Degeberga Veteranmarknad

Tiden är en platt cirkel och man är dömd att ständigt upprepa vad man gjort tidigare. Således körde jag i lördags de 13 milen ner till Degeberga och dess marknad, precis som jag brukat göra de senaste tjugo åren. Detta trots att jag ytterst sällan köpt något där.

Commandon gick som en klocka under de nästan 30 milen men jag tyckte att det uppstod en del irriterande vibrationer vid nästan alla varvtal förutom när jag drog på ordentligt. Jag funderade på om det var Isolasticsen som spökade. Vid hemkomst upptäckte jag att min indiska bränsletank låg mot ramen vid vänster bakkant. Tanken verkar inte vara helt symmetrisk men problemet löstes enkelt med lite mer vibrationshämmande gummi. Nu skakar hojen bara på tomgång och är i övrigt len, ungefär som en Commando skall vara.

Marknaden, då? Tja, jag köpte inget denna gång heller. (Om man nu inte räknar den tämligen smaklösa korv jag åt till lunch.)

Veteranerna på besöksparkeringen blir allt färre för varje år. I alla fall om man med detta avser gamla hojar. Förarna tillhör definitivt det äldre gardet men nästan alla kommer tyvärr på moderna hojar. Ett par hojar från förra århundradet kunde i alla fall upptäckas bland allt nytt bling-bling.

Solen strålade från en molnfri himmel och värmde gott så det gick inte att undvika lite omvägar på Österlens kurviga och backiga vägar.

Väl hemma efter en hemfärd i en småjobbig och byig motvind kunde jag konstatera att motorn är tät och att den inte dragit mycket olja trots tidvis ganska hård körning. Jag kunde också konstatera att jag fått en rejäl hjälmbränna efter en hel dag i det intensiva solskenet. Näsan tog mest stryk och lyser nu som ett stoppljus.

Sista besiktningen?

Idag var jag inne på bilprovningen och besiktigade Commandon. Blankt papper och inga konstigheter. 440:- riksdaler för en (i och för sig trevlig) pratstund och för att kolla lyset, ramnumret och den lilla runda reflexen jag tejpat fast på bakskärmen... Som vanligt fick jag själv kicka igång monstret och besiktningskillen lyckades nätt och jämnt köra runt lokalen innan han fick tjuvstopp.

Uppgifter gör gällande att Commandon med denna besiktning skall vara besiktningsbefriad för all framtid. Besiktningsmannen vågade dock inte svära på detta.

Jag skruvade i alla fall av min tjusiga besiktningstuta och lade den på hyllan. Vi får se om den behövs fler gånger.

Garagelitteratur

Jag har en samling med lite läsvärd litteratur i mitt garage. Det är viktigt att koppla av i sin lilla fristad. När man tröttnat på sina gamla verkstadshandböcker och Nortonmanualer kan man till exempel djupdyka rakt ner till ett amerikanskt hemmafixar-eldorado i efterkrigsdräkt genom att sätta sig ner en stund med Popular Science och Science and Mechanics.

Allt tycktes vara möjligt under denna tid. Bygg ett hus! Laga din bil! Bygg en jetmotor! Bli ingenjör! Lär dig allt om radio och television! Bli en muskelknutte och få framgång hos damerna! Bli detektiv! Framtidsoptimismen var obegränsad både på det personliga planet och i ett större perspektiv. Idag kan vi kanske småle lite åt den naiva inställningen, ty vi vet vi ju att framtiden ligger bakom oss. Både på det personliga planet och i ett större perspektiv.

Notera förresten omslaget till februarinumret 1951 av Popular Science: "Wilbur Shaw Drives 1951 Plymouth". Shaw var en av mellankrigstidens bästa förare i Indianapolis 500 och vann tävlingen 1937, 1939 och 1940. När han 1951 provkörde den där Plymouthen på omslaget var han ovetande om att han bara hade ytterligare tre år att leva. Shaw dog i en flygolycka 1954.

Många gamla ärevördiga varumärken känns igen; Dupont, Snap-on Tools, Royal Enfield.

Ja, ja okej... Harley-Parkinson också.

Rökning var fashionabelt och hade inte blivit farligt ännu. Det kanske rent av var hälsosamt? Annonsen fastslår ju klart och tydligt att fler doktorer röker Camel än andra märken!

Undrar varför sidvagnsarrangemanget ovan aldrig riktigt slog igenom i de breda lagren? Kanske för att passageraren med en slik anordning faktiskt lika gärna hade kunnat sitta bakom föraren på motorcykeln...

Både annonser och redaktionellt material genomsyras av samma frejdiga gör-det-själv-anda. Själv påverkas jag lite olika, beroende på rådande sinnesstämning, av de glada tillropen. Antingen drar jag entusiastiskt igång något nytt projekt på huset, fixar något på någon av hojarna eller så blir jag bara trött. Då brukar en hojtur pigga upp.

Hmmm, en sådan där dylik "Hollywood Wolf Whistle" för 4 dollar hade kanske varit roligt att ha?