna stunder som återstår av säsongen.

Jag försökte fånga lite skön sensommarkänsla "himmavid" i en kort och anspråkslös film. Den kan ses nedan.

Mer sommar!

Sommaren fortsätter, och det är ju skönt! Tråkigt nog vekar det däremot inte finnas några träffar överhuvudtaget att ha som mål på hojexkursionerna.

Degeberga veteranmarknad

Förra lördagen var det dags för veteranmarknad i Degeberga. Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag kör dit. De senaste tjugo åren har jag tagit svängen ner till Österlen, inte varje år , men kanske vart tredje år.  Det enda jag någonsin köpt på marknaden är några klistermärken och en sats bakåtflyttade pinnar till min Commando. Jag upplever mest att det är gamla Volvo-, folka- och moppedelar på marknaden. Artefakter jag har mycket begränsat intresse av. Kanske är det för att jag gillar landskapet där nere ända sedan jag gjorde lumpen i Kristianstad 1989?

Nåja, i lördags rullade jag i alla fall ut Trajjan och styrde mot sydost. I trakten kring Ringsjön kryllade det av jänkebilar. Allt från fyrtiotalare till nersupna raggaråk från 70-talet. En koll med farbror Google berättade att det handlade om Twin Lake Run. Tydligen södra Sveriges största träff för amerikanska bilar. I fjor deltog visst mer än 700 ekipage.

Väl framme i Degeberga var marknaden snart avklarad. Jag drog istället ut på de backiga och kurviga vägarna i trakten.

När man är ute så här en heldag hinner man tänka en hel del. Närmar man sig dessutom de 50 kanske man drabbas av lite existentiella tankar. När jag summerar de senaste tio åren (vart tog de vägen?) kan jag konstatera att de till väldigt stor del ägnats åt motorcyklar och gamla hus. Denna dag var inget undantag.

Jag njöt i fulla drag av att öva på snabb kurvtagning och på att stanna effektivt för att fota gamla kåkar och miljöer. Jag tänker att så här skulle man alltid ha det. Bara köra dit näsan pekar. Upptäcka nya spännande vyer. Stanna för att ta några bilder. Upp i sadeln igen och vidare. Underbart!

Vid lunchtid började det suga i tarmen och jag begav mig mot Kivik. Jag passerade Vitaby och eftersom vi rör oss i Piraten-land erinrade jag mig ett citat från Bombi Bitt och jag: "Se på fan, där är ju Vitaby kyrka! Då är vi nästan framme!"

Efter mat och en bensträckare på Kiviks pittoreska gator följde jag kusten norrut och vek sedan in mot Linderödsåsen. Där hamnade jag på en lång underbart kurvig väg med konstant växlande mellan trean och fyran, två fingrar på kopplingen och tåspetsarna på pinnarna. I tjugo minuter befann jag mig i detta mc-Nirvana.

Jag närmade mig de centrala delarna av Skåne igen och plötsligt började skogsvägarna svämmas över av dessa evinnerliga jänke-bilar igen. I varenda ficka stod det ett par bilar med tillhörande mer eller mindre nyktra raggare. Tänk att denna kulturella avart fortfarande lever kvar... Vägen korkades igen då det blev möten mellan stora plåtschabrak med svajiga fjädringar. I många av bilarna verkade det sitta tre generationer av raggare och skråla Eddie Meduza-låtar. Jag antar att de köper egna utsläppsrätter för det kändes som om det var ett gigantiskt hål i ozonskiktet över Ringsjötrakten denna lördag.

35 mil visade trippmätaren när jag kommit hem. Huvuddelen av dessa på små, kurviga landsvägar. Jag köpte inget på marknaden denna gång heller.

Högsommar

Sommaren dröjer sig kvar. 25 grader varmt även efter klockan åtta på kvällen. Fartvinden kyler knappt och man får knäppa upp jackan för att få lite svalka. Jag gillar det!

Ibland drömmer jag om Medelhavet, norra Italien kanske och att köra längs med kusten vid Genua-bukten. Stanna till vid någon liten Ristorante och frossa i italiensk gastronomi. Ta ett glas rött. Köra vidare och känna hur det svalkar marginellt av havsbrisen. Asfalten är fortfarande varm.

Nåja, nu är vi ju i nordvästra Skåne och denna kväll är asfalten varm här också. Jag tar Trajjan upp mot Hallandsåsen (eller "Skyddsvallen" som vi skåningar säger) Vid den spegelblanka Rössjön stannar jag till och överväger ett dopp.

Jag fick dock inte med mig någon handduk och jag föredrar ändå det salta Öresund eller Kattegatt framför halvsunkigt insjövatten. Jag startar och kör vidare norrut upp över åsen på en underbart kurvig väg. Ingen trafik är det och snart är jag utomlands. Hallands län står det på skylten...

Svänger västerut med kvällssolen i ögonen och hamnar i Skåne igen, i Båstad. Här finns en pizzeria som har den bästa kebab jag ätit. Inte störst, inte billigast, men godast. Jag avnjuter mitt Medelhavs-substitut på uteserveringen medan hojen står och svalnar på parkeringen bara någon meter bort.

Mätt och nöjd drar jag sedan upp på Bjärehalvöns backiga och kurviga småvägar under tiden som solen sakta sjunker ner i Kattegatt.

När jag kommer hem har det precis blivit mörkt när frugan och hunden Norton tar emot på gårdsplanen. 12 mil säger trippmätaren. En helt vanlig underbar torsdagskväll. Vardagslyx!

Triton

Triton? Nja, inte riktigt. Testade bara att hänga på produktionsracer-tanken och en Manx-dyna på Bonnien. Tänk därefter dit en kortad bakram, bakåtsvepta pipor, rear sets, clip-on, andra dämpare, rensat under sadeln och möjligen en toppkåpa. Norton-tanken passade riktigt bra över Trajjans rambalk. Ett par fästen behöver svetsas dit i framkant bara.

Ibland blir man ju sugen på att bygga sig en specialare baserad på en Featherbed och någon trevlig och pålitlig rova. En Hinckley Bonneville-motor kan kanske kännas som ett logiskt val. Det går att klämma in den i en Featherbed men det låter sig dock tydligen inte göras helt utan vissa besvär. Om man exempelvis vill kunna komma åt kammarna utan att behöva plocka ur hela motorn måste man kapa de övre ramrören på Featherbeden och göra dem avtagbara med någon form av bultarrangemang.

Kanske bättre då att bygga på en nyare Bonneville? Eller kanske rent av en Thruxton som ju redan har bakåtflyttat, clip-on, hyfsade fälgar och ytterligare några kusar.

Vem vet, endera dagen står man där med vinkelkapen och svetsen...

Norton wheelie

Det är inte varje dag man ser en Norton wheelie på film. Inte i verkligheten heller för den delen. Men i den australiensiska filmen Stone från 1974 kan man se just detta. Där sparar under-cover-polisen Stone framdäck på sin Commando Roadster. Tråkigt nog lägger han också hojen i backen några sekunder senare.

Rullen är mycket tidstypisk; långhårigt, flummigt, pundigt, skitigt. Det blir inte så mycket mer 1970-tal än så här. Har man en faiblesse för dylikt kan man se hela filmen här:

Känner man att man vill bespara sig detta kan man se själva Commando-åkat här:

Real or Retro?

Retrofieringen fortsätter. Jag har fortfarande blandade känslor för retro-hojar. De saknar något som riktigt gamla järn har men å andra sidan är det skönt att bara tanka och köra. Nåja, jag hängde på ett par 1963-70 Triumph-dämpare på Bonnevillen för att i någon mån öka den gamla känslan. Db-värdet ökade i alla fall...

Testrundan kan ses och höras i filmen nedan: