Jag har inte kört Bonnevillen särskilt mycket den senaste tiden. Det är vådan av att ha två körklara Norton i garaget. Häromdagen fick jag dock ett litet ryck och fick för mig att jag skulle locka fram det stall av hästar som tydligen finns gömda och står overksamma till ingen nytta någonstans i Hinckley-Trajjans inre. Jag har sett bromsbänksgrafer där man ser att effekten har ökat från Bonniens originaleffekt på 55 bakhjulshästar till 70 pållar på bakhjulet med hjälp av bortplockad luftbox, friflödande luftfilter, öppna ljuddämpare och större munstycken.
Initialt hade jag bara tänkt mig att plocka bort luftsnorkeln och den restriktorplastgrej som sitter ovanpå Bonniens stora luftfilter. Det slutade med att jag tog bort hela luftboxen. Det blev en ganska ansenlig hög med svart plast som försvann från hojen. Jag hittade två gamla koniska luftfilter i garaget som turligt nog passade perfekt på förgasarna.
Det är ganska mycket prylar som sitter fästa på den gigantiska luftboxen; bromsvätskebehållare, säkringsbox och ett antal reläer. Det blev till att tillverka fästen till alla attiraljer som sedan döljs av de snygga sidokåporna.
Insugningsljudet gick från en ohörbar viskning till ett vrål på höga varv. Som väntat törstade hojen nu rejält efter bensin och gick endast att köra genom att försiktigt mjölka gashandtaget och ha choken lite utdragen så nu skall det beställas större munstycken till förgasarna.
I väntan på detta kände husse också behov av frisk luft. Commandon rullades ut, packväska hängdes på och kaffe och lyxmackor stoppades ned. Färden gick genom slättens knallgula rapsfält upp till Rössjön på Hallandsåsen där fika avnjöts till vågskvalp, fågelkvitter och en tickande, svalnande Norton.
Efter en kort siesta körde jag över Åsen, in i Halland där jag fortsatte längs nordsidan i riktning mot Båstad. På Bjärehalvön sotade jag ur motorn på de kurviga och backiga vägarna med doften av både söt raps och salt hav i näsan.
Bjärehalvön är fantastiskt fin. Kurviga vägar, backiga fält och kullar. Havet är ständigt närvarande och rätt som det är öppnar sig en blänkande vy mot Kattegatt eller Skälderviken. På vardagarna är det inte särskilt mycket trafik heller; en och annan traktor och husbil kanske. Undviker man tennisveckorna då vägarna korkas igen av knähöga Ferrari och Porsche har man halvön för sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar