Jag vet inte om det är åldern som gör sig påmind eller om det är för att jag kört allt mer och längre de senaste åren, men... nu blir det i alla fall en kåpa på Dominatorn. En läsare och tillika medlem i Nortonklubben kunde tänka sig att avyttra sin gamla Dunstall halvkåpa till ett facilt pris. (Tack, Lasse!)
Häromdagen anlände så de emotsedda grejorna ner till Skåne. Jag torrmonterade raskt kåpan på Dominatorn för att se hur det tog sig ut.
Det kändes lite ovant med kåpa på hojen som alltid varit naken som synden men det skall nog fungera, trots allt.
Lite spackling och slipning erfordras. Kåpan har tydligen varit röd i ett tidigare liv.
Fästen behövs såklart. I styrstammen fanns märkligt nog två hål med UNF-gänga så de utnyttjade jag till att försöka få till ett fäste. Mina svetsfogar tål inte närmare studium men de kommer knappt att synas när kåpan väl är på plats.
När jag provsatt hojen insåg jag att mina ben är alldeles för långa för gamla diminutiva race-hojar. Knäna slog i vingarna på kåpan. För att få till en knävinkel som fungerade hade jag behövt ha fotpinnarna någonstans i nivå med bakaxeln. Att böja ut den gamla spröda glasfibern i akt att klämma in knäna innanför vingarna kändes riskabelt. Efter moget övervägande tog jag fram Dremeln och kortade helt sonika vingarna en decimeter eller så.
Nu hänger den nymålade kåpan på tork.
Min gamla aluminiumkrona kom återigen till heders.
Den integrerade instrumentpanelen tar form. Jag fick också plocka fram amperemätaren igen.
Mycket återstår. Lyktfästen och fästen till kåpans nedre regioner skall tillverkas. El skall dras och jag räknar med tämligen många justeringar innan allt lirar ihop. Ganska kul, faktiskt.
